Fru talman! Jag konstaterar att Hans Backman upprepar det som står i betänkandet om att det är viktigt att alla löntagare har ett bra skydd i försäkringen. Man vill gärna att fler ska omfattas av den inkomstrelaterade försäkringen, men samtidigt står Hans Backman precis i majoritetstextens anda här och är i stort sett ganska nöjd med de förändringar som har gjorts. Han hävdar till och med att det har gjorts en hel del förbättringar.
Jag vill ta upp och beskriva hur läget ser ut. Andelen av löntagarna som är anslutna till en a-kassa har minskat från 85 procent 2006 till 70 procent 2011. Den lilla ökningen som har skett på sista tiden har inte förändrat det här i stort - det är ju ganska stora volymer av människor vi pratar om - utan det är en kraftig minskning av antalet personer som är med.
År 2006 hade 80 procent av de arbetslösa ersättning. År 2011 hade siffran krympt till runt 30 procent som får någon ersättning över huvud taget. Av dem som får ersättning är det runt 3-4 procent som får ut 80 procent av sin tidigare lön.
Jag kan tillägga att det innebär att inte ens inom de yrken som har den lägsta medellönen får en genomsnittlig heltidsarbetande ut 80 procent. Inte ens de som jobbar inom barnomsorgen, hotell och restaurang, handikappomsorgen och äldreomsorgen får ut 80 procent av sin tidigare lön när de blir arbetslösa.
Jag måste fråga: Tycker Hans Backman på allvar att den här situationen är bra? Är arbetslöshetsförsäkringen bättre i dag än vad den var 2006? Är det här ett lyckat resultat efter fem år med er politik?