Fru talman! Lars Leijonborg, Sverige var först
med humanitär hjälp till Afghanistan.
Lotta Nilsson-Hedström och Gudrun Schyman,
jag håller med om att vi ska hyfsa debatten, som ni
säger - jag har aldrig kallat er för terroristbeskyddare.
Jag vill att också ni hyfsar debatten. Inte heller kan ni
påstå att det är bombningarna som leder till katastro-
fen för Afghanistan. Medvetet glömmer ni att FN
redan före terroristattacken sade att det 2001-2002
kan bli värsta katastrofen i Afghanistans historia. Ni
förtränger att FN:s medarbetare säger att visst är läget
väldigt allvarligt men att man nu har en ny möjlighet
att hjälpa Afghanistans folk och att bombningarna
inte försvårat hjälparbetet.
Ni glömmer också att hur illa vi än tycker om mi-
litära metoder, så hade talibanerna annars suttit kvar
vid makten. Och hade talibanerna suttit kvar vid
makten, så hade al-Qaida haft betydligt större och
bättre möjligheter att planera och genomföra nya
terroristattacker.
Dessutom förtränger ni att FN redan har en hu-
vudroll; vi behöver inte återbörda frågan till FN.
Förra veckan bekräftade FN återigen rätten till själv-
försvar. Man gör det därför att man ser inga alternativ
när en regim som talibanregimen utbildar terrorister
för att de ska kunna sprida död och förintelse.
Jag har ett otal gånger frågat om ert alternativ men
inte fått något svar. Utvecklingen har, tycker jag,
visat att vi hade rätt när vi sade att tyvärr var det här
nödvändigt. Men nu måste vi med gemensamma
krafter ta itu med det som den här riksdagsdebatten
ska handla om, nämligen det humanitära läget i Af-
ghanistan. Nu har vi chansen att med ett akut huma-
nitärt bistånd till Afghanistan hjälpa civilbefolkning-
en. Vi kan sätta i gång återuppbyggnaden efter 23 års
krig, och vi kan äntligen få tillbaka en representativ
regering. FN har huvudansvaret, och FN har också
tagit huvudansvaret och reagerat väldigt snabbt och
aktivt. Då är det viktigt att man får allt vårt stöd.
Bo Lundgren sade att vi skulle stödja FN med en
militär styrka. Han sade att det är den svaga svenska
försvarsförmågan som gör att det inte har varit någon
efterfrågan på en svensk styrka. Jag tror att Bo Lund-
gren vet - åtminstone borde han veta - att Sverige är
ett av de allra mest aktiva länderna. I FN:s fredsbeva-
rande styrkor på Balkan, i Afrika och i Mellanöstern,
ja, överallt, har Sverige varit med.
Men, Bo Lundgren och Lars Leijonborg, Sverige
är inte ett grannland till Afghanistan, och Sverige är
inte ett muslimskt land. Vad Brahimi efterfrågar just
nu är just grannländer och muslimska länder. Jag
tycker att vi här, liksom i andra frågor, ska låta FN ta
ledningen.
Sverige har mycket att bidra med. Om det efter-
frågas militära resurser även för andra är det klart att
vi kan ställa upp i en FN-styrka, men vad FN vill att
vi från svensk sida nu bidrar med är utbildning, sjuk-
vård, minröjning och insatser för kvinnorna - allt
sådant där vi har inte bara unika resurser därför att vi
var först på plats utan också, och framför allt, unika
experter.
Jag ser fram emot att träffa Svenska Afghanistan-
kommittén, Röda Korset, Rädda Barnen och Läkare
utan gränser - alla de svenska organisationer som har
gett oss ett unikt kunnande. Därför spelar Sverige en
väldigt viktig roll för återuppbyggnaden av Afghani-
stan.