Fru talman! Hans Backman hänvisar till finanskrisen och att det varit ett tuffare läge för de andra länderna. Låt oss i stället titta på Norge. Norge har problem med att hitta arbetskraft, både i generella termer och i form av kompetent arbetskraft. Det är därför många svenskar av Arbetsförmedlingen uppmanas att flytta till Norge för att arbeta. Hur kommer det sig att Norge lyckats jämfört med Sverige?
Det sägs att för att lyckas sänka arbetslösheten i Sverige måste vi pressa tillbaka ersättningsnivåerna och försämra villkoren för de arbetslösa, piska dem till att söka arbeten som egentligen inte ens finns. I Norge har man väsentligt högre ersättningsnivåer och ändå brist på arbetskraft. Det verkar lite konstigt att Norge har brist på arbetskraft samtidigt som de har höga ersättningsnivåer och regeringen i Sverige säger att man genom att sänka ersättningsnivåerna ökar utbudet av arbetskraft, att fler människor söker arbete och att man därmed pressar tillbaka arbetslösheten. För mig är det ett ologiskt resonemang, och jag förstår faktiskt inte hur regeringen tänker.
Jag vet inte om regeringen menar allvar med det man säger eller om det finns ideologiska skäl bakom. Jag tippar att det är det senare. Jag vore glad om jag fick höra att det inte förhåller sig på det sättet, utan att man har en genuin vilja att ge människor möjlighet till arbete. Om den viljan finns undrar jag varför man i så fall hela tiden fyller på utanförskapet med en öppen och närmast fri arbetskraftsinvandring. Varför fortsätter man med den misslyckade asyl- och anhöriginvandringen?