Herr talman! Jag börjar med att tacka för det som Runar Patriksson sade i sitt inlägg från talarstolen, nämligen vikten av att färdas väl på infrastrukturen. Jag hoppas att vi kan samarbeta i riksdagen när det gäller trafiksäkerhetsåtgärder också framöver. Trots de stora investeringar som vi nu gör får vi aldrig blunda för att var och en har ett ansvar i trafiken. Vi kommer aldrig att kunna bygga så säkra vägar eller järnvägar att var och en av oss kan bete sig som vi vill. Jag uppskattar alltså den inledning som Runar Patriksson hade om att just färdas väl.
Rubriken i Citytidningen är lite rolig, för man kan tolka den som om det är 381 miljarder till Stockholms län. Det är det inte, utan det är till landet. Men det är klart att Stockholms län får en stor andel av pengarna med anledning av att här bor flest människor. Satsningarna är regionalt balanserade, och det var en viktig ambition för oss att inte låta storstadssatsningarna ställas mot satsningar i övriga landet.
Vi kunde ha gjort mer och tidigare, säger Runar Patriksson. Det kunde vi ha gjort om vi hade haft mer pengar tidigare. Det är klart att också investeringarna i infrastrukturen har påverkats av den lågkonjunktur som vi hade på 90-talet. Jag och många andra politiker har varit ute och försvarat både sänkningar i studiebidragen och i ersättningar i form av barnbidrag och mycket annat. Det har varit tuffa beslut att försvara, men vi har kunnat göra det därför att vi har sagt att vi har sparat på alla områden. Vi har alltså sparat också på asfalt och betong under lågkonjunkturen och inte bara på barn och gamla. Det är en viktig signal, och den måste vi kunna behålla också i framtiden. När lågkonjunkturer kommer måste alla regeringar ha en möjlighet att skruva också när det gäller infrastrukturen och inte bara i de transfereringar som så direkt slår mot enskilda människors förutsättningar att planera för sin vardag.