Herr talman! Det är inte första gången under den-
na mandatperiod som vi diskuterar många av de här
frågorna. Jag tror att det är tredje gången. Det må då
vara förlåtet att vi kanske inte går in alltför djupt i
flertalet av dem, eftersom de är berörda vid många
tillfällen tidigare.
Det finns några reservationer som jag ska kom-
mentera något. Jag står självfallet bakom de moderata
reservationerna och yrkar bifall till reservation nr 2.
Det är en välkänd ståndpunkt att Moderata sam-
lingspartiet inte tycker om specialdomstolar. Det
framgår klart av vår reservation att vi tycker att de så
långt som möjligt bör försvinna. Vår grundinställning
är att de allmänna domstolarna ska ha den kompeten-
sen och styrkan att de mycket kompetent kan avgöra i
princip alla typer av mål. Det är också viktigt att den
första instansen har en klar kompetensprofil.
Reservation 3 handlar om ersättning till vittnen.
Jag tror att betydelsen av vittnena och deras agerande
i domstol även var uppe i debatten om brottsoffer
tidigare i dag. Jag tror aldrig att man i en rättsstat kan
överskatta betydelsen av att vittnena har möjlighet att
på olika sätt komma till domstolarna. Då betyder det
helt klart en hel del att domstolarna inte centraliseras
alltför mycket.
Det är också viktigt att man får en rimlig ersätt-
ning. Den reservation vi har utformat pekar på beho-
vet av att göra justeringar uppåt när det gäller ersätt-
ning.
Självfallet är det också viktigt att vittnena känner
trygghet. Jag tror att det var Jeppe Johnsson som i
den tidigare debatten pekade på detta. Det är en
skrämmande utveckling som jag tror, herr talman, att
vi alla kan känna djup oro inför, när vittnena skräms
med hot om repressalier. De skräms till tystnad. Om
sanning och rätt på något sätt skräms till tystnad har
rättsstaten egentligen upphört att fungera på ett till-
fredsställande sätt. Det är utomordentligt allvarligt.
På alla sätt bör vi agera för att vittnena ska kunna
känna den trygghet som de förtjänar när de på olika
sätt vill vitsorda och lämna uppgifter i rättssalen.
Men det är också viktigt, som jag sade, herr tal-
man, att vittnena får en rimlig ersättning för det otro-
ligt viktiga arbete de gör.
Det är också en välkänd ståndpunkt sedan tidigare
diskussioner i de här frågorna att Moderata samlings-
partiet kan tänka sig tvångsmedel när det gäller
tvångsmedicinering. Vi är fullständigt medvetna om,
och jag har sagt det minst ett par gånger under den
här mandatperioden då vi har diskuterat detta tidigare,
att det här är ingrepp i den personliga integriteten.
Det ifrågasätts inte på något sätt av oss. Det är ett
allvarligt ingrepp. Men man måste väga den nytta
som det här ingreppet, tvångsmedicineringen, kan
göra för att få fast knarklangare, som jag brukar kalla
för dödens kurirer.
I vår avvägning mellan nytta respektive uppoff-
ring kommer vi fram till att när det finns mycket
starka skäl för att kunna få fast knarklangare, dessa
dödens kurirer, är vi beredda att under medicinsk
ledning också ge polisen möjlighet till den här
tvångsmedicineringen. Den är ett ingrepp, jag vill
understryka det, men nyttan skulle i ett antal fall vara
mycket stor. Det finns kanske ett antal ungdomar och
äldre som skulle förskonas från den typ av drogmiss-
bruk som dessa dödens kurirer är hantlangare åt.
Vi har också en reservation som behandlar när
och på vilket sätt preskriptionstid ska brytas. För
närvarande är ett villkor för att preskriptionstiden ska
brytas att en person häktas eller får del av åtal. Vår
tanke är helt enkelt att vi skulle kunna se till att pre-
skriptionstiden bryts redan när den åtalade får del av
förundersökningsprotokollet.
Det finns i dag påtagliga bevis för att ett antal per-
soner håller sig undan och på alla sätt - och det är
ganska raffinerade sätt - undviker att komma i kon-
takt med delgivning. På det sättet kan de smita ifrån
rättvisan. Här handlar det inte bara om vederbörande
som ska ställas till ansvar för sina handlingar, utan
det gäller också de brottsoffer som kan gå förlustiga
ett antal rättigheter, skadestånd, brottsskadeersättning
och annat. Det tycker vi att det är angeläget att man
ser över, och vi tycker att regeringen bör återkomma
om detta.
