Fru talman! I mitt förra inlägg tog jag upp ett an-
tal förslag som jag och Folkpartiet tror skulle kunna
leda till förbättringar för de gamla och för dem som
behöver äldreomsorg. Flera av förslagen avvisas,
såvitt jag förstår, från socialministerns sida. Dock var
det ett av förslagen som han talade väl om, så jag
noterar med tillfredsställelse att vi kanske har en
likartad uppfattning om behovet av någon kontakt i
kommunerna som anhöriga och äldre ska kunna ta
upp angelägna frågor med, det vi brukar kalla äldre-
ombudsman.
Jag för min del ska göra så att jag informerar mina
kommunalpolitiker om den diskussion som vi har haft
och vad som har sagts. Jag hoppas att det bidrar till
att man i många kommuner i vårt land försöker
åstadkomma något liknande. Förstås är alla välkomna
till detta. Vi påstår inte att vi vet precis hur det ska se
ut och att det bara finns en lösning, men syftet är att
se till att det finns ökade möjligheter för anhöriga att
komma fram med sina synpunkter.
Jag tog upp frågan om det var bättre i dag efter
dryga sju år av socialdemokratiskt regeringsinnehav.
På några punkter är det lätt att kontrollera. När det
gäller fast läkarkontakt är det ungefär likadant som
1994, om man jämför antalet fasta läkarkontakter i
förhållande till befolkningen. Det är ganska oföränd-
rat. När det gäller vårdköerna är det alldeles uppen-
bart att det är mycket sämre än för sju år sedan. Vad
gäller äldreomsorgen är det förstås svårare att ge ett
definitivt omdöme, men mitt intryck efter många
kontakter med dem som arbetar inom den och med
anhöriga som har sina nära inom ett särskilt boende
och hemtjänsten är inte att det är bättre. Det är möj-
ligt att personalen har ökat med, om jag uppfattade
ministern rätt, med 9-10 %, samtidigt som behoven
under de här sju åtta åren har ökat kraftigt.
Det som ni nu har att stå för innan ni går till val är
ingenting att skryta med. Det finns allt skäl att försö-
ka få till stånd en ny regering här i landet om vi vill
ha en bättre äldreomsorg.