Fru talman! Vi ska i dag ta ställning till transportinfrastrukturen för åren 2004-2015. Det är ett stort och viktigt ärende. Det är glädjande att se att vi också har statsrådet här i kammaren. Det har vi inte varit alltför vana med genom åren. Men det är en klar framgång.
Detta är ett ärende som har hanterats under mycket lång tid. Regeringens och stödpartiernas senfärdighet med att komma fram med konkreta förslag i denna kammare kan knappast belysas bättre än när vi har detta betänkande på vårt bord. Jag ska undvika att göra en lång redogörelse för hur detta betänkande har krupit fram i departementskorridorer allt medan den svenska infrastrukturen har ropat på konkreta åtgärder. Men nu är vi här. Frågan som hela svenska folket kan ställa sig är: Vad har vi fått?
Dagens betänkande inleds med ett kapitel som heter Övergripande frågor och utgångspunkter. Utskottets majoritet finner inga skäl att tillstyrka några motioner utan avstyrker i vanlig ordning alla.
Moderata samlingspartiet har i en reservation i den delen, reservation nr 1, redogjort för att bristerna i en fungerande infrastruktur är ett hinder för en fungerande tillväxt. Det leder till en utebliven tillväxt i våra storstäder likaväl som en utarmning av glesbygden. Vi ser detta konkret i dag. Stockholm stagnerar, och glesbygden dör ut.
Det har väl knappast undgått någon i denna kammare att det finns ett behov av att få fram infrastrukturinvesteringar i hela vårt land. Det finns skäl att återkomma till det flera gånger under dagens debatt. Jag ser fram emot detta.
När vi nu läser utskottets vänstermajoritets ställningstagande i den här delen i betänkandet och ser vad de har för framtidsvisioner kan vi konstatera att trots att vi har väntat alltför länge på betänkandet så får svenska folket fortsätta att vänta på konkreta förslag.
När det gäller de transportpolitiska målen konstateras att ett arbete pågår med sikte på att det ska lämnas en transportpolitisk proposition under nästa år. Jag hoppas att den kommer.
När det gäller kombinerade transporter inväntas förslag från den kommitté som regeringen tillsatt som heter Godstransportdelegationen. Jag hoppas att förslag kommer.
När det gäller transportgrenarnas kostnadsansvar konstaterar utskottet igen att man avser att beakta dessa frågor vidare i regeringens fortsatta handläggning efter vad Vägtrafikskatteutredningen kommer fram till. Jag hoppas att det kommer förslag.
När det gäller kollektivtrafiken förutsätts att regeringen återkommer till riksdagen med förslag som grundar sig på Kollektivtrafikkommitténs redovisning. Jag hoppas att det kommer förslag.
Fru talman! Det är bra att man arbetar med frågor. Men man kan väl tillåta sig att undra om det är så här svenska folket har tänkt sig att vårt land ska styras. Utredningar tillsätts. När de lämnar sina förslag fastnar de på något departement där de säger att man arbetar med frågan. Det är mycket ord men lite verkstad.
Fru talman! När det gäller planeringssystemet välkomnar Moderata samlingspartiet att man har för avsikt att detta instrument ska förändras och utvecklas. Dagens planeringsprocess är alltför statisk. Här finns det säkert mycket att göra för framtiden. Vi välkomnar förslaget om en årlig uppdatering av åtgärdsplanerna och att de underställs riksdagen. Därmed säkerställs att riksdagen också kommer att få inflytande i dessa frågor.
Vidare anser vi i reservation nr 2 att principerna för lokal och regional medfinansiering i olika infrastrukturprojekt behöver tydliggöras. Det finns i dag stora skillnader mellan olika projekt vad gäller medfinansieringsgrad. Detta leder till att vi riskerar att få stora konflikter på längre sikt. För mig är det inte tänkbart att vi ska ha en finansieringsgrad för infrastrukturprojekt i exempelvis Stockholm med stor medfinansiering och att det i andra delar i andra stora städer ska vara en annan finansieringsgrad med mycket lägre medfinansiering.
