Herr talman! Självklart vet jag att det är MKB och
Hyresgästföreningen som har förhandlat fram det här,
men när MKB satte in annonser om det blev det ett
ramaskri. Man fick inte kalla det för det som man
hade gjort. På normalsvenska tror jag att detta är
marknadshyror, men genom att marknadshyror för
kommersiella lokaler i praktiken innebär att man inte
har något besittningsskydd har vi på politikerspråk
valt att kalla det för något annat. Men ute i den verk-
liga, praktiska vardagen är det ju detta det handlar
om.
Jag vet att man har kunnat genomföra det här i
Malmö, men Malmö ser ut på ett annat sätt än väldigt
många andra kommuner, för där har man både förort
och innerstad i samma kommun och i samma bo-
stadsbolag. Då är det lättare att hitta en sådan här
möjlighet. Det är inte lika lätt att införa motsvarighe-
ten inom befintligt system i sådana kommunala bolag
som inte har samma blandning.
När Sten Lundström säger att inte läget kommer
högt upp på listan gäller det möjligen också i en stad
som Malmö för huvuddelen, för där är det någorlunda
likvärdiga stadsdelar. Så ser det inte ut på många
andra håll. Jag tror att vi måste kunna ha system som
gäller för riket och som är funktionella oavsett hur
kommunerna ser ut. Jag tycker inte att man ska behö-
va ha gigantiska bostadsföretag som sträcker sig över
mycket stora områden för att kunna ha det här funge-
rande.
Apropå den andra frågan skulle jag vilja säga att
vi har ju haft bostadsförmedlingar i decennier, och vi
har haft en bostadsanvisningslag. De var inte så att
det funkade då. Det var inte så att man fick en bostad
då. När jag skulle ut på bostadsmarknaden fanns det
bostadsförmedlingar. Man fick inte ens lov att ställa
sig i den kön när man var ensamstående under 25.
Det är ett rent hån mot folk att tro att det är en bo-
stadsförmedling som gör att man kan få tag i en lä-
genhet. Det är att det finns lägenheter att få tag på och
att det är lite snurr på marknaden som gör det. Det är
så man kan komma in och få en bostad, inte genom
att organisera köerna på olika sätt.
Det är alltid den här vänstermodellen: organiserar
köerna. Vi vill inte ha köer. Det gäller i vården och
det gäller på bostadsmarknaden.