Fru talman! Jag tänkte börja med att tala om det ekonomiska läget och därefter fokusera på skatterna, det vill säga jobbskatteavdrag, pensionärernas skatt, hushållsnära tjänster och klimatskatt.
Det har vänt i ekonomin. Vi går mot ljusare tider. På arbetsmarknaden är varslen inom kort tillbaka på normal nivå. Prognoserna för sysselsättningen skrivs upp och för arbetslösheten skrivs de ned. På grund av den fruktansvärda chock som drabbade världsekonomin hösten 2008 riskerar dock arbetslösheten i Sverige, liksom i andra länder, att ligga kvar på höga nivåer.
För att arbetslösheten snabbt ska minska behövs åtgärder. Det innebär hjälp till omställning genom utbildning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket alliansregeringen också genomför.
Ett gynnsamt företagsklimat är centralt. På senare tid har det hos vänstertrojkan blivit populärt att krama företagare, men med sina förslag om höjda skatter på arbete, kapital och företagande skulle vänstertrojkan tvärtom skapa ett sämre företagsklimat.
Hur är då situationen? EU-kommissionen har gjort prognoser för varje medlemsland och för hela EU. Prognoserna visar att tillväxten väntas bli högre och arbetslösheten lägre i Sverige jämfört med hela EU och även jämfört med euroländerna.
Kommissionen uppskattar att det svenska budgetunderskottet 2010, det vill säga nästa år, kommer att vara drygt 3 procent. Det är illa, men budgetunderskottet inom EU väntas i genomsnitt bli betydligt högre, mer än dubbelt så stort, drygt 7 procent.
Arbetslösheten i Sverige väntas öka under 2010 och landa på drygt 10 procent, vilket är en hög nivå, dock snäppet lägre än EU-snittet för 2010 och lägre än genomsnittet för euroländerna.
Det går alltså bättre för Sverige än för andra länder. Vi kan vara en liten smula stolta över det, om än inte alls nöjda.
Det är alltså osant, som Thomas Östros tidigare påstod, att Sverige halkar efter. Det är också fel att påstå, som Östros gjorde, att Sverige drabbas hårdare. Sverige ligger jämförelsevis väl till, som jag har visat med de här uppgifterna.
Vänstertrojkans svar på nedgången i den privata industrin - det är ju där smällarna har kommit - är löften om att permanent öka de offentliga utgifterna, det vill säga öka i en helt annan del av ekonomin. Det är dock riskfyllt att lägga fram förslag som långsiktigt och permanent skulle öka den offentliga sektorns utgifter när det i stället är den privata sektorn som behöver få en rejäl skjuts. Trojkaförslagen bäddar för långsiktiga budgetunderskott.
En sådan här politik är också särskilt allvarlig i kombination med stigande utgifter på grund av befolkningsutvecklingen, det vill säga det faktum att allt färre ska försörja allt fler. Långt före 2020-talet blir denna fråga jättelik och akut. Då vill vänstertrojkan dessutom börja avveckla nästan hälften av svensk elproduktion, nämligen den som kommer från kärnkraft. Det är det som är problemet med energipolitiken, den långsiktiga elförsörjningen.
Alltså:
Om
vi kontinuerligt ska kunna höja standarden i vård och omsorg, och
om
finansieringen av detta ska ske gemensamt - som vi i alliansen vill - driver enbart befolkningsutvecklingen landet mot underskott och högre skatter om ingenting görs.
Vi kan dock motverka den underliggande trenden mot högre underskott och högre skatter genom att öka antalet arbetade timmar i Sverige. Hur gör man det? Jo, genom att göra arbete mer lönsamt, och mer lönsamt än att inte arbeta. Det är också det som Finanspolitiska rådet rekommenderar, som vi har hört Stefan Attefall tidigare referera, som en åtgärd för att långsiktigt få flera jobb. Finanspolitiska rådet stöder, tvärtemot vad Thomas Östros sade, den här inriktningen.
I befolkningsutvecklingen ligger alltså grundmotivet för jobbskatteavdraget.
Visionen är ju att vi ska bo i ett land där ökade kostnader för allt bättre vård och omsorg för våra gamla och våra barn varken ska täckas med ständigt ökad skuldsättning eller med allt högre skatter. Vi ska ha världens bästa vård och omsorg, och det får vi faktiskt inte med världens högsta skatter lagda på de 4,7 miljoner människor i Sverige som arbetar. Att ytterligare öka världens högsta skatter - och marginalskatter - för dem som arbetar är inte bara att plocka gåsen, det blir till att nacka den. Då får vi inte världens bästa vård och omsorg.
Befolkningsutvecklingen, menar jag, väcker följande fråga som jag tycker att hela Sverige ska fundera på: Vad är det för fel med att sänka skatten för dem som bidrar till bnp, så att bnp kan bli större?
