Fru talman! Vi startar med yrkanden så att vi inte glömmer det. Naturligtvis är det likadant här: Vi står bakom alla egna reservationer och dem vi har tillsammans med andra partier, men jag yrkar bifall bara till reservation nr 13 som handlar om Europavägsklassningen och ber att få återkomma till den lite senare i mitt anförande.
Jag tror att jag redan förra gången vi hade denna diskussion använde mig av ett uttryck som jag en gång fick på en kongress av en trafikledare i Värmland. Han sade att välfärd är att färdas väl. Jag tror att det är viktigt att säga det många gånger till oss som sysslar med trafikpolitik och med infrastrukturen i landet, kanske inte först och främst till regeringen och ministern: När vi talar om infrastrukturen handlar det om att färdas väl, också på välfärdens sida här.
Så började han alltså sitt inlägg. Men vad menade han när han tog upp detta? Jo, det var en information till oss politiker om vägarnas betydelse för transportnäringen i Sverige.
Nu kan man kanske säga samma sak om både järnvägsnät och fungerande flyg- och båttrafik, men det handlar inte om det i dag. Och även om det inte heller är med sticker jag också in, fru talman, för att få en helhet i vad vi i dag ska tala om, att IT-utbyggnaden ingår i infrastrukturens helhet för hela landet. För oss som vill vara med och bygga infrastruktur inte bara i storstäderna utan så att hela Sverige ska kunna växa, leva och bebos är också IT-utbyggnaden som ligger i vägdiket en viktig sak, inte minst för företagsklimatet och livsbetingelserna i hela Sverige.
En väl fungerande infrastruktur vad gäller väg och järnväg är dagens debattämne. Detta är förutsättningen för Folkpartiet liberalernas devis Hela Sverige ska brukas. Det är ett grundfundament i vårt partiprogram som heter Bo där du vill.
Det tog tyvärr många år, ja, alltför många år, för den sittande regeringsmajoriteten socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister att komma till skott, komma överens och presentera en infrastrukturproposition. Jag drar mig till minnes sex år som jag suttit här i riksdagen. Även om jag inte satt i utskottet förra perioden fick jag vara med många gånger vid diskussioner liknande den i dag. Det är sex förlorade år, enligt min åsikt.
När den sedan äntligen kom vid årsskiftet 2003/04 var den enligt Folkpartiets syn för feg för Sveriges utveckling, speciellt i inledningsskedet, och innehöll satsningar av politisk karaktär i 15-miljardersklassen - jag menar naturligtvis Norrbotniabanan. Den räddar regeringsmakten men motverkar företagsklimatet och möjligheten till snabba infraåtgärder i de hetaste tillväxtområdena för att rädda investeringar - till exempel i träindustrin, denna viktiga industri som med sina kringverksamheter till stor del handlar om transporter och som tillför landet 120 miljarder årligen. Här handlar det i första hand om tre transportslag: lastbil, tåg och båt.
Vi tar vägnätet igen. Sveriges vägnät är i bedrövligt skick i många betydande vägområden. Jag tar ett litet exempel. Från Dalsland via Värmland till Dalarna, Jämtland och Härjedalen är tjälen vårens och vinterns spöke, innebärande avställda lastbilar och avstängda vägar i fem-tio veckor. Dessa vägar går där landets bästa virke borde transporteras till industrin - en fara och en skandal i ett land så beroende av sin träindustri. Nu måste tjälsäkringen intensifieras snabbt!
Träindustrins problem ligger faktiskt mycket nära även storstaden. Jag gjorde själv nyligen ett besök i Hallstavik. Att köra bil från Norrtälje till Hallstavik är förenat med livsfara på de vägar där man möter dessa timmerbilar på väg till den stora industrin i Hallstavik, och det är inte många mil utanför Stockholm vi nu talar om.
