Fru talman!
Jag minns dig afghanska kvinna när din situation
var så här: Du hade inga valmöjligheter, ingen
röst, inga rättigheter, ingen existens, inga skratt,
ingen glädje, ingen frihet, ingen motståndskraft.
Jag minns din smärta, din ångest, din tystnad, din
ensamhet, din ilska, din vanmakt, din gråt och din
olycka.
Det här är min fria översättning från engelska av
en dikt om kvinnor i Kabul, en dikt som skrevs när
talibanerna hade makten där.
En biståndsarbetare jag mötte förra vintern grät
över den vidriga humanitära situationen i landet då -
kölden, torkan, förtrycket och fattigdomen. Nyfödda
barn dog efter 30 minuter i 30 graders kyla. Så var det
då.
Snabbare än någon kunde tro tycks nu talibaner-
nas skräckvälde nästan vara över. Det kan innebära
en förändring mot en tryggare värld och möjligheter
till förbättringar för Afghanistans folk och i synnerhet
för dess kvinnor.
De som hela tiden kritiserat reaktionen på de av-
skyvärda terrordåden den 11 september bör nu funde-
ra över vilket resultat den egna politiken skulle ha lett
till. Det är ju bra att vi tillsammans gläds över de
kvinnor som nu vågar visa sitt ansikte, de män som
rakar av sig skägget och över att det går att leka igen
och att spela musik. Det är ju bra, men hur skulle
detta ha skett om Gudrun Schyman och Lotta Nils-
son-Hedström fått bestämma?
Nu måste omvärlden agera, inte bara för att fånga
terrorister och agera mot gansterstater utan för demo-
kratisk, ekonomisk och humanitär utveckling. Ett
världssamfund som tar på sig att förändra folkrätten
för att skydda människors snarare än staters rättighe-
ter måste också ta på sig ansvaret för människornas
situation. Detta är den största utmaningen FN och
dess medlemsstater ställts inför. FN måste ta huvud-
rollen i allt arbete i Afghanistan. Stormakter som
USA måste stödja FN i det arbetet. Vi i Sverige kan
med vår långa erfarenhet, bl.a. genom Svenska Af-
ghanistankommittén och andra frivilligorganisationer,
bidra med såväl resurser som erfarenhet och kunskap.
Läget är mycket riskfyllt och ställer stora krav på
det internationella samfundets samfällda agerande;
snabbt, samordnat och omfattande. Norra alliansen
och andra krigsherrar får inte upprepa den terror mot
befolkningen som en gång öppnade för talibanerna.
De måste ha villkoren klara för sig och inse att de inte
kan utföra våldsdåd i det fördolda. Därför måste be-
slut och stöd komma snabbt. Som jag ser det är tids-
utdräkten det stora hotet mot en fredlig och demokra-
tisk utveckling.
En FN-styrka måste mobiliseras snabbt. Hur snart
bedömer utrikesministern att en sådan styrka kan
skickas till Afghanistan?
Först och främst måste nu en civil regering bildas
under FN:s överinseende med deltagande av alla
folkgrupper och med starka krav på respekt för
mänskliga rättigheter. Kvinnor bör finnas i den rege-
ringen. Ett rättssystem måste byggas upp. En förso-
ningsprocess måste inledas. Det handlar om att ställa
de värsta krigsförbrytarna inför rätta. Hur och i vilken
omfattning detta ska ske diskuteras nu. Någon form
av krigsförbrytartribunal bör inrättas. Framför allt bör
kända krigsförbrytare inte få ingå i den nya regering-
en.
FN har gett Elisabeth Rehn i uppdrag att kartlägga
kvinnors roll i krishantering, konfliktförebyggande
och i processen efter en konflikt. Hon ska presentera
en rapport nästa år. Redan nu bör hennes erfarenheter
tas till vara och kvinnorna spela en betydande roll i
hela återuppbyggnaden och i processen nu efteråt.
Där finns en kunskap och förmåga som måste släppas
ut efter fem års inlåsning.
Fru talman! Afghanistan är ödelagt efter mer än
20 års krig. Det är brist på allt. Flyktingströmmarna
är stora. Därför behövs en massiv återuppbyggnad, en
ny Marshallplan. Några av behoven, de mest akuta, är
förstås mat, livsmedel och transporter för att maten
ska nå de allra svagaste. Det behövs hälsovård, sjuk-
vård och utbildning för kvinnor och flickor förstås,
minröjning och röjning av de ej briserade delarna av
splitterbomber som fällts av amerikanerna nu. Sveri-
ge har stött kampen mot terrorism och måste nu också
ta ansvar för ytterligare insatser och mer resurser än
vad vi redan satsar, och det är bra att vi har en positiv
inställning.
Risken är mycket stor att utblottade afghanska
jordbrukare återupptar vallmoodlingen och att där-
med den opiumexport som talibanerna faktiskt mins-
kat åter ökar. Av det skälet och för att Afghanistan
ska kunna klara sin egen livsmedelsförsörjning måste
omfattande program för jordbruksutveckling till, och
det måste ske snabbt.
Fru talman! Jag vill sluta med att samordning av
alla insatser är bland det allra viktigaste nu för att
motverka korruption och slöseri med resurser.
(Applåder)