Herr talman! Skattesituationen när det gäller riskkapitalbolag är det den här regeringen som har tagit tag i. Det gjordes inte av den regering som Ulla Andersson stödde.
Låt oss gå tillbaks till brödet. Brödet ätes av barnet. Det är en helt nödvändig sak för barnet att få bröd. Det är en central del i ett samhälle att det finns bröd. Den samhällsmodell som inte har drivits av vinst har prövat det där. Jag vet ett samhälle där de hade väldigt billigt bröd. Det var ordnat på så sätt att brödpriset var reglerat och att det inte fanns några vinster. Problemet var att det heller inte fanns bröd till alla.
Jag tror att man ska vara försiktig med att se det som att det går någon gräns mellan vilka tjänster som är möjliga och inte möjliga att ha vinstintresse i.
Däremot håller jag med Ulla Andersson om att styrmodellerna har varit undermåliga. Men om vi tittar bakåt lär vi oss inte någonting om vart vi ska, utan vi måste ställa rätt krav och ge rätt incitament för att få rätt utveckling i den här sektorn. Då finns det två vägar att gå.
Den ena är att, som Ulla Andersson säger, ta bort det här med vinst, att förbjuda det inom den här sektorn. Och jag förstår egentligen inte, om man för det resonemanget, varför man ska begränsa det till den här sektorn. Det borde väl utvecklas till hela samhället, för om det är fel här borde det väl vara fel överallt.
Den andra modellen som jag föreslår och företräder är att vi i stället använder incitament och drivkrafter för att utveckla den här sektorn. Om den inte utvecklas kommer den inte att vara långsiktigt hållbart finansierad.