Och så kommer vi då åter in på just problematiken med även storstäderna. Kanske även vi som bor i svensk gles- och landsbygd måste vara ärliga och påstå att här finns de största problemen. Även om vi i dag har fått lyssna till en många timmar lång debatt om hur man kan lösa ett problem på ett sätt som ju inte var tilltalande måste vi väl ändå konstatera att kringlederna kring storstäderna inte har byggts ut som de borde - återigen alltså en viktig investering som är försenad.
Jag återkommer också till Europavägarna i Sverige som går mot de nordiska huvudstäderna - den nordiska triangeln, som Jan-Evert Rådhström sade, där både vägar och järnvägar ingår. Här har vi E 6 och E 18 där många avsnitt är i ett bedrövligt skick för att stå under beteckningen Europaväg. Europavägar som korsar landet, som E 20 och E 22 mot södra Sverige, har behov av stora ut- och ombyggnader snarast.
Nu kommer jag till den väg jag avsåg i samband med bifallsyrkandet till reservation 13. Jag kommer ihåg att statsrådet Ulrica Messing - eller vi kanske ska kalla henne kommunikationsminister eller infrastrukturminister i dag - och jag hade en debatt för ungefär ett år sedan där vi diskuterade riksväg 45. Jag hoppas att vi åter kan ta den debatten i dag. Vi hittade då gemensamt på ett nytt namn på vägen, och jag vill fortsätta att hävda att den är Sveriges Broadway. Jag tycker att det är en skamfläck för regeringen att denna Broadway i Sverige, från Göteborg till Karesuando, inte är Europaväg som den är i hela övriga Europa, samt att den ser ut som den gör från Göteborg till Karesuando. En och annan kilometer är kanske godtagbar, men det är inte mycket.
Vi måste ta en diskussion i det här huset, i riksdagen, om att 45:an måste bli Europaväg, att 45:an måste tas på allvar, att 45:an måste rustas upp - 45:an som sträcker sig över hela landet och som korsar alla andra Europavägar.
Så till järnvägen. Järnvägstrafikens betydelse för varutransporter och punktliga persontransporter kräver också snabbare åtgärder än vad regeringen nu presenterar. Folkpartiet anser att getingmidjan och cityspåret i Stockholm samt stora satsningar i Göteborgsområdet och övriga Västra Götaland, både när det gäller vägar och järnvägar, måste starta omgående. Vi tänker på Västlänken i Göteborgsområdet.
Hur? Jo, här kommer skillnaden. Vi som vågar tro på alternativa finansieringar. I stället för att bara se svårigheter med alternativa finansieringar skulle vi snabbt kunna underlätta undermålig infrastruktur genom att våga se möjligheterna i de alternativa finansieringarna. Infrastrukturpropositionen för 2004-2015 visar också på ett fortsatt regerande av en majoritet som i onödan kommer att försena Sveriges tillväxt och därmed undergräva landets ekonomi, skapa ett dåligt företagsklimat och en fortsatt för stor arbetslöshet.
Folkpartiet står bakom många av de planerade infrastruktursatsningarna, dock ej, än en gång, Norrbotniabanan. Vi vill att dessa pengar ska användas till att bygga ut vägar och järnvägar via alternativa finansieringar. Lyssna på vad jag säger! De pengarna kan användas till att betala alternativa finansieringar för både vägar och järnvägar runtom i landet och därmed skapa bättre trafikmiljöer i både storstadsområden och övriga Sverige.
Med en annan majoritet i Rosenbad vore detta möjligt. Det anser vi i Folkpartiet. Vi vill alltid höja välfärden i Sverige för folket genom att vi har liberal tro på den enskilda individens företagsamhet. Då måste samhällsbygget av infrastrukturen, speciellt vad gäller väg och järnväg, vara i gott skick. Det är den huvuduppgift vi har när vi sitter i våra bänkar och på våra stolar i riksdag eller regering. Vi ska se till att det runtom i Sverige finns en väl fungerande infrastruktur.
Välfärd är att färdas väl var inledningen på mitt anförande. Så vill vi också från Folkpartiets sida sluta vår kritiska syn på framtiden för infrastrukturen i Sverige under åren 2004-2015 om ledningen utgörs av en regering i socialdemokratisk regim stödd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.