Lokal och regional medfinansiering kan också leda till att lokalt och regionalt prioriterade projekt genomförs framför lägre prioriterade projekt. Det är naturligtvis bra. Det är viktigt att spelreglerna är desamma över hela landet. Det gäller inte minst för att undvika misstankar om att medfinansieringsgraden är en fråga som avgörs på regionalpolitiska grunder.
Fru talman! När det gäller planeringsramarna har Moderata samlingspartiet redovisat sitt ställningstagande i reservation nr 8. För oss moderater är väl utbyggd infrastruktur en grundförutsättning för att vardagsliv och arbetsliv ska fungera, för att företag ska kunna växa, för en god utveckling av vårt land och alla våra invånare och för att välfärd ska kunna skapas och tryggas.
Det är nu tydligt att den politik som förs av regeringen i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte kommer att resultera i en infrastruktur som svarar mot de behov som finns i samhället. För det första innebär regeringens förslag att anslagen till järnvägssatsningar ökar kraftigt trots att de största behoven enligt regeringens egen utredning i Godstransportdelegationen främst ligger inom vägsektorn.
För det andra finns det en lång rad objekt på såväl det nationella som det regionala vägnätet som är angelägna såväl från samhällsekonomiska som trafiksäkerhetsmässiga synpunkter men som inte ryms inom den föreslagna planeringsramen. Vi anser att det är av allra störst vikt med en fortsatt utbyggnad av vårt motorvägsnät inriktad på en motorvägsförbindelse mellan de tre största städerna samt ett fullföljande av svenska åtaganden i den nordiska triangeln. Även de särskilda trafikproblem som kan observeras i storstadsområdena måste åtgärdas snarast i syfte att skapa ett förbättrat trafikflöde, minskade utsläpp, ökad trafiksäkerhet och högre livskvalitet för medborgarna. Det är inte på det sätt som vi hörde tidigare i debatten i dag som trafikproblemen ska lösas, genom trängselskatter. Utöver de saker som jag nu har nämnt finns det naturligtvis ett stort antal andra projekt som är angelägna.
För det tredje är ramen för drift och underhåll även enligt regeringens egen myndighet Vägverket otillräcklig för att långsiktigt säkra standarden på vägnätet. Mer resurser krävs för att säkra standarden på våra vägar. Det är vad vi moderater anser.
För det fjärde, angående järnvägsinfrastrukturen, anser vi att bristerna i tillförlitlighet är den spårbundna trafikens största problem. För att utvecklas till ett verkligt alternativ till vägtransporter måste tågtrafikens tidshållning förbättras. Det gäller för såväl gods- som persontrafik.
För det femte anser vi att infrastrukturprojekt med stora kostnadsökningar bör omprövas eftersom de senaste årens erfarenhet har visat att flera stora projekt blivit betydligt dyrare än beräknat.
Sist men inte minst vill vi fästa uppmärksamheten på att det fortfarande saknas finansiering till den av regeringen föreslagna satsningen, vilket ganska tydligt undergräver förtroendet för infrastrukturpolitiken i vårt land. Vi anser att regeringen har en skyldighet att återkomma med ett nytt förslag till ekonomisk planeringsram för investeringar som nu har presenterats.
Fru talman! Man kan sällan sia och veta någonting om framtiden, men man kan lära sig av historien. När det gäller lärdomen av historien vad gäller planeringsramar för infrastrukturen är det ingen trevlig erfarenhet. När man tar del av resultatet av hur vägplaner har fastställts och sedan får se hur utfallet har blivit, det vill säga hur mycket som egentligen förverkligats, blir man minst sagt besviken.
Om man ser på vägplanerna för exempelvis Västsverige så kan man konstatera att man 1959 var stolt när man gjorde en vägplan med ett anslag på 20 miljarder kronor. Vad blev resultatet? Ett utfall på 56 %.
Man var stolt när man fastställde en vägplan 1970 på 92 miljarder. Vad blev resultatet? Ett utfall på 34 %.
Man var stolt när man fastställde vägplanen för 1975 på 23,4 miljarder. Vad blev resultatet? Ett utfall på 52 %.
