Herr talman! Jag kanske ska upplysa Anders Borg om att den svenska modellen, som Socialdemokraterna kanske har haft störst regeringsansvar under, har visat på att fler människor står till arbetsmarknadens förfogande, att sysselsättningen är högre, att jämställdheten är bättre och att kreativiteten är större än med de modeller som partier på den blå kanten brukar förespråka. Det kanske kan vara värt att uppmärksamma det.
Jag tänkte ta upp den debattartikel som du skrev 2004 tillsammans med Fredrik Reinfeldt. Då skrev ni att de gamla Moderaterna hade varit både orättvisa och oansvariga i sin skattepolitik. De hade varit orättvisa såtillvida att den halva av befolkningen som var rikast fick 72 procent av Moderaternas skattesänkningar, och den halva som var fattigast fick 28 procent. De var också oansvariga, eftersom de inte var finansierade.
Vi var nog många då som trodde att det hade skett en tillnyktring på den blå kanten, men ack vad vi bedrog oss. För vad ser vi efter tre år med moderatledd regering? Den halva av befolkningen som är rikast har fått 80 procent av skattesänkningarna, och den halva av befolkningen som är fattigast har fått 20 procent.
Om vi går ned till fjärdedelar kan man se att den fjärdedel som är fattigast har fått 6 procent av skattesänkningarna, och den fjärdedel som är rikast har fått 50 procent. 10 procent har fått 40 procent av inkomstförstärkningarna. Det är resultatet av de nya Moderaternas politik. Inkomstskillnaderna har ökat mellan kvinnor och män, och andelen fattiga har kraftigt ökat.
Det här har inte gjort att den svenska ekonomiska utvecklingen har blivit bättre. Arbetslösheten ökar snabbare här än genomsnittet i EU. Ungdomsarbetslösheten är högre. Regeringen räknar med att en tredjedel av dem som förlorar jobbet kommer att vara permanent utslagna. Bnp minskar kraftigare, och otryggheten ökar. De hushåll som har råd sparar mer än tidigare.
Min fråga blir: Tänker finansministern be Bo Lundgren om fördelningstips?