Fru talman! Tre viktiga mål har nåtts de senaste
veckorna. För det första har terrornätverket al-Qaidas
infrastruktur börjat slås sönder. Den infrastrukturen
utgör ett dödligt hot mot hela världen. Där al-Qaida
väljer att slå till, där dör hundratals och tusentals
människor. Att bekämpa den infrastrukturen och det
nätverket är en otroligt viktig uppgift. För det andra
har stora delar av Afghanistan befriats från talibaner-
na. Det är någonting mycket viktigt inför framtiden.
För det tredje har en mycket tydlig signal skickats till
de regimer i världen som överväger att vara värdar
för terrorister. Det kan stå en sådan regim mycket
dyrt. Den signalen har gått fram, och det är också
mycket viktigt.
Vilken ynkedom av Lotta Nilsson-Hedström och
Gudrun Schyman att inte kunna erkänna att dessa
viktiga mål har nåtts och att vi är på väg att uppnå
något mycket viktigt! De bygger ju hela sitt resone-
mang på fullkomligt felaktiga uppgifter, t.ex. att den
humanitära situationen i Afghanistan har förvärrats
genom det som har hänt de senaste dagarna. Det är ju
precis tvärtom; det säger ju alla med verklig insikt i
situationen. Svenska Afghanistankommittén åberopa-
des. De påpekade i ett uttalande så sent som härom-
dagen att deras verksamhet har gått vidare i stort sett
opåverkad under de senaste veckorna.
Gudrun Schyman sade här att det afghanska folket
betackar sig för stormaktsinblandning. Men det är ju
precis tvärtom även på den punkten! Man tackar de
stormakter som nu har befriat folket från talibanernas
förtryck.
Det är så lätt att säga som Gudrun Schyman: Man
ska ha andra metoder i kampen mot terrorism och
sådana här regimer. Det önskar vi väl alla. Ingen av
oss önskar våld. Men hur bekämpar man egentligen
ett terroristläger med sofistikerade vapen, kanske
massförstörelsevapen och självmordspiloter. Det är
inte så alldeles lätt att göra det utan att ta till något
som helst våld.
När jag hör Gudrun Schyman prata om andra
metoder tänker jag på att det ju faktiskt finns exempel
på att omvärlden ibland har försökt pröva andra me-
toder. Den amerikanska bojkotten mot Kuba t.ex.
syftar ju till att undergräva en kommunistisk diktatur-
regim, men den kritiseras ständigt från Vänsterpartiet.
Eller ta omvärldens sanktioner mot Irak, även de ett
försök att med fredliga metoder bringa en diktator på
fall och befria förslavade människor. Men även de
sanktionerna kritiseras ju ständigt.
Jag håller med om att mina båda exempel kan dis-
kuteras från effektivitetssynpunkt, men jag nämner
dem för att exemplifiera att det inte är så lätt att hitta
metoder för hur man bekämpar de onda krafterna i
världen.
Det är mycket glädjande att det finns en bred upp-
slutning kring humanitära insatser. Man blir varm om
hjärtat när man t.ex. hör Bo Lundgren tala om vikten
av stora svenska biståndsinsatser. Men för att det ska
vara möjligt behövs det självklart också ett generöst
svenskt biståndsanslag, som denna riksdag då måste
anvisa.
Jag är lite förvånad över regeringens passiva for-
muleringar när det gäller svensk medverkan i en FN-
insats. Först och främst talade utrikesministern om en
styrka med FN:s välsignelse. Jag tror att vi ska utgå
från att den militära styrka som mycket snabbt måste
komma på plats och som, Gudrun Schyman, är en
utgångspunkt i Brahimiplanen är en FN-styrka. Min
uppfattning är att Sverige självklart ska vara med i
den styrkan.
Som utrikesministern så riktigt påpekade har vi
sedan tidigare bra erfarenheter av verksamhet i Af-
ghanistan, och självklart ska vi, som sagt, vara med.
Utrikesministern talar om att frivilliga och lämpliga
länder ska delta i denna styrka. Varför inte säga klart
att vi är beredda?
Ett alternativ som Sverige tidigare vid tre liknande
tillfällen har valt är att skicka ett fältsjukhus. Det
finns ett enormt behov av sjukvård, också krigssjuk-
vård, i Afghanistan. Jag menar att den lösning som
valdes i Korea, vid Gulfen och i Somalia kunde vara
ett bra alternativ också här, och jag har i brev till
regeringen uppmanat den att snabbt ta itu med plane-
ringen av en sådan insats. Sverige kom sist till Ko-
sovo. Det vore pinsamt om det upprepades än en
gång. Låt oss nu få ett besked om att Sverige själv-
klart deltar i en FN-insats i Afghanistan!