Herr talman! I det här betänkandet behandlas mo-
tioner från allmänna motionstiden år 2000 som
handlar om processrättsliga frågor. För tids vinnande
ska jag bara beröra den reservation som Vänsterparti-
et har fogat till betänkandet. Jag yrkar härmed bifall
till reservation 4.
När det gäller polisens möjligheter att använda
hemliga tvångsmedel litar svenskar i mycket högre
grad än medborgare i andra länder på myndigheternas
goda avsikter. Vi har en demokratisk insyn i polisens
verksamhet, vi har en demokratisk polis, vilket har
gjort att vi svenskar inte har ställt så höga krav på
regleringar när det gäller hemliga tvångsmedel. Det
här har lett till att vi i Sverige har ovanligt suddiga
gränser kring statens rätt att tillgripa tvång. Det leder
givetvis i förlängningen till försämrad rättssäkerhet.
Som ett exempel går det att nämna att inte alla hemli-
ga tvångsmedel är lagreglerade och att den parla-
mentariska kontroll som finns försvåras av att det
underlag som finns ger vaga och intetsägande upp-
gifter. Det enda vi får i riksdagen är en skrivelse som
talar om hur ofta hemlig telefonavlyssning har an-
vänts, hur många gånger hemlig kameraövervakning
har använts och i hur många fall man anser att det har
gett något resultat i brottsundersökningen.
Mot bakgrund av den dåliga parlamentariska
kontrollen när det gäller hemliga tvångsmedel och att
alla tvångsmedel inte är lagreglerade anser vi att det
borde omedelbart vidtas grundläggande åtgärder för
att stärka rättssäkerheten vid användandet av hemliga
tvångsmedel.
För det första krävs det att det sker en oberoende
utvärdering av behovet och effektiviteten av de hem-
liga tvångsmedlen och andra övervakningsmetoder
som används i dag.
För det andra krävs det en kraftig förstärkning av
tillförlitligheten i statistiken som ska ligga till grund
för den parlamentariska kontrollen. Det behövs mer
än bara antal hemliga telefonavlyssningar, antal hem-
liga övervakningar och det antalet fall som det ansetts
att detta har lett någonstans. Här kan det vara väldigt
diffusa grunder.
För det tredje anser vi att det måste införas regler
om att den som har utsatts för hemliga tvångsmedel
ska underrättas om det i efterhand och få en möjlighet
att överklaga beslutet. Detta, herr talman, kan för
många synas konstigt eftersom vi i Sverige inte har
haft en sådan reglering; dvs. att människor som poli-
sen har haft hemlig telefonavlyssning av där det inte
har gått att få fram något - det gäller framför allt de
fall där det inte har kommit fram uppgifter, i de fall
där det kommit fram uppgifter som ligger till grund
för brottsutredningen och det blir en rättegång får den
avlyssnade genast tillgång till uppgifterna - är de
människor som inte har fått besked.
I de flesta länder finns skyldigheten att underrätta
den som har blivit utsatt för hemliga tvångsåtgärder
från statens sida, för att få en möjlighet att överklaga
ett sådant beslut och få rätt i efterhand.
Herr talman! Det finns också ett exempel i Sveri-
ge där flera partier har ställt sig bakom möjligheten
att få en underrättelse om man har varit utsatt för
någon typ av övervakning. Det har gällt diskussionen
om åsiktsregistrering och SÄPO:s arkiv, där många
partier har slagits för rätten att kunna få ut uppgifter
om sig själv. Det är egentligen exakt samma grund-
tanke. När staten använder tvångsmedel mot den
enskilde medborgaren förstår vi att vid just det till-
fälle avlyssningen görs går det givetvis inte att infor-
mera, men när förundersökningen och utredningen är
avslutad bör det i ett rättssäkert samhälle vara en
skyldighet att informera, och det ska finnas en möj-
lighet för den enskilde individen att få detta prövat så
att det hela sker på ett rättssäkert sätt.
För det fjärde anser vi följande om alla tvångsme-
del som i dag används. Det finns annan teknisk av-
lyssning, t.ex. pejling. En polisman med mikrofon på
sig är inte tvångsmedel och därmed inte reglerat. Det
finns ingen reglering för när polisen använder sig av
handkamera för att filma demonstrationer. Det anser
vi strider mot Europakonventionens skydd för
mänskliga rättigheter. Där finns regler om att statens
tvångsmedel och övervakning av medborgarna måste
finnas reglerat i lag. Detta är oerhört viktigt.
För det femte - och det som är det viktigaste av
det som saknas i dag - finns det inte någon bestäm-
melse om överskottsinformation, dvs. information om
annat än det brott som har föranlett tvångsmedelsan-
vändningen och som polisen får fram genom hemlig
telefonavlyssning eller hemlig kameraövervakning.
Det är fråga om hur man får använda sig av informa-
tion som gäller helt andra ärenden än det man har fått
tillstånd att avlyssna.
Det finns inga regler kring detta. Det är oerhört
viktigt att polisen inte föranleds att använda sig av
detta för att få fram information där man egentligen
inte skulle ha fått rätt att använda sig av tvångsmedel.
För det sjätte måste det inrättas ett oberoende
kontrollorgan som har till uppgift att tillgodose rätts-
skyddet dels vid tillståndsprövningen, dels för själva
genomförandet av tvångsåtgärden.
Det här är också förslag som Svenska Helsing-
forskommittén har lagt fram vid en granskning av hur
svensk tvångsmedelslagstiftning är ur ett rättssäker-
hetsperspektiv.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till för-
slaget i betänkandet. Jag vill bara tillägga att jag ser
det som glädjande att justitieministern vid en inter-
pellationsdebatt i måndags talade om att han tänker
tillsätta en utredning som ska se över den typen av
oreglerade tvångsmedel som används i dag, t.ex.
handkameror och avlyssning på annat sätt än genom
hemlig telefonavlyssning. Det är synd att socialde-
mokraterna i utskottet som nu har en minister som
tycker att detta behöver utredas inte har kunnat ställa
sig bakom reservationen i den delen.