Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 1 under punkt 1. För övrigt står vi också
bakom vårt särskilda yttrande angående nämndemän-
nen.
I vår motion begär vi att regeringen ska se över
möjligheten att avskaffa kravet på prövningstillstånd
vid bötesdomar. Jag ska här försöka redogöra för
bakgrunden till kravet.
Om en person döms för ett brott där påföljden blir
böter kan man inte, som lagstiftningen ser ut i dag,
överklaga till högre instans. År 1999 dömdes i tings-
rätten drygt tusen personer till böter, ett straff som
inte gick att överklaga trots att den dömde nekade till
brottet. Bara en fjärdedel av alla de brottmål som
behövde särskilt prövningstillstånd för att tas upp i
hovrätterna fick ett sådant tillstånd.
Även då det ovanliga inträffat att tingsrättens dom
varit en s.k. nämndemannadom, dvs. att nämndemän-
nen varit i majoritet mot rättens ordförande i själva
skuldfrågan, har prövningstillstånd nekats. Docent
Christian Diesen vid Stockholms universitet har stu-
derat nämndemannadomar under mitten av 1990-talet
- hur nämndemän dömer och hur de skiljer sig från
jurister i sin bedömning. Av de fall Diesen studerat
var det bara i ett fall av tusen som nämndemännen
gått emot rättens ordförande i själva skuldfrågan. I tre
fall av tusen gick nämndemännen emot ordföranden i
frågan om vilket straff som skulle utdömas. Enligt
Diesen borde det vara rimligt att prövningstillstånd
beviljas även i bagatellartade mål med böter som
straff om det finns skiljaktiga meningar mellan rät-
tens ordförande och nämndemännen.
För flera av dessa personer som nekats pröv-
ningstillstånd hade det varit bättre med en strängare
dom i tingsrätten. På så sätt skulle de haft möjlighet
att överklaga och därmed få saken prövad igen i hov-
rätten. Man kan då säga att det egentligen inte är
själva gärningen som styr utan vilken påföljd man
fått. Människors rätt att överklaga en dom när brott
förnekas måste alltid finnas. Vid bötesstraff får man i
dag bara en chans. Vi anser att detta förfarande om-
gående borde ses över.
Det finns en rad uppmärksammade fall under
1999 och 2000 som lett till att medierna har lyft fram
den här frågan och påpekat det orimliga i situationen.
Människor som nekats prövningstillstånd har person-
ligen, i sitt privatliv, drabbats mycket hårt. De har
bl.a. förlorat anseende hos närstående och vänner. Det
har hänt att personer har blivit uppsagda från sitt
arbete. Man har fått utstå ett långvarigt och tufft li-
dande som egentligen aldrig kan mätas i pengar.
Vi kristdemokrater tycker att det är i högsta grad
otillfredsställande att det bara är en enda instans som
fällt domen i ett ärende som får så vittgående konsek-
venser för den enskilde. Det är mot bakgrund av detta
vi anser att lagen bör ses över så att kravet på särskilt
prövningstillstånd avskaffas vid bötesdomar.
I betänkandet beskriver majoriteten hur man har
behandlat liknande yrkanden tidigare. Man säger att
rätten till domstolsprövning i själva verket är en för-
utsättning för att vi ska kunna tala om en rättsstat och
att den rätt till domstolsprövning som följer av såväl
Europakonventionen som rättsstatens principer enligt
utskottets mening är tillgodosedd i svensk rätt när det
gäller anklagelser för brott och tvister mellan enskil-
da.
Med anledning och mot bakgrund av den beskriv-
ning jag just gett kammaren delar jag inte majorite-
tens uppfattning i den här frågan. Vi anser inte att den
som blivit dömd till bötesstraff mot sitt nekande och
som förvägras att överklaga detta har blivit behandlad
enligt artikel 6.1 i Europakonventionen, som säger att
den som är anklagad för brott ska ha rätt till en rättvis
behandling av en opartisk domstol.
Dessutom uttrycker majoriteten i texten att man
avvaktar den departementspromemoria om hov-
rättsprocessen som förväntas komma under våren
med anledning av Hovrättsprocessutredningens för-
slag. Tyvärr tror jag att det kommer att innebära att vi
bara kan räkna med ännu strängare regler. Därför
kvarstår kristdemokraternas yrkande om att regering-
en bör se över möjligheten att avskaffa kravet på
särskilt prövningstillstånd vid bötesdomar.
Sedan gäller det vårt särskilda yttrande om nämn-
demännens ersättning. Jag måste få beröra det en liten
stund. Vi vill med yttrandet belysa vikten av att för-
söka åstadkomma en mer representativ nämndeman-
nakår än vad som är fallet i dag. Det här är frågor
som vi kristdemokrater har motionerat och yrkat om
ett antal år. Majoriteten har i tidigare debatter alltid
hävdat att ersättningen är tillräcklig, att nämndeman-
nakåren är representativ etc. Men till slut har rege-
ringen ändå kommit till insikt om att situationen kan-
ske inte är så bra som man tidigare har framhållit, och
nu har man alltså tillsatt en utredning som ska titta på
rekryteringen av nämndemän. Därför har vi valt att
inte reservera oss till förmån för våra yrkanden utan
att i stället lägga fram ett särskilt yttrande.
I yttrandet påpekar vi bl.a. vikten av att alla sam-
hällsmedborgare ska ha möjlighet att sitta nämnde-
man. Exempelvis har vi lyft fram ensamförälderns
möjlighet att sitta ting. Med den ersättning vi har i
dag täcker arvodet inte ens de kostnader som uppstår
för t.ex. barnomsorg när man går till tingsrätten. Det
här vill vi ändra på. Vi tycker också att det är angelä-
get att utredningen tittar på varför vi har en sådan
snedrekrytering ur samhället när det gäller vilka som
sitter nämndeman. Vi vill också se över åldersstruktu-
ren.
En annan sak vi är oroade över är hur framtiden
ska se ut när det gäller nämndemannakåren. Med
anledning av den centralisering av tingsrätterna som
pågår undrar vi vilka som kommer att vara beredda
att resa långa sträckor för att sitta nämndeman. Lägg
till långa förhandlingar och kanske övernattningar!
Vilka yrkeskategorier i samhället har möjlighet att
avsätta en eller flera dagar för att delta som nämnde-
man?
Det är alltså av största vikt att nämndemannaupp-
draget uppvärderas. Det är det vi vill få fram i den här
utredningen. Vi hänvisar till vårt särskilda yttrande
med anledning av de motioner som fanns till det här
betänkandet.
Därmed tackar jag för mig, herr talman.