Fru talman! Det har aldrig fallit näringsministern in
att en anledning till att det finns pengar kvar i
utvecklingsfonderna som inte lånas ut kan vara den
låga efterfrågan i den svenska ekonomin?
Regeringen har varit en effektiv broms när det
gäller förslag från Socialdemokraterna eller
Vänsterpartiet för att öka efterfrågan.
En annan faktor som vi diskuterar mycket är när
lånemedel konkurrerar med bidragsmedel. Det är
inte så att småföretagaren avvisar bidrag och i
stället arbetar hårt för att tjäna pengar eller lånar
dem för att sedan betala tillbaka. Man får ibland
intrycket att Per Westerberg tror det. Företagarna
är givetvis kloka och väljer bidrag före lån.
Det är riktigt att det i förslaget ingår att
indragningarna av lånemedel skall stoppas. Det
borde jag ha sagt. Det är någonting som
Vänsterpartiet har drivit redan på den gamla
regeringens tid. Det är trevligt att nu få genomslag
för en sådan idé.
När det gäller anknytningen till Industri- och
nyföretagarfonden föreslog Vänsterpartiet, när
omstruktureringen av Industrifonden var uppe till
behandling, att man skulle decentralisera och lägga
ut nyföretagarlånen med beslut och administration
på utvecklingsfonderna. Jag tror att det hade varit
en bra lösning. Nu får man signaler om krångel och
tidsförluster beroende på dubbel hantering.
Jag tycker att det är svårt att föra ett samtal med
näringsministern när han gång på gång måste
understryka att Sverige behöver lönsamma företag
och företagare som tjänar pengar. Motsättningarna
i den näringspolitiska debatten finns inte just där --
det var länge sedan. Det är ingen i Sveriges riksdag
som inbillar sig att det är bättre med företag som
har dålig lönsamhet eller med företagare som lever
på svältgränsen.