Herr talman! För ett år sedan gick världen in i den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talsdepressionen. Det var en mycket dramatisk utveckling. Världshandeln stannade av. Hundratals båtar låg på redden och väntade på laster som inte kom. Somliga dagar var bankernas affärer med varandra på finansieringssidan närmast obefintliga. Orderingången i våra stora industriföretag tvärstannade. Det enda jämförbara är vad som hände direkt efter elfte september.
Nu kan vi konstatera att vi är på väg att vända blad. För ett halvår sedan pratade man fortfarande om att det fanns en risk att världen skulle gå in i ett depressionsliknande tillstånd, att vi likt på 30-talet skulle få en arbetslöshet på 20 procent och flera år av fallande tillväxt. Nu kan vi konstatera att den diskussionen har avtagit. Nu diskuterar vi formen och styrkan på återhämtningen.
Världen körde fram till en avgrund och vände. Vi hade en påtaglig risk för en finansiell härdsmälta. Efter Lehman Brothers konkurs fanns det risk att andra banker skulle följa efter. I dag kan vi se hur det finansiella systemet långsamt återgår till ett normalt funktionssätt.
Vi har alltså undvikit en depression. Vi har undvikit en härdsmälta i det finansiella systemet. För svensk del har vi också för första gången på 40 år gått igenom en mycket svår ekonomisk kris utan att vi har fått allvarliga bekymmer med våra offentliga finanser.
Det är alldeles tydligt att Sverige har starkare offentliga finanser än praktiskt taget alla EU-länder. Sverige och Danmark är de enda EU-länderna som kommissionen bedömer kommer att kunna hantera situationen så att skuldsättningen minskar utan att det behövs finanspolitiska åtstramningar. Sverige och en handfull andra länder är de fåtaliga som klarar av en långsiktig uthållighet trots att vi har en åldrande befolkning framför oss. Sverige kommer tillbaka till överskott och balans utan att behöva genomföra kraftiga nedskärningar eller stora skattehöjningar.
I de länder där underskotten nu ligger på 8, 9, 10, 11 eller 12 procent kommer det att följa en mycket besvärlig period av kanske fem tio år av finanspolitiska åtstramningar, där skatterna kommer att höjas, välfärden skäras ned och transfereringssystemen stramas upp.
Vi ska glädjas åt att vi har fört en så ansvarsfull ekonomisk politik att vi kan konstatera att Sverige kommer ur den här krisen och kommer tillbaka till balans och överskott utan att behöva genomföra dramatiska skattehöjningar eller dramatiska nedskärningar.
Vårt stora bekymmer är naturligtvis arbetslösheten. Den har ökat och kommer att öka, och det finns en påtaglig risk att den ligger kvar på en hög nivå.
Det är alldeles uppenbart att regeringen har gjort väldigt mycket för att motverka att arbetslösheten ska stiga och bita sig fast. Vi har enligt de flesta bedömningar den kanske mest expansiva finanspolitiken av alla industriländer. Vi har gått från mycket stora överskott, som regeringen arbetade upp, till underskott. Men vi gör det utan att skapa långsiktig obalans. Lite över 80 miljarder har regeringen lagt i aktiva åtgärder i den förra budgeten och i denna budget för att motverka arbetslösheten. Strax över 100 miljarder har de automatiska stabilisatorerna medfört.
En nyckelroll i detta är naturligtvis den historiska satsningen på kommunerna. Till skillnad från vid Asienkrisen, till skillnad från vid Mexikokrisen, till skillnad från vid Rysslandskrisen och till skillnad från IT-kraschen har vi tillfört kommunerna stora extra resurser. Så har det aldrig varit tidigare när vänsteralliansen har styrt. Nu prövar vi ett nytt konjunkturpolitiskt medel: stora resurser till kommunsektorn. Förhoppningsvis kommer detta att fungera väl.
