Fru talman! Jag reagerade på att Hans Backman sade att den föregående politiken inte fungerade på arbetsmarknadsområdet. Jag tycker mig se samma sak med den nuvarande politiken. Inget av de båda blockens arbetsmarknadspolitik fungerar i praktiken. Det kan vi se inte minst genom att titta på sysselsättningsgraden under de senaste två decennierna. Det är faktiskt avgörande för hur många som i förhållande till arbetskraften är anställda eller har någon form av sysselsättning. Vi kan klart och tydligt se att inte heller den nuvarande regeringen har lyckats komma till rätta med problemet, vilket Hans Backman fått höra av företrädarna för det rödgröna blocket.
Det talas om 200 000 nya jobb. Om man sätter det i relation till tillväxten av utbudet på arbetskraft ser siffrorna inte längre lika trevliga ut. Det viktiga när det gäller arbetslösheten och arbetsmarknadspolitiken borde vara att se till att fler människor i förhållande till arbetskraften fick ett arbete att gå till. Här har regeringen misslyckats, och jag skulle vilja att man erkände det. Regeringen skriver i sina budgetpropositioner att man inte anser sig kunna komma till rätta med problemet sett till sysselsättningsgraden. Däremot gör man det sett till antalet sysselsatta eftersom det ökar genom att befolkningen ökar, framför allt för att vi har en stor nettoinvandring.
Jag undrar även hur Hans Backman ser på a-kassan, hur det ökar utbudet av arbetskraft, vilket det ju gör. Hur ställer man det i relation till förmågan att anställa? Det viktiga i samhället måste väl vara att människor blir anställbara? Hur ska man lyckas med det?