Fru talman! Miljöpartiet anser att man måste ar-
beta både mot krig och mot terrorism. Den nya tidens
tankesätt går inte ut på att vinna över sin motståndare
utan på att vinna över sin motpart på sin sida. Därför
ska inte terroristernas våld bekämpas med mera våld
som drabbar civila och som föder fram nytt hat, nya
bin Ladin och nya terroristnätverk. Terroristernas
våld ska i stället besvaras med rättssamhällets institu-
tioner. De skyldiga till terrorn ska ställas inför rätta.
Emellertid får inte demokratin sättas på undantag i
kampen mot terrorismen, såsom nu verkar ske i USA.
Försvaret för det öppna samhället får inte leda till att
detta sluts. Då är helt enkelt ingenting vunnet. I dag
ser vi listor på misstänkta som hängs ut offentligen
för att de tros ha koppling till terrorismen - utan dom,
utan rättegång. Hjälporganisationers medel fryses.
Svenska medborgare som vill skicka pengar till anhö-
riga och släktingar i andra länder stämplas som terro-
rister.
Vi får aldrig medverka till att försvaga demokratin
i kampen mot terrorismen. Ett försvar av det öppna
samhället kräver någonting mycket mer än enkelspå-
rigt och reflexmässigt våld som bara föder mer våld.
Fru talman! Anna Lindh gav en ganska hoppfull
bild av situationen. Men när jag har talat med t.ex.
Läkare utan gränser, Svenska Afghanistankommittén
och UNHCR inför min resa är deras bild entydig och
mer negativ: Det blir värre nu, inte bättre.
Det vi ser i skuggan av bombningarna av Afgha-
nistan är en humanitär katastrof av stora dimensioner.
Det handlar om massvält. Skörbjugg börjar redan
breda ut sig. Landet har 23 miljoner invånare varav
mer än 10 miljoner är barn. Mer än vart fjärde barn
dör före fem års ålder. Medellivslängden är 40 år.
Afghanistan har drabbats av tre års torka och
missväxt, vilket hotar livsmedelsförsörjningen. En
tredjedel av jordbrukarna sådde mindre än hälften av
det normala eftersom de inte hade utsäde och fruktade
ännu mer torka. Bara 20 % av matbehovet täcks av de
egna livsmedelsförråden. Man säger att en halv mil-
jon ton vete behövs akut. Hos delar av befolkningen
kunde man redan i våras se förstadier av svält. Hjäl-
porganisationen Oxfam har redan bekräftat de första
fallen av åldringar och barn som har svultit ihjäl.
Värst är naturligtvis den humanitära situationen i de
svårtillgängliga delarna.
På grund av odetonerade klusterbomber försvåras
dock distributionen av mat och förnödenheter. Enligt
FN hotar och försvårar bomberna och minorna i Af-
ghanistan de humanitära insatserna. Ni som har för-
svarat bombandet har del i ansvaret för detta.
FN-tjänstemän beskriver situationen vid gränsen
mellan Afghanistan och Pakistan som kaotisk. Fa-
miljer har splittrats. Många söker efter varandra på
den pakistanska sidan, men Pakistan saknar möjlig-
heter att ge alla flyktingar ett bra skydd. Afgha-
nistansk gränsadministration saknas. FN:s flyktingor-
gan UNHCR har varnat för att upp till 1 ½ miljon
afghaner flyr till grannländerna som en följd av bom-
bräderna och torkan. Det finns redan 5 miljoner af-
ghanska flyktingar. De flesta bor i Pakistan och Iran.
Man har stor brist på livsmedel, rent vatten och medi-
cin. Sanitetsanläggningarna är obefintliga. Ca 2 mil-
joner riskerar helt enkelt att dö av svält och kyla.
Miljöpartiet kräver inte bara insatser i Afghani-
stan och Pakistan utan också i Iran och andra angrän-
sande länder. Tragiskt nog kan den humanitära kata-
strofen komma att utvidgas. USA säger nämligen att
man eventuellt kommer att bomba även i Irak.
Därför bereder sig Turkiet nu på en ny flykting-
våg om USA sprider konflikten till Irak.
Då undrar vi: Kommer ni som hittills har stött
bombningarna också att ge ert helhjärtade stöd till
dessa attacker? Den viktigaste frågan är: Ser ni bilden
av ett utbombat och uttorkat land vars utfattiga, liv-
rädda och svältande befolkning i miljontal väller ut
mot stängda gränser? Ser ni att in väller mest bara
vapen? Det är en ofattbart svår situation.