Herr talman! Vad jag lite ödmjukt ville säga är att det är lite riskfyllt att ta munnen så full som framför allt Björn Rosengren gjorde på sin tid men som också möjligen Ulrica Messing snuddar vid när hon åtta gånger - tror jag det var - nämner 381 miljarder som om pengarna ligger på bordet och det bara är att dela ut dem.
Det är inte riktigt så. Precis som jag sade är 66 miljarder ett kvarstående finansieringsbehov för perioden, även om de närmaste åren möjligen i bästa fall är tryggade.
Jag välkomnar verkligen att Ulrica Messing upprepar sin positiva attityd till alternativ finansiering. Men låt oss då också komma loss med konkreta förslag för att pröva att inte bara låna i Riksgälden utan även pröva PPP-modeller, som man har gjort i Norge, i Finland och på en del andra ställen, så att vi får erfarenhet av det på hemmaplan - här i Sverige!
När det slutligen gäller Ådalsbanan och Inlandsbanan så visar det här att det är lite svårt med planeringen. Här får vi nu en Botniabana med fullödig standard och kapacitet, och så får vi kvar en liten flaskhals. Nu ger man då Banverket i uppdrag att se över Ådalsbanan. Det kanske finns anledning att ta saker och ting i rätt ordning så att man får sammanhängande, bra kommunikationer i stället för att bygga en bit här och en där och sedan upptäcka att det fattas någonting mittemellan.
Ulrica Messing hann inte med att nämna Inlandsbanan i sitt tidigare inlägg. Säg någonting bra om den också! Som jag sade har Norrlandsförbundet påpekat att en och en halv miljard skulle räcka för att rusta denna pulsåder som går genom så många kommuner och län i inlandet till en högre standard. Inte minst för godstransporter och turisttrafik vore det värdefullt att få den injektionen.