Vi har redan bland världens högsta skatter och kommer snart att ha världens högsta marginalskatter när Danmark sänker sina. I Sverige var det dess värre länge sedan vi hade "hälften kvar" som en realitet i skattepolitiken.
I det här läget föreslår vänstertrojkan att vi ska gå ännu mer mot strömmen internationellt och införa världens med råge högsta marginalskatter. Men vi lever inte, som trojkan tycks tro, i Tage Erlanders eller Olof Palmes gamla värld. Vi lever i stället i en värld med skattekonkurrens mellan länder och rörliga skattebaser, det vill säga folk, företag och kapital flyttar om våra skatter avviker för mycket från grannarnas.
Vi riskerar om några år att bo i ett land med världens högsta skatter utan att ändå lyckas åstadkomma någon särskilt bra finansiering av vård, skola och omsorg. Vi nackar gåsen, som jag sade. Det kanske passar friska pensionärer som ändå har goda inkomster efter skatt, men inte skröpliga pensionärer med måttliga inkomster som behöver vård och omsorg. Politiken måste därför fokusera på att bevara och utveckla den totala lönesumman i landet, inte den totala skattesumman.
Till de pensionärer och pensionärsorganisationer som nu ropar "orättvist!" om jobbskatteavdraget och vill skärpa skatten på arbete vill jag säga så här:
Okej, låt bnp växa mindre! Låt oss minska den ekonomiska basen i landet för pensioner, vård och omsorg! Vi får se hur kul det blir på 2020-talet när dessutom halva dagens elproduktion ska väck, om vänstertrojkan får bestämma.
Låt mig understryka det jag har sagt här med en internationell utblick.
Nästan alla länder har i sina skattesystem ett avdrag från arbetsinkomster som inte får göras från pensionsinkomster, det vill säga ett jobbskatteavdrag av det slag alliansregeringen infört. Det gäller, fru talman, följande länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Japan, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland, Storbritannien, Spanien, dock bara för kvinnor, Tyskland, Ungern, USA och Österrike.
Gemensamt för de här 15 länderna med jobbskatteavdrag är, just det, att avdraget går till dem som jobbar. Pensionärer över hela den industrialiserade världen verkar alltså acceptera att också de själva tjänar på att fler arbetar och betalar skatt, eftersom det ger mer resurser till bland annat pensioner, vård och omsorg.
Fru talman! Kan det möjligen vara så att man i dessa 15 länder begripit något som vänstertrojkan i Sverige inte har förstått? Kan det vara så? Jag vill väcka det som en idé att fundera över.
Glöm inte, som tidigare har sagts här, att svenska pensionärer faktiskt betalade högre skatt på Göran Perssons tid än de gör i dag och att Mona Sahlin i samband med första maj 2009 lovade höjd skatt för alla. Det blir skattehöjningar både för de som jobbar och för pensionärer om vänstertrojkan vinner valet, var så säker!
Fru talman! Alliansen har infört avdrag för så kallade hushållsnära tjänster. Avdraget används bland annat av pensionärer. Totalt har ca 85 000 ansökningar om avdrag kommit in, vilket innebär att avdraget i dag hjälper 150 000-200 000 personer att klara av vardagen.
Det här avdraget ska avskaffas om vänstertrojkan vinner valet nästa höst. Skröpliga pensionärer som utnyttjat avdraget, eller deras barn som betalar städning och annat för att hjälpa mor och far, får det svårare.
Dessutom kastas mer än 10 000 anställda ut i arbetslöshet eller svartarbete. I dag beräknas nämligen avdraget för hushållsnära tjänster ge 10 000 vita heltidsjobb. De här jobben utförs, enligt företagen som har anställt dem, av personer som tidigare var arbetslösa, eller arbetade svart. Sannolikt är en mycket hög andel lågutbildade invandrarkvinnor.
Det är i sanning dystert att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - Ulla Andersson och Thomas Östros i praktiken - står för en politik som främst drabbar en liten grupp som de båda med svulstig retorik påstår sig företräda och försvara.
Jag tycker att det är motbjudande, Ulla Andersson, att du vill kasta ut lågutbildade invandrarkvinnor i arbetslöshet och svartarbete, särskilt med tanke på din höga svansföring om kvinnor här tidigare i debatten.
Om klimatet, fru talman, vill jag säga att hade vi inte haft koldioxidskatt i Sverige hade utsläppen varit 20 procent högre än de nu är. Det är en bra skatt. Det är viktigt att fortsätta med avgifter och successivt stigande kostnader för utsläpp av koldioxid, både i form av skatt och i form av avgifter för utsläppsrätter.
I länder med stora budgetunderskott kommer säkert förslag om höjda koldioxidskatter som en finansiering av de stora budgetunderskott som finns i de flesta europeiska länderna men inte i Sverige. Inget ont alltså som inte för något gott med sig. Just det argumentet för koldioxidskatt behövs inte i Sverige. Vi ska alltså satsa på en koldioxidfri ekonomi genom skatter och avgifter i första hand.
(Applåder)