Fru talman! När det gäller kapitalkostnader kan jag inte säga emot. Det är väl så att ingen kan låna pengar billigare än staten. Men det är bara en del av kostnaderna i ett totalt PPP-projekt. Man måste titta på vad slutnotan blir.
Karin Svensson Smith tar upp Arlandabanan. Vem kunde förutse vad som skulle hända den 11 september 2001 och de konsekvenser det fick för flyget i hela världen? Det påverkar givetvis också en tågförbindelse till en flygplats. Flyget har gått ned väldigt kraftigt under en period.
Hur mycket skattepengar har avsatts för att rädda Arlandabanan, om nu Karin Svensson Smith antydde något sådant? Jag har inte hört talas om det.
Har inte ansvaret uppfyllts av de privata aktörerna, undrar jag.
När det gäller Finland, blev den motorvägen - om jag minns rätt - byggd fem år tidigare än de ordinarie planerna. Man kunde ta den i drift fem år tidigare. På det sättet har man sparat människoliv, man har ökat framkomligheten och därigenom också förbättrat tillväxten.
Om jag inte minns fel var den 15 % billigare än om den hade byggts på traditionellt sätt.
Det är inte konstigt att vägbyggaren försäkrar sig mot politiska beslut som kan förändra förutsättningen. Det är ju en del i att hantera riskerna.
Karin Svensson Smith säger också: Vi har inte gjort någon gräddfil.
Man kan ju fundera över Norrbotniabanan. Vad finns det för beslutsunderlag för den järnvägen? Banverket ville inte ha med den i planen. Den gled in på en gräddfil. Jag tycker att man ska satsa på Norrland, men man ska fråga dem som bor där: Är det en järnväg för 20 miljarder ni vill ha i första hand?