Fru talman! Annika Qarlsson sade några saker i sitt anförande som jag skulle vilja bemöta.
Hon nämnde bland annat att syftet med att slå sönder a-kassan är att öka sökbarheten för de arbetslösa. Det får mig att fundera på vad man menar med det. I dag har vi ett läge där drygt 700 000 människor är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Behöver man då öka sökbarheten för dem som befinner sig i arbetslöshet och utanförskap?
Annika Qarlsson sade också att man har en ambition att införa en stark arbetslöshetsersättning. Men på vilket sätt är en arbetslöshetsersättning stark som slår undan benen på människor bara därför att de blir tillfälligt arbetslösa? Vore det inte bättre att ge de människor som tillfälligt blir arbetslösa en möjlighet och en chans att söka de arbeten som de är kvalificerade och utbildade för?
Annika Qarlsson säger också att Sverigedemokraterna har som ambition att stänga gränserna och på så vis komma till rätta med de problem som vi har på arbetsmarknaden. Det stämmer inte. Det är ett ohederligt sätt att argumentera på. Jag förstår egentligen inte varför man lägger sig på den nivån här i Sveriges riksdag. Här borde man kunna anta att en mer hyfsad nivå var på sin plats, men det är det uppenbarligen inte.
Det vi vill göra är att återgå till det arbetsmarknadssystem som vi hade innan Alliansen träffade sin överenskommelse med Miljöpartiet, det vill säga en behovsanpassad arbetskraftsinvandring och en tillfällig arbetskraftsinvandring när behovet inte går att tillfredsställa inom Sveriges gränser.