Fru talman! Nej, Lena Olsson, den ursäkten duger
inte. Titta på helheten i det kristdemokratiska budge-
talternativet. Då återstår frågan: Varför säger Väns-
terpartiet nej till mer resurser till kommunerna och
talar stort och brett om behoven?
Äldreomsorgen är vårt gemensamma ansvar.
Varje samhälle måste värderas utifrån bilden av hur
man behandlar sina äldre. Äldreomsorg är också en
fråga om människor, små, svaga och utsatta männi-
skor. Vi kristdemokrater använder ofta ordet värdig-
het i det här sammanhanget. Det är fråga om männi-
skosyn, att se individen inte som ett vårdobjekt utan
som en unik människa. Och värdigheten handlar just
om att få hjälp utifrån sina behov, att få behoven
sedda och värderade och att också få en adekvat
hjälp. För det behövs, som det har sagts många gång-
er i dag, mer vårdande personal med bättre kompe-
tens, och det behövs i dag fler vårdplatser i Sverige.
Nu talar Socialdemokraterna väldigt mycket om
detta. Lars Engqvist berömmer sig av ökningen av
personal. Det är bra med de 30 000 som har kommit
till. Men låt mig påminna om att behovet är 225 000
nya medarbetare till 2010, och av den perioden har
två år redan gått. I den takten kommer vi att missa
målet grovt. Det räcker det, Lars Engqvist. Här be-
hövs mer krafttag.
Nu har man haft åtta år på sig, och frågan inställer
sig: Varför präglas inte vården i dag av den värdighet
som vi har talat om? Varför finns det inte tillräckligt
med personal? Varför måste många kommuner i dag
anställa helt outbildad personal? Varför saknar 5 000
äldre i landets kommuner plats i särskilt boende, trots
konstaterat behov och i många fall t.o.m. biståndsbe-
slut? Det är Socialdemokraterna som har regerat i åtta
år som är svaret skyldiga.