Fru talman! När massmediernas strålkastarljus
inte längre riktas lika intensivt mot Afghanistan, då
bomberna slutar falla, finns det risk för att det politis-
ka intresset i omvärlden avtar. Vi får inte svika Af-
ghanistan i ett sådant läge utan måste solidariskt vara
med och bygga upp ett nytt, demokratiskt Afghani-
stan med respekt för de mänskliga rättigheterna.
Det finns naturligtvis anledningar till att den ex-
trema islamismen finner stöd hos delar av folket i
muslimska länder, anledningar till att människor
lyssnar på Usama bin Ladins förenklingar och för-
falskningar av verkligheten, fattigdom, hopplöshet
och känslan av att vara utsatt för en kulturell invasion
från det ekonomiskt mäktiga västerlandet.
Sverige, EU, USA och andra västländer måste se
till att denna grogrund för hatet mot väst försvinner.
Det arbetet måste börja med en viss självkritik. Våra
relationer med dessa så ofta bortglömda länder borde
ha präglats mer av solidaritet, oegennytta och enga-
gemang. För vi måste nog erkänna, trots alla bi-
ståndsinsatser och hjälpsändningar, att Centralasien
har varit en närmast bortglömd region. En mental
järnridå har gjort att Europa sällan blickat längre än
till våra närmaste grannar österut. Ekonomiskt har de
varit helt isolerade från vår nya globala ekonomi.
Hade Europa varit öppnare för människor på
flykt, öppet för handel och import och mer engagerat
i utvecklingssamarbete och politisk dialog med de
centralasiatiska länderna, ja, då hade hatet mot väst
blivit svårare att upprätthålla.
Sverige och EU-länderna måste konsekvent enga-
gera sig för demokratiska styren och mänskliga rät-
tigheter i dessa länder, och nu gäller det Afghanistan.