När nästa generations politiker står här i kammaren i en framtid är risken inte bara överhängande utan dessutom trolig att någon kan fortsätta att använda mitt anförande och konstatera att regeringen och majoriteten i utskottet var stolta år 2004 när de fastställde planeringsramarna men att utfallet blev någonting helt annat.
Fru talman! En sak kan vi från Moderata samlingspartiet lova svenska folket. Det är att vi noga kommer att följa hur utfallet i de planeringsförslag som nu ligger framför oss kommer att bli.
Det finns några saker som är helt avgörande som tillväxtens katalysatorer. Det är kompetensutveckling och bra kommunikationer. Det borde inte råda någon delad mening om detta i denna kammare men tyvärr får vi nog konstatera att den majoritet som i dag sitter har missat denna realitet.
Det finns byggprojekt som är i gång i dag. Det är bra, och det tackar vi statsrådet och ansvariga för. Men frågan är om vi kan känna oss nöjda när vi ser att byggprojekt som planerades redan 1959 som exempelvis etappen på riksväg 40 öster om Borås och som skulle vara klar senast 1967 håller på att byggas 2004. Kan man vara nöjd med detta? Den vägsträckningen bestämdes redan innan jag var född. Jag står här i kammaren 43 år gammal, och nu byggs den. Det är ingenting som vi kan vara stolta över.
Frågan är varför det kan vara så enkelt att göra planeringsramar och sedan inte tillnärmelsevis fullfölja vad som har sagts. Jag tillåter mig att fundera lite fritt i den delen. Kan det månne vara så att det finns statsråd som lovar vitt och brett för att göra sig populära och att sedan efterträdaren inte känner sig ansvarig för tidigare ställningstaganden utan vill lova nya saker att bli ihågkommen för? När det gäller löften om att Norrbotniabanan ska byggas kan jag inte undgå att tänka att det är någon som vill bli ihågkommen. Men saken är säker utifrån mina perspektiv. Om spaden sätts i backen för det projektet blir inte minnet det som man har tänkt sig att det ska bli. Det är någonting helt annat som kommer att stå på den runstenen.
Någonting är fel, och det måste bli en bättring. Det är många saker som hjärtat är fullt av, fru talman. Jag ser att tiden går. Det är mycket som jag skulle vilja ta upp i detta anförande, men det finns ingen möjlighet om jag ska ge mig i dag.
Jag skulle kunna hålla ett anförande som höll på hela dagen om jag tog upp frågor om hur situationen är för det enskilda vägnätet i vårt land och underhållet och hur det även fortsättningsvis kommer att erodera.
Jag skulle kunna tala hela dagen om situationen på järnvägen. Vi kan ena dagen se hur man river upp sidospår och andra dagen konstaterar att man måste bygga nya spår i stället för dem som man nyligen har rivit upp. Detta på grund av att det inte finns någon framförhållning.
Jag skulle kunna tala hela dagen om behovet av att pröva PPP-projekt i Sverige för att dra lärdom av de erfarenheter detta kan ge och för att vi ska få fram viktiga infrastrukturprojekt i förtid.
Jag skulle kunna tala hela dagen om varför det är så viktigt att vi får gehör för vår reservation 13 om Europaklassning av riksväg 45. Det är värt en lång diskussion, men tid finns inte.
Tiden finns inte, men en sak är klar: Moderata samlingspartiet arbetar och kommer även fortsättningsvis att arbeta aktivt med och följa dessa frågor. Jag sade tidigare i mitt anförande att vi har mycket att lära av historien, och ytterligare en sak som vi lärt oss är att vänsterpolitiken inte gagnar en utveckling av landets infrastruktur. Därmed kan vi göra någonting åt detta i framtiden - historien är nyttig ibland; det står klart. Vi kan dra lärdom av detta inför valet 2006, då inte bara vi här i kammaren utan hela svenska folket kommer att få en möjlighet att få en regering som sätter värde på en fungerande infrastruktur för vårt land.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis deklarera att vi moderater givetvis står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall i vanlig ordning endast till vår första reservation i betänkandet, reservation nr 1.
(Applåder)