Fru talman! Nej, det är alldeles riktigt, Annika Qarlsson, att jag inte är neutral i talarstolen. Jag representerar Vänsterpartiet och Vänsterpartiets politik och åsikter.
Annika Qarlsson erkänner nu: Nej, ett obligatorium kommer inte att innebära att alla får a-kassa. Det låter sig sägas. Och det är ju bra att det är någon som åtminstone säger detta, att det här är inte lösningen på problemet att 70 procent av dem som är inskrivna på Arbetsförmedlingen i dag över huvud taget inte får någon arbetslöshetsförsäkring och att bara 3-4 procent får en inkomstrelaterad ersättning i dag. Det är bra att Annika Qarlsson erkänner detta.
Det går att göra uppskattningar av om man inte förändrar arbetsvillkoret, vilket står mycket tydligt i betänkandet att man inte vill göra. I dag är det ungefär 36 000 personer som får ersättning från grundförsäkringen. Det är de personer som inte är medlemmar i en a-kassa men som för närvarande lever upp till arbetsvillkoret. Det är denna lilla grupp som med ett obligatorium eventuellt skulle kunna få en inkomstrelaterad ersättning.
Det innebär alltså ingen förändring för majoriteten av de 200 000 arbetslösa som inte har någon ersättning alls i dag. Det innebär inte heller några garantier för de 1,1 miljoner som står utanför arbetslöshetsförsäkringen i dag att de kommer att få någon ersättning den dag de blir arbetslösa, givet att de inte klarar arbetsvillkoret.
Eftersom det i direktiven till den utredning som pågår klart och tydligt står att man inte ska ta bort systemet med differentierade avgifter och att man ska ta ut en avgift av alla individer på ett eller annat sätt innebär det någon typ av graderad obligatorisk beskattning eller avgift som alla ska betala in. Men det är en löjligt liten andel av dem som i dag står utanför försäkringen som skulle kunna få en ersättning. Vad är rimligheten i det, Annika Qarlsson?