Herr talman! Jag tänker inte utveckla detta alltför
mycket här, det tänker jag nämligen göra i Nämnde-
mannautredningen. Eftersom jag har tagit upp frågan
är det bara att konstatera - Kia Andreasson sade att
hon inte var socialdemokrat - att det alltid är gott att
ha vänner i regeringsunderlaget.
Det är alldeles uppenbart att om en verksamhet
som för ett antal bedrevs på 94 ställen i Sverige -
med en mycket god geografisk spridning och med de
avstånd som fanns till människor, till dem som är
åtalade, ska dömas eller frikännas och till de nämn-
demän som ska delta i processen - halveras eller blir
väsentligt mycket mindre får alla de människor som
ska medverka i förhandlingarna får längre avstånd.
Det kommer att leda till att vittnena får resa längre,
de åtalade får resa längre, nämndemännen får resa
längre om man nu inte ska ha nämndemännen från
precis intill där man befinner sig. Det innebär att stora
områden blir utan i så fall. Det tycker jag inte är svårt
att förstå. Jag känner oro för detta. Man ska inte
överdriva det, men det finns en sådan aspekt som är
viktig för Nämndemannautredningen att ta upp, som
kanske inte direkt framgår av direktiven men som
kreativa ledamöter - jag är säkert inte ensam - vill
diskutera.