Herr talman! Jag vill upprepa att jag tycker att de
förändringar man gör, framför allt bytet av
organisationsform, är mer våld än nöden kräver.
Man tar mycket stora risker. Både utredningen och
framför allt propositionen säger att den verksamhet
som bedrivs i utvecklingsfondernas regi fungerar i
stort sett bra och skall drivas vidare av de nya
bolagen.
Både Kjell Ericsson och Per Westerberg har sagt att
man vässar organisationen. Men vi har dels risken
för förlust av kompetens genom den osäkerhet som
skapas när personalen sägs upp. Dessutom har vi
risken för tempoförlust i och med byte av personal
och organisationsform. Detta tycker jag man måste
räkna på minussidan.
Kjell Ericsson är väl medveten om att det finns ett
väldigt bra informellt samarbete mellan de
nuvarande fonderna, bl.a. i deras vd-råd. Det finns
en arbetsfördelning som åtiminstone utifrån verkar
effektiv. Det finns möjligtvis en chans att rädda
kvar detta när man ändrar organisationen. Jag
menar att denna typ av informellt samarbete, detta
nätverk mellan fonderna, riskeras när man byter
organisationsform.
Jag är mycket större anhängare av en utvecklad
regional förankring och de här spontant, efter
behoven, utvecklade samarbetsformer som vi har i
dag än av den typen av byråkratiska konstruktioner
som bygger på en utredning vars syfte egentligen
var någonting annat, nämligen att privatisera, dvs.
lägga ned fonderna helt och göra privata bolag av
dem.