Fru talman! De senaste dagarna har människor i
Kabul firat sin återvunna frihet. Musik hörs igen.
Män rakar sig. När den afghanska televisionen åter-
upptog sina sändningar efter flera års tystnad skedde
det med en kvinnlig nyhetsuppläsare. Det var första
gången på fem år som en kvinna tilläts visa sitt an-
sikte offentligt.
I lördagens Dagens Nyheter kunde vi läsa om en
40-årig kvinna, Shirin, som bad den svenska journa-
listen föra vidare ett budskap till människorna i väst-
världen: Tack för att ni har befriat oss från talibaner-
na!
Vad är det för verklighet som Lotta N Hedström
ser? Vad är det för skygglappar som styr den för-
ödande politik som Miljöpartiet, och för den delen
även Vänsterpartiet, står för i internationella liksom i
inrikespolitiska sammanhang?
De insatser som USA och Storbritannien genom-
fört och genomför med stöd av Förenta nationerna har
som övergripande syfte att försvara den fria världen
mot terroristernas illdåd och att bygga en tryggare
värld för våra barn. Ska det vara möjligt så måste den
talibanregim som har gett stöd och skydd åt terrorister
bekämpas. Det är en regim som kapade ett helt land,
men som nu har fallit samman som ett korthus. Det är
en regim som har förvisat halva befolkningen - mil-
jontals kvinnor - till ett liv i ständig underkastelse.
Det är en regim som har varit mer intresserad av att
förbjuda barnens lek med pappersdrakar än att se till
att de har mat på bordet. Den främsta humanitära
insatsen för Afghanistans folk har varit att störta
denna regim.
Nu byts förtryck mot frihet. Slutenhet blir öppen-
het, och förtvivlan kan ersättas av framtidstro om vi
också tar vårt ansvar för Afghanistan och dess folk.
Redan i somras varnade hjälporganisationer för att
över fem miljoner afghaner hotades av akut svält. Det
är en katastrof av nordkoreanska proportioner. Om
Gudrun Schyman och Lotta N Hedström fått be-
stämma hade talibanregimen fortfarande kunnat sitta
kvar, och stora delar av hjälpen till befolkningen hade
uteblivit.
Det finns ingen som önskar bomber. Våld är fel i
stort och i smått. Men ibland finns inga alternativ.
Dagens kamp mot terrorism handlar minst lika myck-
et om att vi inte ska behöva utsättas för, och inte
behöva använda, bomber i framtiden.
I lördags gick folket i Kosovo till val. Med den
eftergiftspolitik som Gudrun Schyman ville föra
gentemot diktatorn Milosevic hade det inte varit möj-
ligt. Vi har under det senaste årtiondet sett detta i
Kosovo, i Bosnien och i Irak - under svåra omstän-
digheter kan det krävas militära insatser för att skyd-
da människor och skapa fred. Varje gång har Väns-
terpartiet varit emot det.
Fru talman! Efter 23 år av krig och misär finns det
nu en unik chans att bygga ett livskraftigt, självgåen-
de Afghanistan. Den här gången får inte världssam-
fundet lämna det afghanska folket åt sitt öde.
Det handlar för det första om att snabbt skapa för-
utsättningar för en bred och multietnisk övergångsre-
gering i Kabul och för en trygg miljö där grundläg-
gande mänskliga rättigheter respekteras. Det kan
komma att ställa krav på en multinationell fredsstyrka
i Afghanistan. Jag är bekymrad, utrikesministern,
över den svaga svenska försvarspolitik som gör att vi
varken har resurser eller förmåga att klara det. San-
nolikt kommer inte ens erbjudandet, eftersom om-
världen känner till våra problem.
För det andra handlar det nu om att skapa förut-
sättningar för ett Afghanistan som kan stå på egna
ben. Att miljoner afghaner svälter beror inte på
bombningar, utan på talibanernas vanstyre. På fält där
det skulle kunna odlas mat har man i stället odlat
vallmo för att göra heroin.
På kort sikt behövs det ett omfattande humanitärt
bistånd. På längre sikt finns ingen bättre humanitär
insats än att se till att det afghanska folket får arbete
och får utbilda sig fritt i sitt hemland och handla fritt
med omvärlden. Då behövs varken import av bistånd
eller export av narkotika för att klara försörjningen.
Det är talande att Vänsterpartiet, som är motståndare
till de militära insatserna i Afghanistan, också är
motståndare till den frihandel och den marknadseko-
nomi som gjort att land efter land har kunnat vända
fattigdomen ryggen. Lika lite som det afghanska
folket behövde ett bombstopp behöver de nu ett glo-
baliseringsstopp.
Fru talman! Även om Usama bin Ladin skulle
fängslas i morgon måste kampen mot terrorismen
fortsätta. Det paradoxala är att ju mer öppna våra
samhällen blir, desto mer sårbara blir vi för dem som
vill krossa denna öppenhet. Terrorismen kan i dag
korsa gränser lika lätt som varor, kapital och männi-
skor. Men det får inte innebära att vi tvekar att för-
svara frihetliga värden. Terrorister kan kapa flygplan.
Tyranner kan kapa ett helt land. Men de kommer
aldrig att kunna besegra vårt försvar av det öppna och
demokratiska samhället. För oss är friheten av sådant
värde att vi inte ens när den hotas av genuin ondska
vill inskränka den.
Det bästa sättet att möta terrorismen är att värna
vårt sätt att leva, varje människas rätt att forma sitt liv
och den öppna demokratin. Kampen för dessa värden,
som omfattar alltfler, måste vara evig.
(Applåder)