Fru talman! Men, Karin Svensson Smith, det är ju just för att slippa konkurrera med andra sektorer, till exempel utbildningssektorn, som vi tycker att det är rimligt att pröva det här inom transportsektorn - alltså just för att inte tränga undan andra angelägna satsningar inom välfärdsområdet.
Vi säger också väldigt tydligt att det här är inget sesam, öppna dig! som på något sätt liksom är den slutliga lösningen. Vi säger: Okej, låt oss testa i verkligheten om det finns sådana fördelar med det här systemet som en del hävdar och skaffa oss erfarenheter på hemmaplan, här i Sverige, där vi ändå har lite andra förutsättningar än de som fanns när motorvägen mellan Lahti och Helsingfors byggdes eller än de som finns i Norge där man också har prövat det här.
Om vi är osäkra är det en metod som vi borde kunna vara överens om. Låt oss pröva detta på ett eller två järnvägsprojekt och ett eller två vägprojekt och få erfarenheter på hemmaplan. Det är väl ingen större risk med detta, Karin Svensson Smith. Om vi skulle blåsa i väg ett stort antal miljarder på detta och binda upp oss för lång tid framåt, då vore det kanske ett risktagande. Men det är inte Centerpartiets modell, utan vi vill pröva det på ett par järnvägsprojekt och vägprojekt och vinna erfarenheter.
Jag förstår verkligen inte de starka argument som Karin Svensson Smith har mot detta. Tvärtom menar jag att det här kunde vara ett sätt att fullfölja de vägplaner som vi är överens om här i kammaren och orka med att förverkliga dem i lite större utsträckning än de 50 % som historien har visat att vi har orkat med på egen hand.