Det handlar inte bara om att vi för en mycket expansiv ekonomisk politik. Det handlar också om att det är en mycket stor tyngdpunkt på aktiva åtgärder. OECD konstaterar att det är de nordiska länderna som tack vare våra aktivitetsgarantier och de modeller vi nu har snabbt fått upp volymerna på aktiva åtgärder. Mycket högre än i andra länder och mycket snabbare än i andra länder satsar vi på att stödja dem som söker jobb. Vi satsar på aktivering, vi satsar på utbildning och vi underlättar omställning. I högre grad än i andra länder utgör den aktiva arbetsmarknadspolitiken en kärnpunkt i regeringens politik för att motverka arbetslösheten.
Vi understryker också betydelsen av arbetslinjen. Det är viktigt. Det stora misstaget i hanteringen av 70-, 80- och 90-talets kriser har varit att man öppnat transfereringssystemen och låtit människor som blivit arbetslösa övergå i sjukskrivningar och förtidspension.
Detta är inte bara ett svenskt problem. Det har varit Europas stora dilemma att man öppnat transfereringssystemen och skapat grunden för ett långvarigt permanent utanförskap i förhållande till arbetsmarknaden.
Vi har inte gjort det misstaget. I stället har vi förstärkt arbetslinjen. Varför är det så viktigt i kris? Det är så uppenbart varför IMF och andra rekommenderar oss att göra detta. I kris slår nämligen ekonomin in i olika faser vid samma tillfälle. Det finns företag som går bra. Det finns de som går sämre. Det finns regioner som klarar sig hyfsat. Det finns andra som får större problem. Då måste vi öka rörligheten. Då måste vi förstärka rörligheten. Det är därför det är viktigt att förstärka arbetslinjen.
Vi gör nu en historisk utbyggnad av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Då ökar riskerna för inlåsning. Då ökar riskerna för rundgång. Då ökar riskerna för att arbetsmarknadspolitiken blir en del av problemet. Vi motverkar det genom att förstärka arbetslinjen. Genom att göra det mer lönsamt att arbeta minskar riskerna med att bygga ut den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Genom att förstärka arbetslinjen motverkar vi också att kontrollfunktionerna, grindvakterna, i våra stora transfereringssystem blir översvämmade. Vi vet att jobbavdraget och arbetslinjen, att det lönar sig att arbeta, är det effektivaste medlet för att förbättra lönebildningen. Vi vet att det är det bästa sättet att säkra att lönerna inte bara sätts utifrån dem som har jobb utan också utifrån dem som är arbetslösa. När det lönar sig bättre att arbeta relativt att inte arbeta fungerar lönebildningen bättre. Därför är det också rätt att förstärka arbetslinjen i kristider.
När det gäller resultaten kan vi se att arbetslösheten ökar i praktiskt taget alla länder. Den ökar också i Sverige i ungefär samma takt som i andra industriländer och andra EU-länder.
Det är många länder som har högre arbetslöshet än Sverige. Det finns några länder som har lägre arbetslöshet. Men vi landar på ungefär samma arbetslöshet som EU-genomsnittet och euroområdet.
Men det finns en mycket avgörande skillnad. Vi har inte 7-8 procents underskott. Vårt underskott försvinner och vi går tillbaka till balans när ekonomin normaliseras. I andra länder kommer man under de närmaste åren att tvingas genomföra i storleksordningen 15 miljarder i skattehöjningar och nedskärningar varje år, kanske under det kommande decenniet. Det är klart att det kommer att slå på arbetslösheten och att det kommer att slå på sysselsättningen.
Vi har starka offentliga finanser. Därför har vi en trygghet i vår arbetsmarknadspolitik.
Jag är också övertygad om att den svenska modellen med sin flexibilitet och med sina ansvarsfulla parter, nu förstärkt med en återupprättad arbetslinje, kommer att visa sig fungera bättre än arbetsmarknaden i de flesta europeiska länder. Det är den historiska erfarenheten. Det är därför OECD och andra bedömare drar slutsatsen att de varaktiga skadeverkningarna av krisen med stor sannolikhet är mindre i Sverige än i praktiskt taget alla andra industriländer. Uppgången av jämviktsarbetslösheten, som alltid följer på en kris, är mindre i Sverige än i praktiskt taget alla andra länder. Det här är naturligtvis glädjande.
