Fru talman! Jag är beredd att ta ansvar, säger so-
cialministern. Ja, fattas bara. Jag ska tillsätta arbets-
grupper, jag ska lyssna, säger han. Det kan vara moti-
verat, men det är inga svar och inget konkret. Ledar-
skap för mig handlar om att lyssna, men det handlar
också om att handla.
Centerpartiets svar på de frågor jag ställde till so-
cialministern är för det första: Vi får inte svika de
demenssjuka. De är många, särskilt utsatta och har
speciella behov. Det behövs kunskap, erfaren perso-
nal, tid för omtanke, lugn och trygg miljö. Stöd och
avlastning för anhöriga är mycket angeläget. Rättssä-
kerheten för demenssjuka behöver förbättras och
förtydligas. Nya mediciner öppnar nya möjligheter.
För det andra: Effektivare tillsyn är nödvändig.
Det krävs initiativ från socialministerns sida.
För det tredje: Den långsiktiga personalförsörj-
ningen måste klaras. Regeringen borde för länge
sedan tillsammans med berörda parter ha tagit fram
ett åtgärdsprogram för en nödvändig uppvärdering av
vård- och omsorgsyrkena. För att unga människor ska
välja dessa yrkesområden krävs rimliga arbetsförhål-
landen.
Jag och Centerpartiet välkomnar debatten om hur
vi på bästa tänkbara sätt tillvaratar de äldre som re-
surs, hur vi ekonomiskt och på annat sätt klarar beho-
vet hos ett ökat antal äldre av god omsorg av hög
kvalitet som utförs med värdighet och respekt för den
enskilda människan, anhörigas behov av ökat stöd
och hur vi tillgodogör oss omvårdnadsutvecklingen
och de medicinska framstegen.
Låt oss vända debatten från E som i elände till E
som i etik, empati och egenvärde. Centerpartiet är
berett att medverka till detta.