Herr talman! Först vill jag passa på att tacka Knut
Billing för de här fyra åren. Från Owe Hellbergs sida
vill jag också tacka för de åtta år under vilka han har
varit utsatt för Knut Billings ordförandeskap.
I det här betänkandet behandlas en rad motioner
om den sociala bostadspolitiken - hur den fungerar
och hur den borde förbättras. Vänsterpartiet har nio
reservationer och två särskilda yttranden i betänkan-
det.
Skälet till det mycket stora antalet reservationer är
naturligtvis ett uttryck för vad vi upplever som stora
brister i det som borde vara en självklarhet: allas rätt
till en egen bostad.
Alla våra reservationer bygger på förslag som ti-
digare förts fram i motionsform. Det är inte utan att vi
trots allt upplever att vår envishet gett en viss fram-
gång. Efter att ha läst utskottsmajoritetens avslags-
motiveringar vad gäller en del av våra reservationer
skulle man kunna säga att de faller under avdelning-
en: Ni har rätt, men vi vill vänta lite till.
Det här kan naturligtvis ses som en ringa fram-
gång, men det känns ändå lite grann som att Social-
demokraterna har börjat inse att det finns stora pro-
blem på bostadsmarknaden. Dessutom har man för-
stått att det kanske äntligen är dags att göra något åt
problemen. Vi i Vänsterpartiet lovar att ställa upp i
detta förändringsarbete. Dessutom ska vi vara pådri-
vande.
Herr talman! Vilka förändringar är det då som vi
kräver för att svensk bostadspolitik återigen ska ha
rätten att kallas för en social bostadspolitik?
Jag tänker faktiskt redovisa de flesta av våra re-
servationer.
I reservation 4 föreslår vi att reglerna om avhys-
ning ska förändras - detta för att ge hyresgästerna ett
stärkt skydd. Ganska många avhysningar i dag sker
genom användande av skälet upprepade försenade
hyresinbetalningar. För att stärka ställningen för de
hyresgäster som har fastnat i skuldfällan är det viktigt
att se över hyreslagen från år 1993 och att förbättra
förutsättningarna för de boende att kunna behålla sina
kontrakt.
En normal konsekvens av sena inbetalningar är i
andra sammanhang först en betalningspåminnelse och
därefter någon form av straffavgift. Det torde vara en
rimlig ordning också när det gäller försenade hyre-
sinbetalningar. Ingen borde kunna avhysas enbart på
grund av försenade inbetalningar.
Vi kräver också ett obligatoriskt samrådsförfaran-
de mellan hyresvärden och socialtjänsten inför varje
hot om vräkning. Majoriteten håller uppenbarligen
med oss denna gång men tror sig behöva avvakta en
beredning av Hemlöshetskommitténs slutbetänkande,
som för övrigt ligger helt i linje med de förslag som
Vänsterpartiet flera gånger tidigare har fört fram.
Även reservation 5 avstyrks med hänvisning till
Hemlöshetskommitténs slutbetänkande. När man
läser majoritetens text kan man tro att de delar vår
uppfattning i sak. Det är därför mycket underligt och
beklagansvärt att majoriteten inte orkar fullfölja sitt
resonemang och stödja vårt krav på en förändring av
hyreslagen för att komma bort från det godtycke som
de kommunala sociala kontrakten utgör.
Att hoppas att socialtjänsten, som normalt har
tecknat alla de här kontrakten, själv ska kunna bryta
de destruktiva regler som finns på den här formen av
bostadsmarknad upplever jag som både naivt och
feltänkt. Genom sociala kontrakt flyttas dessutom
gränserna för rätten till ett eget kontrakt.
I de kommuner där man inte har sociala kontrakt
har det visat sig att man inte har större problem med
uteliggare och hemlösa än man har i kommuner med
sociala kontrakt. Det enda som de sociala kontrakten
gör är att de skapar en möjlighet för både allmännyt-
tiga och privata fastighetsägare att höja ribban för
rätten till ett eget kontrakt.
Herr talman! I reservation 7 tar vi upp problemet
med svarthandel med hyreslägenheter. Enligt Fastig-
hetsägareföreningen omsätter svarthandeln ca 600
miljoner kronor per år. Oavsett om den siffran är
riktig eller inte kan vi trots allt vara överens om att
det är mycket stora belopp som är i omlopp.
De former av spekulation och ekonomisk exploa-
tering som förekommer inom boendet skapar mycket
stora orättvisor och måste därför bekämpas. Ockerhy-
ror vid andrahandsuthyrning och svarthandel med
förstahandskontrakt handlar om hur resurser på orätt-
färdiga grunder överförs mellan parter som befinner
sig i ett icke jämlikt maktförhållande.
Allas rätt till bostad får inte förvandlas till en
marknadsvara - en marknad där vissa kan skapa stora
inkomster, t.o.m. på olaglig väg.
