Fru talman! Jag tyckte väl egentligen att Maria Plass anförande talade för sig själv, men nu när hon ändå adresserade mig är det klart att jag tar chansen att kliva upp och bemöta henne.
Maria Plass frågar mig om jag inte anser att jobbskatteavdrag stimulerar till arbete. Visst gör de väl det - i alla fall det första och andra avdraget. Med det tredje och fjärde avtar effekten och planar i det närmaste ut.
Jag tillstår att vi inte är emot att fortsätta att sänka skatten för dem som arbetar heller. Men vi tycker också att vi måste lägga mer pengar på välfärden, framför allt på de arbetslösa, för att ge dem de instrument de behöver för att kunna söka arbete. Att då ha en arbetslöshetsförsäkring som dagens, där man får ungefär halva lönen efter skatt vid arbetslöshet räknat utifrån medianlönen ser inte jag som den bästa åtgärden för att hjälpa människor att söka arbete.
Man måste också se till de förutsättningar som finns för att söka arbeten. Vi har i dag 700 000 människor inskrivna på Arbetsförmedlingen. Då måste man kanske titta lite närmare på hur många fler människor vi ska ha i utbudet av arbetskraft. Är det verkligen lönt att fortsätta med den här arbetskraftsinvandringen och asyl- och anhöriginvandringen, där människor kommer hit utan några förutsättningar eller med väldigt dåliga förutsättningar att komma in på den svenska arbetsmarknaden? Det är det jag menar när jag talar om selektiv invandring. Vi kanske ska återgå till den typ av arbetskraftsinvandring som vi hade tidigare, innan regeringen tillsammans med Miljöpartiet ändrade systemet.
Man kan också titta på regeringens egna sysselsättningsprognoser. Inte ens regeringen själv avskriver utanförskapet. Ni lyckas inte pressa tillbaka det utanförskap ni gick till val på att pressa tillbaka.