Herr talman! Utvecklingen inom den kommunala sektorn är vad vi nu debatterar, vilket väl inte undgått någon vid det här laget. Det är vår välfärdsmotor, som jag gång efter annan sagt, och ett långtgående kommunalt självstyre som vi talar om. Hela tiden när vi diskuterar de här frågorna måste vi ha det i minnet.
Inledningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Jag tycker att det ser bra ut när det gäller ekonomin i den kommunala sektorn. Utvecklingen 2012 ser riktigt bra ut, och det ser hyfsat bra ut för åren 2013 och 2014. Men när man prognostiserar längre fram ser man att resultaten avtar allteftersom.
År 2012, i år, får man som det nu ser ut en ganska rejäl injektion i och med återbäringen av Afapremierna på 10 miljarder kronor. I så fall blir resultatet 20 miljarder kronor för sektorn.
Det finns två anledningar till att man får igen pengar på avtalsgruppförsäkringen. Dels har man varit ganska duktig på att få finansiell avkastning. Dels är det resultatet av den reformerade sjukförsäkringen som nu ger pengar tillbaka till kommuner och landsting att användas i den välfärdsmotor som vi talar om. Det är oerhört viktigt att man får ett grepp om saker och ting och kan sätta in rehabiliteringsåtgärder. Också det ger mer pengar i välfärdsmotorn - pengar som kan användas till att utveckla välfärden. Det är jag väldigt glad över.
År 2011 ökade antalet arbetade timmar inom sektorn. Det gjorde även det reala skatteunderlaget. Åren 2012 och 2013 får vi en effekt via att pensionerna växer till. Även det ger bra resultat ekonomiskt i kommunerna och landstingen.
Trots det finns det en hel del skillnader mellan kommuner och mellan landsting. En väsentlig förklaring till det är att det är en hel del utflyttning från vissa kommuner, vilket i sin tur ganska starkt påverkar skatteunderlaget. Vi har också olika sätt att styra via det kommunala självstyret. Det är klart att även det har en tendens att påverka utfall och ekonomiska situationer där så gäller.
Skatteutjämningen har vi diskuterat en hel del. Det är en självklarhet, tycker vi kristdemokrater som hade ordförandeposten i utredningen. För en gångs skull lyckades ordföranden samla alla partier att tycka likadant i frågan. Ett enigt förslag kunde levereras. Men man kan ju alltid fundera på varför inte vissa olika tankebanor dök upp i Skatteutjämningsutredningen när det här låg på bordet så att man kunde bli överens om ett genomförande ganska omgående.
Dock vet vi att det finns både vinnare och förlorare när förändringar och justeringar genomförs i ett sådant här system. Jag står på förlorarsidan. Trots det är jag beredd - rätt ska vara rätt - att genomföra ett system som kompenserar och också minimerar skillnader utifrån de olika strukturella situationerna i vårt land.
Jag kommer från Umeå kommun. Vi förlorar 63 miljoner kronor om det här genomförs. Västerbottens landsting förlorar
320
miljoner
kronor
.
Mats Pertoft, Miljöpartiet, har i replikskiften här ställt frågor och får gärna ta replik också på mig; det gör inget. Har Mats Pertoft talat med Robert Winroth, miljöpartist och kollega till Mats Pertoft, om situationen för Västerbottens läns landsting? Robert Winroth driver landstinget tillsammans med Socialdemokraterna och förlorar 320 miljoner kronor på det här. Frågan är om det då är så lätt att gå med på sådana här saker och känna: Jippii! Det här är jättebra.
Dock anser jag att rätt ska vara rätt. Jag tycker att detta är jobbigt. Samtidigt tycker jag att vi ska driva på för att så snart som möjligt få igenom detta trots att jag, som sagt, står på förlorarsidan i denna del.
Vi vet att det här inte kommer att kunna vara genomfört 2013. Vi hoppas dock kunna sikta in oss på år 2014 i dessa delar.
Jag ska göra några nedslag innan jag går in på statsbidragen som jag tycker att det är ganska intressant att fördjupa sig i.