De fyra borgerliga partierna har också ett särskilt
yttrande om nämndemännen, som Ragnwi Marcelind
var inne på. Som också nämnts tidigare har en utred-
ning tillsatts som ska jobba med nämndemannafrå-
gan.
Först och främst vill jag säga att nämndemännens
roll i det svenska domstolsväsendet är av utomor-
dentligt stor betydelse, både principiellt och praktiskt.
Det skapar en ytterligare legitimitet i det svenska
domstolsväsendet att människor döms också av sina
gelikar. Det är inte meningen att de ska bli så
"duktiga" att de blir någon form av domare, men de
ska representera det allmänna rättsmedvetandet, sunt
förnuft och gott omdöme. Det är omistliga tillgångar
när man ska pröva människors skuld. Därför är det
angeläget att man på alla sätt ser till att få en repre-
sentativitet i nämndemannaskaran.
Nu påstås det att representativiteten är mycket då-
lig. Ärligt talat är den senast gjorda mer heltäckande
undersökningen snart tio år gammal. Fler av oss som
sitter i Nämndemannautredningen har klart markerat
att vi vill få en heltäckande bild av hur det ser ut. Vi
kan i och för sig ha en mängd förmodanden om bris-
ter i representativiteten när det gäller kön, ålder, yr-
kesbakgrund och annat. Det är ganska naturligt att en
parlamentarisk utredning också får möjligheter, både
tidsmässiga och resursmässiga, att göra den här ty-
pen av utredningar. Är det så att man kanske på di-
rektivsidan inte är helt klar över detta, vill jag i denna
kammare markera min och Moderata samlingspartiets
mycket klara uppfattning, att det vore ganska dåligt
att ha en utredning av det här slaget som till äventyrs
inte skulle ha kapacitet tidsmässigt och resursmässigt
att göra ett antal sådana här undersökningar. Men jag
är ganska övertygad om att de möjligheterna ska
finnas, att signalerna är tillräckligt klara både inom
utredningen och här i dag.
Jag är alldeles övertygad om att ersättningsför-
hållandena är viktiga. Det handlar inte bara om att
man ska få en viss form av ersättning för förlorad
arbetsförtjänst. Om man är satt att vara nämndeman,
att döma och bedöma sina gelikar och kunna förpassa
vederbörande till internering, till fängelsestraff, är det
ganska rimligt att tycka att detta är ett mycket viktigt
uppdrag som kräver grannlaga inläsning och gott
omdöme. Då är det ganska rimligt att man ska ha en
god ersättning för det för att markera tjänstens bety-
delse. Det handlar både om ersättningsfrågor och om
att se till att bredda rekryteringen.
Sedan kommer jag tillbaka, herr talman, till lite
grann av samma sak som gällde vittnena. Det är all-
deles uppenbart att de geografiska avstånden till de
olika tingsrätterna blir allt större, med de problem
som bl.a. Ragnwi Marcelind tog upp. Det kommer
inte att bli lättare att rekrytera nämndemän som på
något sätt kan kombinera den här verksamheten med
ett vanligt civilt arbete. Det finns också anledning att
fundera över i Domstolsverket, när man ägnar sig åt
förslag om nedläggningar av ett antal mindre tings-
rätter runtom i landet, att det inte underlättar den
lekmannamedverkan som har varit ett av fundamen-
ten i det svenska rättsväsendet och som vi har all
anledning att vara stolta över i Sveriges riksdag. Och
nämndemännen själva har anledning att vara stolta
över den insats de gör för att bidra till ett gott rättsvä-
sende.
En fråga skulle vara till socialdemokraterna, om
de nu över huvud taget har tänkt på den aspekten:
Underlättar den centralisering av framför allt tings-
rätterna, första instansen som vi moderater ser som så
kolossalt viktig, som pågår och där Domstolsverket
har en glupande aptit på att lägga ned ett antal tings-
rätter nämndemännens medverkan? Det är frågan till
socialdemokraternas taleskvinna. Är socialdemokra-
terna beredda att ta upp även den frågan i Nämnde-
mannautredningen?
Med det, herr talman, yrkar jag alltså bifall till re-
servation 2.