Herr talman! Det monumentala misslyckandet med jobbpolitiken som alliansregeringen nu står inför, som uppmärksammas i tidningsartiklar och i medierna, som känns in på bara skinnet på dem som drabbas av arbetslöshet, på dem som låses in i långtidsarbetslöshet, finns ute i verkligheten bland de arbetslösa, bland alla de arbeten som inte blir utförda, den produktion som inte kan utföras eftersom matchningen på arbetsmarknaden inte fungerar. Det här misslyckandet drabbar enskilda individer, det svenska samhället och i slutändan oss alla.
Svenskt Näringsliv har i sin rekryteringsenkät som lades fram häromdagen konstaterat att var femte rekrytering misslyckas. Det finns inget annat ord än misslyckande när det gäller att beskriva jobbpolitiken - arbetsmarknadspolitiken - som den moderatledda regeringen står för. Om dessa personer hade fått arbete, om rekryteringarna hade lyckats, om produktionen och tjänsterna hade kunnat utföras, hade det inte bara gett dessa tiotusentals människor jobb utan det hade i sin tur skapat nya jobb, herr talman. Dem är vi i stort behov av i det moderatledda Sverige där arbetslösheten når nya toppar dag för dag. 8 ½ procent var massarbetslösheten uppe i vid den senaste undersökningen häromdagen.
När den moderatledda regeringen tog över ledningen av landet efter valet 2006 var det med ett löfte om att avskaffa arbetslösheten. De två enskilda åtgärder som man själv lyfte fram som skulle leda till det här, som skulle se till att man lyckades med jobben, var jobbskatteavdraget och arbetslöshetsförsäkringen. Det som vi debatterar här i dag, herr talman, är arbetslöshetsförsäkringen, och den är alltså den enskilt viktigaste åtgärden för att lyckas med att avskaffa arbetslösheten, enligt den moderatledda regeringen. Det är man själv som beskriver det här.
Vad är det då som har hänt?
År 2006 genomförde man försämringar. Man genomförde höjda avgifter. Man genomförde sänkta ersättningsnivåer. Man genomförde sänkta tak i arbetslöshetsförsäkringen. Då sade man att det var väl avvägt och väl utrett. Man påstod att man hade forskning bakom sig.
Man sade att den nivå som man införde från och med den 1 januari 2007, som i dag motsvarar 680 kronor som högsta ersättningsnivå i a-kassan, var en så väl avvägd nivå att den skulle öka funktionen på arbetsmarknaden, att arbetslöshetsförsäkringen då skulle medverka till att skapa fler jobb. Den nivån motsvarar i dag ca 800 kronor om man ser till hur utvecklingen har varit på lönesidan. 680 kronor 2006 motsvarar ungefär 800 kronor 2012. Men det är fortfarande 680 kronor.
En fråga, herr talman, som jag har ställt flera gånger till företrädarna för allianspartierna här i riksdagen och som jag tänker ställa också i dag är: Vad ska det vara för nivå för att er försäkring ska fungera så som det var tänkt?
Arbetslösheten ökar. Den här åtgärden har inte fungerat. De arbetslösa har blivit fattigare, men de har inte fått några jobb. Hur länge ska ni vänta med att höja ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen? Och vilken nivå är det som skulle vara den optimala, den nivå som skulle göra att er försäkring fungerar på det sätt som ni själva ger uttryck för?
En fråga som man också skulle kunna ställa sig i dagens debatt är om allianspartierna själva tror på sin egen politik.
Herr talman! Vi kan välkomna arbetsmarknadsutskottets ordförande till debatten. Bland andra arbetsmarknadsutskottets ordförande har gett uttryck för att han vill öppna upp försäkringen. Han är häpen, herr talman, över att hundratusentals människor har hamnat utanför försäkringen och säger att han vill öppna upp försäkringen så att fler ska få ta del av den.
Då kan ju vän av ordning fråga sig varför man har genomfört en politik som har drivit ut dessa hundratusentals människor ur försäkringen. Det är inte någonting som har skett av sig självt. Det är någonting som arbetsmarknadsutskottets ordförande har genomfört när han har genomfört sin och den moderatledda regeringens politik här i kammaren när man har voterat för de regelverk, sänkta nivåer, höjda avgifter och andra regler som gör att folk inte får ta del av försäkringen.
Nu verkar det som att arbetsmarknadsutskottets ordförande är bekymrad över vad han själv har åstadkommit. Det må möjligen, herr talman, vara positivt att arbetsmarknadsutskottets ordförande är bekymrad över vad han har åstadkommit. Men då funderar jag över varför man i så fall inte lägger konkreta förslag på att återställa och förbättra det som man har rivit ned och förstört.
