Herr talman! När man besöker företag och talar
med företagare tar de sällan upp skatter och regler
först. Det är andra problem, som har att göra med
produktionen, bristen på teknisk kompetens och
liknande. Från större företag får man ofta höra
mycket positiva omdömen om näringspolitiska
satsningar som har gjorts tidigare. Jag kan som
exempel ta den s.k. VT-delegationen, som utförde
ett konkret arbete bland underleverantörer till
bilindustrin för att få fram vattenbaserade färger.
Det var någonting som företagen knappast hade
orkat med vart och ett för sig.
Det är då trist att konstatera att den typen av
näringspolitiska åtgärder, som var väl beprövade,
var något av det första som den nya regeringen rev
upp -- för att sedan backa igen.
När det gäller krediterna är det många faktorer som
samspelar. Men en faktor är viktig, och det är
bankernas medverkan. De krediter som
utvecklingsfonderna ställer upp med behöver ofta
kompletteras med bankkrediter. Det finns tyvärr en
rädsla i banksystemet -- som är välgrundad,
beroende på erfarenheterna under 80-talet och
finanskrisen.
Jag vill återigen uppmana regeringsföreträdare att
utnyttja ställningen som bankägare för att skapa ett
mer normalt klimat, en mera normal stämning, ute
i bankerna, så att de verkligen lånar ut pengar till
vettiga affärer och vettiga projekt, till rimliga
säkerheter. Bankerna får inte heller medverka till
osunda, konkurrenssnedvridande konkurser, som
också förekommer.
När det återigen gäller samordningen mellan
nyföretagarlånen och utvecklingsfondernas
verksamhet efterlyser Per Westerberg högre
teknisk kompetens. Det är sådant som
utvecklingsfonderna köper in i sitt
beredningsarbete. De köper konsulttjänster på
marknaden. Den kritik man hör är att företagaren
har redovisat sin affärsidé och sina projekt inför
utvecklingsfonderna i beredningen, men att
besluten sedan fattas på en annan nivå, där denne
inte har företräde. Det tar tid, och det är långt
borta.