Herr talman! I detta betänkande vill jag kort
kommentera reservationerna 4 och 5, som handlar om
hemliga tvångsmedel.
Regeringens skrivelse där det regelbundet redovi-
sas för riksdagen hur de hemliga tvångsmedlen har
använts är författad på ett sådant sätt att den parla-
mentariska kontrollen blivit mycket summarisk. Jag
har inte varit nöjd med skrivelsens uppgifter. Detta
tycker jag måste ändras. Det är prioritet 1: att vi får
en helt annan redovisning av hur tvångsmedlen har
använts. Det är ju vi som ska vara kontrollorganet.
Jag står i princip bakom det som Vänstern har
skrivit i sin reservation, som utgår från Helsing-
forskonventionens åsikter. Jag har dock tillfogat en
reservation, nr 5.
För att göra det tydligt ställer jag mig bakom en
oberoende utvärdering av behovet och effektiviteten
av de hemliga tvångsmedel och andra övervaknings-
metoder som i dag används. Detta är faktiskt redan i
dag en uppgift för regeringen. Vi har fått majoritet för
det beslutet. Vi har fattat det, men vi har inte sett hur
långt det har kommit. Det finns anledning att följa
upp detta. Vi vill vidare se en kraftig förstärkning av
tillförlitligheten i den statistik som ligger till grund
för den parlamentariska kontrollen, vilket jag redan
har berört. Här är det oerhört viktigt att vi får en änd-
ring. Det är också viktigt att alla tvångsmedel som
används regleras i lag, t.ex. annan teknisk avlyssning,
pejling m.m. som är oreglerat.
Det finns också bestämmelser om överskottsin-
formation. Det är viktigt att reglera hur man använder
sådan.
Sist har vi oberoende kontrollorgan för att tillgo-
dose rättsskyddet vid tillståndsprövning och genom-
förande av tvångsåtgärder.
Det Miljöpartiet har lyft ut som en punkt är om
det ska införas regler om att den som har utsatts för
hemliga tvångsmedel ska underrättas om det i efter-
hand. Jag är i dagsläget inte beredd att skriva under
den punkten, därför att jag tycker att detta kräver en
ytterligare djupdykning. Det är svårt att överblicka
vilka konsekvenser en sådan absolut underrättelse-
skyldighet skulle få när det gäller grova brott och
kriminella nätverk. Skulle de hemliga tvångsmedlen i
så fall vara särskilt hemliga och skulle de över huvud
taget vara behjälpliga?
Jag är naturligtvis ytterst väldigt rädd för att
buggning då kommer att ta fart. Vi har faktiskt lyck-
ats hålla stånd mot att införa det tvångsmedlet i Sve-
rige. Det är jag mycket tacksam för. Jag hoppas att
det inte kommer till stånd under överskådlig tid hel-
ler. Därför vill jag reservera mig mot detta.
Alice Åström gjorde en jämförelse med att det
fanns en majoritet när det gällde SÄPO:s register.
Men jag tycker att det var stor skillnad, för det gällde
åsiktsregistrering och där finns det ju inga som helst
betänkligheter. Det är självklart, tycker jag, att efter
ett antal år lämna ut de uppgifterna. Men det här
gäller som sagt även grova brott och då är det detta
man kan ta till.
Men jag får återkomma, för det blir säkert fler
diskussioner om detta.
Det som Ragnwi Marcelind tar upp om nämnde-
män vill jag inte gå vidare in på i detta skede. Den
parlamentariska kommittén har inte sammanträtt så
hemskt många gånger och måste ha tid på sig att
diskutera alla de viktiga frågor som Ragnwi Marce-
lind tar upp. Det får vi väl också återkomma till då vi
får veta vad den parlamentariska kommittén anser.
Jag tror nog att vi kan rätta till de största felen.
Men den svåra frågan, och kärnan i den parla-
mentariska kommitténs uppdrag, är huruvida de poli-
tiska partierna inte längre ska utse nämndemän. Det
är det vi har gjort tidigare. Jag har alltid i de här de-
batterna sagt att det är oss själva vi ska skylla på, att
vi inte kan göra den här fördelningen på ett riktigt
sätt. Vi väljer en majoritet av äldre män och kvinnor
till nämndemän, och då är det kanske inte vi som ska
ha hand om denna uppgift utan ett annat organ i sam-
hället. Det är det som är så svårt att veta.
Jag hade föredragit att vi i alla de politiska parti-
erna hade skärpt oss och gjort det här till en viktig
uppgift, vilket det är. Det är oerhört viktigt, eftersom
nämndemän i Sverige har lika stor talan som doma-
ren, vilket är unikt. Därför borde vi ha skärpt oss för
länge sedan och sett till att vi fått en bra fördelning av
sympatisörer.