Vi ska ha en realistisk syn på Sverige. Det betyder att vi inte ska ägna oss åt svartmålning. Det betyder att vi inte ska utmåla det svenska samhället, vårt fina samhälle, som sämre fungerande än andra länders.
Vi har ett bra företagsklimat. På de flesta områden är det bättre förutsättningar för högteknologisk industri än i andra länder.
Vi har en lönebildning med ansvarsfulla parter. Det är få konflikter, och det finns en vilja till omställning som saknas i de flesta andra länder.
Vi har återupprättat arbetslinjen. Vi har nu för låginkomsttagare och medelinkomsttagare kommit ned på en marginalskatt som ligger på genomsnittet för OECD-länderna. Vi är inte längre i sitsen att vi straffbeskattar låginkomsttagare med de högsta marginalskatterna.
Vi har ett uthålligt och stabilt ramverk för den ekonomiska politiken. I Sverige vet man att Riksbanken upprätthåller prisstabilitet. I Sverige vet man att man, så länge det är en alliansregering, kan lita på att det är ordning och reda i statens finanser och att vi kommer tillbaka till balans och överskott. Det är en viktig styrka för Sverige att vi har den stabiliteten kring vår ekonomiska politik.
Vi är i topp när det gäller arbetskraftens utbildningsnivå. Vi har satsat mycket på forskning. Det finns brister i vårt utbildningssystem - det ska vi ägna många tillfällen åt att diskutera. Men i ett bredare perspektiv, när vi jämför Sverige med andra länder, är vår forskning, vår utbildning och vår kompetenta arbetsstyrka en fördel och någonting som ger oss en möjlighet att gå framåt.
Det svenska samhället präglas av jämställdhet, sammanhållning, jämlikhet, tolerans och öppenhet. Det är naturligtvis också en ekonomisk tillgång. Det är en tillgång att människor i olika delar av arbetslivet känner att de kan bidra och att de har en möjlighet att säga sin mening och att vi har ett samhälle som också tar till vara kvinnors kraft och säkrar att vi får en öppenhet och tolerans för alla människor. Det är en del av en svensk modell som har fungerat bra och som ska fortsätta framåt.
Företagsklimatet, lönebildningen, arbetslinjen, det stabila ramverket, den höga utbildningsnivån och vårt öppna samhälle är styrkepunkter för Sverige. Det talar för att Sverige när krisen är över åter ska kunna stå starkt. Jag är övertygad om att vi, om vi blickar framåt, kommer att ha klarat oss igenom den här krisen bättre än praktiskt taget alla andra industriländer.
Uppgiften framåt är uppenbar. Det handlar om jobben, arbetslösheten och sysselsättningen. Det är det som är vår uppgift. Och vi har en stark politik där kärnan är att det ska löna sig att arbeta och att det ska bli fler som vill anställa.
Vi skapar förutsättningar för att jobben ska komma genom att vi har en väl fungerande arbetsmarknad där det alltid lönar sig att göra det extra och ta mer ansvar och anstränga sig, där företagarna upplever att de är en tillgång för samhället, där investeringar lönar sig, där långsiktighet premieras och där dynamik och nyskapande är en del av ett väl fungerande företagsklimat.
Välfärden, tryggheten, är en nödvändig del av ett väl fungerande samhälle. Det är en självklarhet att den måste bygga på arbetslinjen. Det är en självklarhet att en åldrande befolkning aldrig kan försörjas om inte huvuddelen av dem i arbetsför ålder är i arbete. Det är därför som det inte kan finnas någon trygghet och välfärd om man slarvar med arbetslinjen.
Det är det som är vårt uppdrag. Det handlar om jobben, arbetslösheten och att ta tillbaka Sverige till full sysselsättning.
(Applåder)