Fru talman! Det är grovt, Bo Lundgren. Det är
svårt att på två minuter besvara sådana anklagelser.
Jag får väl utgå från att Bo Lundgren inte menar rik-
tigt allvar ändå. Det är inga sanningar om vad som är
grovt och vad som är seriöst. Möjligen kan det vara
Bo Lundgrens åsikt och uppfattning att det jag säger
inte är lika seriöst som det han själv säger. Men nå-
gon objektiv sanning kan vi inte påstå att det är i alla
fall.
Jag tycker att det är intressant att konstatera att vi
är väldigt överens om att fortsättningen för den af-
ghanska befolkningen måste utgå ifrån vad de själva
vill. Det innebär att det måste vara ett slut på stor-
maktsinblandningen. Det vore välgörande. Men för
att vi ska kunna bidra till att det blir slut med stor-
maktsinblandningen, som ju har legat bakom de kon-
flikter och det elände som vi nu har sett, måste vi
också kunna få ett FN som är så starkt att man kan stå
emot stormaktsförsök att ta den internationella rätten
och lagen i egna händer. Då måste FN:s säkerhetsråd
i det här läget kunna ta upp en diskussion om hur
långt den självförsvarsrätt som USA har fått ett med-
givande för sträcker sig. Var går gränsen, Anna
Lindh? Hur länge ska detta pågå?
Vi vet att president Bush säger att det här är ett
långsiktigt krig. Den internationella terrorismen för-
svinner inte bara i och med att talibanregimen för-
svinner, och det har han rätt i. Det här kriget måste
kämpas under många år och i många fler länder. Vil-
ka står näst på tur? Hur länge ska man från FN:s
säkerhetsråd sitta och konstatera att detta pågår? Ska
vi bomba bort alla regimer som förbryter sig mot de
mänskliga rättigheterna genom att diskriminera och
förtrycka kvinnor, då blir det ett kraftigt bombarde-
mang världen över. Det är inte rätt sätt. Vi får hitta
andra former, men jag vill att regeringen tar ett initia-
tiv för att bryta stormaktsintressena i FN:s säkerhets-
råd.