Man kan läsa i betänkandet att antalet anställda i kommuner och landsting och i den privata del som utför tjänster på kommuners och landstings uppdrag är nästan 1,2 miljoner. Det är en ökning av antalet människor som jobbar i denna välfärdsmotor sedan år 2010 med 1 procent. Notera alltså att det är ett ökat antal anställda!
Kömiljarden som även Källström från Centerpartiet var inne på gör att vi snabbare får tillgång till läkare. I dag får 93 procent av patienterna läkarbesök inom sju dagar. Denna effekt tror vi fortsatt gäller. Vi ska få det till att 100 procent ska kunna uppnå detta inom sjudagarsperioden.
Lagen om valfrihet har tidigare talare varit inne på. I dag är det 200 fler vårdcentraler. Öppettiderna ökar, och vårdgivarna blir bättre på att tillgodose patienternas behov.
Vi ser den utveckling som regeringen är tydlig med - en utveckling mot en mer kunskapsbaserad sjukvård genom att vi inför nationella riktlinjer i en del områden och genom införandet av öppna jämförelser. Detta sker i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting. Alla är på tå för att nå fram i de här frågorna. Det här är exempel på hur regeringen satsar pengar på området.
Antalet patienter som avlidit inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt har minskat, från 18,9 procent år 2000 till 13,2 procent år 2010. Det är en bra välfärdsförbättring, och denna ska fortgå tack vare att vi fokuserar på de här bitarna.
Regeringen går också vidare med patientsäkerheten. Det satsas 2 ½ miljard extra på att komma till rätta med infektioner, missbedömningar och "otvättade händer" - hygienbitar inom sjukvården som orsakar ett antal återbesök och drar resurser från sjukvården. Om vi kunde få bukt med de delarna skulle vi kunna satsa resurserna på en hel del andra saker som skulle ge bättre sjukvård åt många.
Det har varit en diskussion om detta med värdesäkrade statsbidrag eller inte. Ulla Andersson har i sin motivreservation ganska ingående resonerat om det och vill ha värdesäkrade statsbidrag. Men hon fick inte igenom det tidigare när hon stödde socialdemokratiska regeringar.
Att vi ska värdesäkra statsbidragen är inget som direkt förordas. Jag har inte hört det från så många håll. Frågan drivs alltid i opposition, men i regeringsställning talar man inte om värdesäkrade statsbidrag eftersom man får en del bekymmer i och med det.
Nu är det Ulla Andersson som driver på om detta. Hon vill också ha en politik där man via statsbidrag går in och kan ansvara vid konjunktursvängningar. Men det är precis vad man redan gör.
Vi ska dock komma ihåg att statsbidragen utgör ungefär 20 procent av kommunernas intäkter. 80 procent är skatteintäkter. Här måste man se till vilken typ av politik som i övrigt förs för att stimulera till fler arbetade timmar, något som ger den bästa hävstångseffekten när det gäller kommunernas skatteintäkter och att kunna använda sig av de här delarna. Det är oerhört viktigt att vi kan använda dessa på rätt sätt.
Jag skulle vilja ta ett exempel på detta med statsbidrag. Gävle kommun, som Ulla Andersson kommer från och som nu styrs av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister, gjorde år 2011 en vinst på 258 miljoner kronor.
Skulle statsbidragen utökas i lika stor omfattning för att klara den vinstmarginalen skulle 35 miljarder behöva läggas på de generella statsbidragen! 35 miljarder innebär en 40-procentig ökning av de generella statsbidragen - detta för att motsvara bara vinsten i Gävle kommun 2011.
Varför använder Ulla Andersson inte de pengar som genereras i Gävle kommun till den välfärd som man säger inte fungerar, något som man så gärna skyller på regeringen? I Gävle kommun skriver nu tidningar till och med om att förskolan får öka antalet barn. Personalen skriver brev till politikerna och säger: Nu får det vara nog!
Ulla Andersson, den vinst ni gör i Gävle kommun motsvarar, som sagt, 35 miljarder kronor i ökade statsbidrag. Det går inte att skylla på statsbidragen när man inte ens kan sköta välfärden i den egna kommunen! Det är vad jag slutligen vill säga.