Arbetsmarknadsministern var också ute när hon, hårt trängd av journalister som frågade hur arbetslösa personer i Sverige skulle försörja sig utan en fungerande försäkring, försökte hänvisa till Socialförsäkringsutredningen, trots att den inte har några direktiv att öppna upp försäkringen. Då säger arbetsmarknadsministern: Ja, men det kan man väl göra i alla fall - det spelar väl inte så stor roll vad det är för direktiv. Även arbetsmarknadsministern verkar ändå, åtminstone när hon ställs inför reportrars frågor, vara bekymrad över vad hon själv och hennes regering har ställt till med.
Centerpartiet, här representerat av Annika Qarlsson, vill höja ersättningsnivåerna. Det verkar som att Annika Qarlsson har insett att den försäkring som hon själv har varit med om att förstöra inte längre fungerar, och då vill hon höja ersättningsnivåerna.
Folkpartiet, här representerat av Hans Backman, brukar prata om att det ska vara en inkomstrelaterad försäkring. I dag har 3-4 procent av de arbetslösa sin inkomst skyddad i försäkringen. Det kan ingen, Hans Backman, påstå är en inkomstrelaterad försäkring.
När man får alla dessa signaler om missnöje med försäkringen från allianspartiernas olika representanter, som jag delvis här har exemplifierat, och när man konstaterar att den inte fungerar undrar jag: Vad vill ni i Alliansen egentligen med arbetslöshetsförsäkringen? Det skulle vara spännande att få några svar på det i dag, herr talman.
Är det bara statsministern som står fast vid fattigdomslinjen? Statsministern gick ut och sade att det väl inte var så farligt att det inte fanns någon fungerande försäkring. Man kan ju leva på sina anhöriga, och om de inte skulle ha några pengar finns det i värsta fall socialbidrag eller försörjningsstöd, säger statsministern. Ståndaktigt som tennsoldaten står han fast vid fattigdomslinjen.
Vad är detta i övrigt ett uttryck för, de olika signalerna om att man vill öppna upp och höja ersättningsnivån? Har man insett att arbetslöshetsförsäkringen inte fungerar? Har man insett att den moderatledda regeringens arbetsmarknadspolitik är ett monumentalt misslyckande? Det är en fråga som det skulle vara spännande att få reda ut här i dag, herr talman.
Vad vill då vi socialdemokrater med den här försäkringen, och vad är vårt alternativ? Ja, det är ganska enkelt.
Vi vill ha en försäkring som fungerar och som alla ska ha råd att vara med i. Det är första delen, att vi måste öppna upp försäkringen så att folk har möjlighet att vara med. Vi vill kraftigt sänka avgifterna så att de med låga inkomster inte av ekonomiska skäl väljer att stå utanför.
Vi vill inte att det ska variera på det sätt som det gör nu när det gäller arbetslöshetsnivån inom avtalsområdet. Vi vill att arbetslöshetsförsäkringen ska vara till för den som har en arbetsinkomst att försäkra. Vi vill att villkoren ska utformas så att den som blir arbetslös normalt ska kunna få ut ersättning från försäkringen under den omställningstid när man drabbas av arbetslöshet.
Vi vill höja taket i försäkringen. Taket, som bland annat Folkpartiet brukar prata om för att man ska kunna få den inkomstrelaterade försäkringen, måste naturligtvis höjas. Annars är det inte en inkomstrelaterad försäkring.
Vi vill att en stor majoritet av löntagarna ska få ut 80 procent när man drabbas av arbetslöshet.
Vi vill ha en frivillig försäkring som är solidariskt finansierad, som administreras av de fackliga organisationerna. Vi vill inte att man ska göra försäkringen obligatorisk. Man har från allianspartierna kört ut en bluff, herr talman, där man säger att man löser problemet med alla som står utanför försäkringen genom att göra den obligatorisk. Det kan jag direkt dementera här i kammaren i dag och konstatera att det är en bluff, att det alltid har varit en bluff och att det kommer att vara en bluff även när det framförs från talarstolen här i dag, herr talman. Om man genomför den obligatoriska försäkringen med det förslag som ligger kommer inte fler att ha nytta av försäkringen.
En stark a-kassa ska omfatta alla löntagare och är en avgörande del av en väl fungerande arbetslinje. Det måste naturligtvis också innebära krav på aktiva insatser från den enskilde, och det måste mötas av en aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildningsmöjligheter. Det är det här som är helt avgörande om vi ska lyckas klara den svåra utmaningen med jobben.
Vi vet i dag att matchningen inte fungerar. Vi vet i dag att arbetslösheten ökar. Vi vet i dag att långtidsarbetslösheten biter sig fast. Vi vet i dag att regeringens politik inte fungerar.
Vi måste ha ett alternativ. Vi måste ha en aktiv arbetsmarknadspolitik, och den måste kompletteras med en arbetslöshetsförsäkring värd namnet.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 1 i betänkandet.
(Applåder)