Fru talman! Det är intressant att lyssna på hur Stefan Attefall försöker att blanda bort korten. Han försöker bortse från att det är Kristdemokraterna som har infört en stor diskriminering i skattesystemet.
Han försöker också bortse från effekten av de skattesänkningar som man har genomfört, det vill säga de skattesänkningar som framför allt gynnat de redan rika. Den halvan av befolkningen som tjänar mest har fått 80 procent, och det är knappast pensionärskollektivet. Det betalas genom försämringar i välfärdsystem och välfärd.
På något sätt måste detta betalas. Man kan inte minska statens inkomster på något annan sätt än genom att minska statens utgifter om man inte tänker underbalansera statens budget otroligt mycket. Det är något som ni också gör, förutom de försämringar ni redan har infört.
Jag tänkte fråga dig, Stefan Attefall, om hur det är att vara kristdemokrat i dagens Sverige. Vi har fått fler fattiga hushåll under er regeringstid. Det är 130 000 fler fattiga kvinnor. Andelen barn som lever i fattiga hushåll, det vill säga med låg ekonomisk standard, har ökat kraftigt. Andelen barn som lever i fattiga hushåll med ensamstående föräldrar har nästan fördubblats.
Ni straffbeskattar sjuka och arbetslösa, vilket är en av orsakerna just till att de har låg ekonomisk standard, vilket ofta ensamstående föräldrar har genom sjukdom och arbetslöshet. Ni har också genomfört väldigt orättvisa skattesänkningar.
På vilket sätt tycker du, Stefan Attefall, att Kristdemokraterna står upp för det som ni brukar kalla den lilla människan, den vanliga människan eller numera verklighetens folk?
(Applåder)