Fru talman! Det moderna Sveriges historia är också en historia om våra vägar och spår. Längs våra kuster, älvar och större insjöar var de länge det snabbaste och enda sättet att ta sig från en landsända till en annan. Det fanns en tid då Helsingborg och Kalmar låg närmare Stockholm än Falun och Jönköping.
Sakta men säkert har vi byggt ut våra landkommunikationer. Med ångmaskiner och dynamiten byggde vi järnvägen. Med bensinmotorn och asfalten gjordes snabba transporter på väg möjliga. Där Kolmårdens skogar och bergsknallar en gång skapade barriärer mellan Svealand och Götaland svischar vi nu fram på E 4:an och med X 2000.
Avstånden i vårt land har kortats. Avlägsna landsändar har knutits samman till en modern nationalstat. Detta är en historia om hur det moderna Sverige sakta men säkert har skapats. Nu handlar det om att bygga vidare och göra Sverige än modernare och än rundare.
Herr talman! Ett modernt Sverige behöver både tillväxt och välfärd. Utan växande företag som snabbt kan leverera varor och tjänster till kunder inom och utom Sverige blir det ingen välfärd. Utan utbildade anställda, förvissade om att vi kan få vård när vi är sjuka och a-kassa när vi är arbetslösa, blir det heller ingen tillväxt.
Regeringen visar nu att vi kan klara både-och. Vi satsar 381 miljarder kronor på infrastrukturen under de kommande tolv åren. Det är en historiskt stor satsning.
Samtidigt klarar vi av att tillföra kommunerna totalt 15 miljarder kronor i ytterligare resurser under den här mandatperioden. På det sättet får vi fler händer inom vården och fler personal inom förskolan.
Genom de 381 miljarderna till infrastrukturen gör vi ett avlångt Sverige lite rundare. Med stora satsningar på järnväg utmed Norrlandskusten kan trä och malm lättare forslas till kunder och till förädling. Med stora satsningar på väg och järnväg mellan våra svenska storstadsregioner knyts majoriteten av Sveriges befolkning närmare varandra och avstånden till kontinenten minskar.
Genom de 381 miljarderna river vi gränser och skapar fler tillfällen till möten. Med satsningar över kommun- och länsgränser kan orter som i dag står med ryggen mot varandra knytas samman. Med satsningar mot våra nordiska grannländer skapas möten och möjligheter som nationsgränser i dag begränsar.
Genom de 381 miljarderna bygger vi vidare på ett Sverige i sammanhållning. Vi orkar se både storstäderna och landsbygden. Med storsatsningar i och kring Stockholm, Göteborg och Malmö ökar våra storstäders möjligheter att konkurrera med utländska städer och med utländska investeringar och etableringar från näringslivet, kring företag och kring forskningsresurser. Med satsningar på tjälsäkring och underhåll av vägar i skogslänen ser vi till att landsbygdens industrier och invånare får en bra chans att också där växa, utvecklas och konkurrera.
Genom de 381 miljarderna ställer vi om transportsystemen i hållbar inriktning. Infrastrukturen får inte vara en miljöbov. Med prioriteringen av järnvägen skapar vi bättre möjligheter för pendlare och för företag att välja tåget framför bilen eller lastbilen, och det är viktigt. Kommande generationer ska inte behöva städa upp efter oss.
Vi måste också se det lilla i det stora. Vägar och spår finns mitt i vår vardag. Med bättre kommunikationer gör vi det lite lättare och lite säkrare att hämta barnen på dagis. Vi gör det också lite lättare för rörmokaren att ta sig till kunden på andra sidan staden. Och, inte minst, vi gör det lättare för folk att bo kvar på hemorten och dagpendla över ett avstånd som tidigare krävde att man antingen flyttade eller tackade nej till jobbet. Omvänt gör vi det också lättare för småföretagen som vill anställa att hitta rätt person till jobbet.
Bättre kommunikationer ger oss också mera tid till annat - mer tid till att kunna utveckla det där fritidsintresset som man tidigare har fått avstå ifrån, eller mer tid för att skriva färdigt den där promemorian som man håller på med eller för att byta ut bromsklossarna, som man vill ha gjort innan det är dags att åka hem och göra middag.
Med 381 miljarder kronor löser vi inte alla problem inom transportsektorn. Vi behöver arbeta ännu mer och satsa ännu mer på infrastrukturen. Men kommunikationerna blir säkrare. Vi kan aldrig acceptera att människor dör eller skadas svårt i trafiken.
Kommunikationerna behöver också bli ännu bättre på att anpassas efter de funktionshindrades behov. Vi kan inte stänga ute människor från den frihet och den välfärd som kollektivtrafiken eller flyget skapar.
Kommunikationerna via väg, järnväg, flyg och sjöfart behöver knytas samman bättre med varandra. Allt annat vore ett resursslöseri. För miljöns skull måste det bli lättare för företagen att sköta en del av transporterna med lastbil och andra delar med godståg och med sjöfart.
De 381 miljarderna ger bara en om än oerhört betydelsefull del av lösningen. Den nyss presenterade trafiksäkerhetspropositionen tar ytterligare stora kliv men räcker inte heller hela vägen fram. De senaste årens utredningar om järnvägen, om godstransporter, om kollektivtrafiken och om färdtjänsten måste nu vävas samman i en slagkraftig politik för att modernisera transportsystemen ytterligare. Om detta återkommer regeringen i 2005 års transportpolitiska proposition.
Herr talman! 381 miljarder kronor är viktiga investeringar i infrastrukturen i vårt land. Vi ställer om delar av infrastrukturen för en framtida miljövänlig inriktning, och vi gör vårt Sverige lite rundare.
Jag vill tacka Karin Svensson Smith och Claes Roxbergh för det samarbete vi har haft med arbetet för infrastrukturplanerna.