Vi har lagt ett konkret förslag om hur man skulle
kunna använda det lägenhetsregister som byggts upp
för folk- och bostadsräkningen för att delvis förhindra
svarthandeln. Detta förslag avstyrker majoriteten med
hänvisning till att utskottet självt ska titta på proble-
met. Det är ett av de mera märkliga avslagsyrkanden
som jag har sett. Här föreligger en motion som ut-
skottet ska behandla, men man hänvisar till sig själv
innan beslut fattas.
Allas rätt till och behov av bostad får inte för-
vandlas till en marknadsvara, som sagt.
Reservation 15 avstyrks med mycket grumliga
motiveringar. Vi vet att en rad olika villkor i dag sätts
upp för en blivande hyresgäst och att rättstryggheten
framför allt för de grupper som har svårast att komma
in på bostadsmarknaden är kraftigt åsidosatt. När vi
vill se över vilka krav som ställs avstyrks det med att
nyttan av en sådan kunskap skulle vara begränsad.
Jag tror att det är precis tvärtom. En sådan här un-
dersökning av de olika krav som ställs för att få ett
kontrakt skulle tvärtom skapa förutsättningar för att
åstadkomma de lagändringar som jag anser är full-
ständigt nödvändiga.
Att vi i år valt att inte yrka på rätten till överpröv-
ning när man inte fått ett hyreskontrakt beror enbart
på att vi först vill ha den här utredningen gjord. Jag
kan konstatera att majoriteten, trots att vi inte har
någon förslagspunkt, avstyrker detta med individens
rätt att överklaga när man inte har fått ett hyreskon-
trakt.
Skälet till överklagandet är att man ser det så att
fastighetsägarnas rätt att bestämma över sin egendom
skulle vara begränsad. Jag kan konstatera att för So-
cialdemokraterna, och för övrigt också för de andra
partierna i denna kammare, är äganderätten starkare
än individens rätt till en bostad.
Herr talman! I reservation 18 tar vi upp frågan om
behovet av förmedling av bostäder i andra hand. Över
huvud taget tror vi att det är nödvändigt att se över
regelverket för förmedling av bostäder just för att få
en rättvis bostadsmarknad även där det råder bostads-
brist.
Denna översyn borde omfatta en obligatorisk
kommunal avgiftsfri förmedling av andrahandskon-
trakt. Att vi föreslår en gynnsammare lösning för
denna grupp är ganska självklart med tanke på den
svaga position som andrahandshyresgästerna har på
bostadsmarknaden. Dessutom handlar det om att
minska risken att redan utsatta grupper drabbas av en
form av ocker genom oskäliga hyror och oskäliga
förmedlingsavgifter.
Den här gången lyckades majoriteten inte hitta en
utredning att hänvisa till. Trots kunskapen om situa-
tionen ser man ingen anledning att gå oss till mötes.
I reservationerna 18 och 19 tar vi upp frågan om
behovet av att se över förmedlingsavgifterna, framför
allt kopplingen mellan köavgifter och förmedlingsav-
gifter.
Reservation 21 är en favorit i repris där vi pekar
på det orimliga i att mäklare som förmedlar hyreslä-
genheter är undantagna från fastighetsmäklarlagens
tillämpning.
Erfarenheterna från sådana mäklares verksamhet
visar att det inte finns något som helst skäl för detta
undantag, snarare tvärtom. Det finns gott om exempel
på oseriösa förmedlare av hyreslägenheter. Den bo-
endesociala beredningen pekade på risken med ett
ökat antal oseriösa förmedlare i samband med den
ökade bostadsbristen. Även om ärendet just nu, precis
som åren 2000 och 2001, bereds i Regeringskansliet
tycker jag att det hade varit ganska klädsamt om ma-
joriteten i alla fall hade uttalat sitt stöd för vår reser-
vation.
Herr talman! Avslutningsvis till reservation 22 om
behovet av återskapande av en bostadsanvisningslag.
Hemlöshetskommittén har, precis som Vänsterpartiet,
insett att om de svagaste grupperna på bostadsmark-
naden ska ha någon som helst chans måste de kom-
munala myndigheterna få tillgång till bostäder både i
det privata och i det kommunala beståndet. Den bo-
stadsförsörjningslag som beslutades år 2000 måste
kompletteras med ett sådant verkningsfullt redskap
som en bostadsanvisningslag skulle innebära för att
bli det instrument som vi hoppas på. Jag förstår inte
den tvekan som socialdemokratin visar inför en sådan
förändring.
När jag ändå talar om en bostadsförsörjningslagen
kan jag inte låta bli att ställa mig frågan varför rege-
ringen inte använt sig av bostadsförsörjningslagen
och ålagt Göteborgs och Malmö kommunerna att
anordna bostadsförmedling. Det finns ingen repre-
sentant för regeringen här, men Anders Ygeman kan-
ske kan svara å regeringens vägnar.
Med anledning av vad jag nu har sagt borde jag
yrka bifall till samtliga våra reservationer, men för att
vinna lite tid vid voteringen nöjer jag mig med att
yrka bifall till reservationerna 5 och 22.