Herr talman! Det är inte så att regeringen har fört en passiv klimat-politik. Vi har mycket aktivt försökt bidra till ett internationellt klimat-avtal i Köpenhamn. Klimatfrågan är global och internationell och måste hanteras så. Men det är också självklart att vi har gjort insatser här hemma. Vi har höjt koldioxidskatten. Vi har tagit bort en del av de undantag som till stora samhällsekonomiska kostnader fanns kvar under den tid då vänsterpartierna styrde. Vi har satsat på flexibla mekanismer för att underlätta omställningen och klimatanpassningen i utvecklingsländer.
Vi kan konstatera att när vi sitter vid de här borden och talar om tidiga satsningar ligger Sverige redan på en nivå som innebär att vi själva i det vi gör motsvarar vad kanske två tre andra, till och med stora, europeiska länder är beredda att bidra med. Så ska det vara. Sverige ska ta stort klimatansvar. Vi och Norden ska vara bland dem som verkligen tar ansvar och kämpar och vill föra utvecklingen framåt. Det tycker jag är en självklar roll för ett land som Sverige. Det är naturligtvis det vi ska brinna för.
Låt oss ta detta med kommunpengar tillfälligt och permanent. Själva poängen är att de ska vara tillfälliga. Vi ska fylla ett tillfälligt inkomstbortfall så att man därigenom kan behålla personal. Då behöver man inte höja skatterna i motsvarande utsträckning. Det är inte så att permanenta satsningar på kommunpengar ger några stora sysselsättningseffekter. Då måste man nämligen höja skatten i den kalkylen lika mycket, och då slår det ut ungefär lika mycket privata jobb. Det är just att de är tillfälliga som gör att de är så effektiva i att bekämpa arbetslösheten.
Jag förstår att det är besvärligt för Mats Pertoft. Förmögenhetsskatten, arbetsrätten, jobbavdraget och den fullständigt massiva bidragspolitiken - det är en politik som rimligen måste innebära att det för Miljöpartiet handlar om att samarbetet leder till att man får sälja ut hela sin syn på företagsamhet, jobb och ekonomiskt ansvarstagande. Det måste vara väldigt tufft.