Fru talman! Låt mig först besvara Lars Engqvists
fråga. Sedan 1994 har Lars Engqvist och hans rege-
ring ökat skatteuttaget realt med över 300 miljarder
kronor. Har den svenska äldreomsorgen blivit bättre
sedan 1994? Nej, det har den inte. Det visar att det
inte räcker med bara mer resurser.
Fru talman! Jag har aldrig gråtit när jag fått mina
cancerbesked. Men när stångats med hemtjänsten har
jag det. Ingen har lyssnat till mig. Ingen har utgått
från mina behov. Hela tiden är det nya människor
som kommit och gått, och sällan vet de vad jag heter.
Så såg vardagen ut för 66-åriga Monica i Lilje-
holmen, som varit i behov av hemtjänst de senaste tre
åren. I dag är det annorlunda. Monica tog till vara
möjligheten att välja hemtjänst när det i höstas blev
möjligt i hennes hemkommun Stockholm - i det här
fallet en hemtjänst som drivs i enskild regi, eftersom
hon tycker att den passar henne bättre. Hemtjänsten
är fortfarande behovsprövad och finansierad av
kommunen, och Monica betalar inte mer än förut.
Skillnaden är att hon nu för första gången kan välja
vem som ska komma hem till henne.
Äntligen får jag bestämma själv vem jag får hjälp
av. För mig är detta som skillnaden mellan demokrati
och diktatur, säger Monica.
Från att tidigare ha varit en passiv mottagare är nu
Monica tillfrågad och involverad i en omsorg som är
avgörande för hennes liv och välbefinnande.
Så utlämnad som Monica kände sig förut känner
sig många äldre och anhöriga i dag. Klagomål på
boendet eller hemtjänsten hålls inte sällan inne av
rädsla för att behandlingen ska bli ännu sämre. Hän-
delser som övergreppen mot en 94-åring i Gislaved
eller den bristande skötseln av en äldre kvinnas ligg-
sår i Landskrona hör förvisso till undantagen. Men
lågt räknat 662 anmälningar om missförhållanden
förra året visar att den senaste tidens uppmärksam-
made fall av vanvård inte längre kan uppfattas som
enstaka fall.
Det behövs en långt mer kraftfull tillsyn av äldre-
omsorgen. Otrivsel och tillkortakommanden måste
upptäckas tidigt innan de hinner utvecklas till miss-
förhållanden och vanvård. Därför vill vi moderater
samla den tillsyn som i dag är uppdelad på flera myn-
digheter, där den ena handen inte vet vad den andra
gör, till en oberoende tillsynsmyndighet. Det borde
vara en självklarhet att alla, också kommuner, måste
ha tillstånd för att starta och driva äldreomsorg. Det
är kvalitetssäkring!
Men enbart tillsyn räcker inte. För att inte bara
undvika missförhållanden utan även kunna välja
omsorg med kvalitet måste var och en i behov av
äldreomsorg kunna välja en vårdgivare de själva har
förtroende för och litar på. Därför vill jag införa en
nationell äldrepeng. Äldrepengens storlek ska variera
med vårdbehovet för att ge alla som är i behov av
äldreomsorg, i hemmet eller i särskilt boende, möj-
lighet att välja.
För mig är det en grundläggande del av respekten
för alla människors värde att ta hänsyn till deras egna
önskemål. Det kan handla om att vilja bo där man är
särskilt bra på att ha hand om just mig och mina pro-
blem eller där man som invandrare kan få hjälp av
personal som talar det egna modersmålet. Att kunna
välja är också ett skydd mot en äldreomsorg som
liknar ren förvaring, liksom mot vanvård och över-
grepp.
Alla som arbetar i äldreomsorgen har en tung och
svår uppgift, fru talman. Många är inte utbildade för
att möta dementa, trilskande eller aggressiva äldre.
Det blir inte bättre av en organisation med bristande
lyhördhet och stelbenta regler. Det behövs ökad
mångfald så att de goda exemplen med kompetent
ledarskap, eget ansvar och inflytande över arbetet blir
fler.
Guldbröllopshemmet är ett exempel på ett kom-
munalt drivet äldreboende där engagemang, tydligt
ledarskap, flexibilitet och kunskaper skapat en god
vårdmiljö. Där prioriteras allas välbefinnande framför
strikta rutiner. Samtidigt visar Kommunals undersök-
ning att personalkooperativa och privat drivna alter-
nativ ger personalen mer tid med patienterna, bättre
arbetsvillkor och tydligare ledarskap. Fler goda ar-
betsplatser är avgörande för att fler ska vilja arbeta
inom äldreomsorgen.
Vi moderater har flera förslag på hur man ska
kunna förbättra den äldreomsorg som i dag inte håller
måttet. Regeringen bromsar och säger nej, trots den
ena larmrapporten efter den andra om övergrepp och
missförhållanden.
Regeringen säger nej till en kraftfull tillsynsmyn-
dighet för sjukvård och äldreomsorg. Därmed riskerar
vi att även fortsättningsvis få information om miss-
förhållanden när människor redan blivit kränkta.
Regeringen bromsar också mångfald genom att
hindra äldreomsorg i enskild regi, trots att den värde-
ras högre av personalen.
Regeringen tycker inte heller att de som är i behov
av äldreomsorg själva ska kunna välja sitt boende. De
tycker att kommunpolitikerna ska bestämma. De vill
inte tillåta någon valfrihet även om boendet inte pas-
sar den äldre, inte heller för att låta henne flytta när-
mare vänner och familj, nej, inte ens när människor
vanvårdas och kränks.
En valmöjlighet återstår för alla dem som tröttnat
på Socialdemokraternas brist på valfrihet. Det är att
rösta bort regeringen i höstens val och rösta för en
regering som inser att det behövs kraftfulla åtgärder
för att komma till rätta med de stora bristerna i da-
gens äldreomsorg.