Fru talman! Jag har redan nämnt inflytandefrågor
på arbetsplatsen och kompetenshöjning, och jag slog
ett slag för allmän arbetstidsförkortning. Nu återstår
två punkter på Miljöpartiets prioriteringslista över
angelägna insatser för att man ska få en mänsklig och
hållbar äldreomsorg.
Den femte punkten för oss har att göra med vilken
roll och vilket värde som vi vill tillmäta de anhöriga.
Här finns det en balansgång mellan att både öppna för
och bejaka deras insatser men utan att samhället för
den skull ska behöva vara beroende av att de bränner
ut sig eller förbrukas i en nödtvångssituation.
Vi gröna menar att det ska finnas ett fruktbart
möte mellan civila krafter och offentligheten som bör
vara utformad så att man klarar dessa två aspekter.
Anhörigträffar är i sammanhanget en självklarhet.
Det anhörigstöd som har rullat på ute i kommunerna
under tre år är väl värt att både förlänga och bygga
vidare på under de kommande åren, precis som riks-
dagen har beslutat.
Direkt från socialutskottet kan jag också redovisa
en samfälld önskan till regeringen att den ska åter-
komma med utformningen av hur ett lagstöd i social-
tjänstlagen ska se ut för t.ex. avlösning i en vårdsitu-
ation. Vad har Lars Engqvist att säga om det?
Vi vill i sammanhanget också påpeka hur viktiga
de insatser är som föreningar och organisationer gör
med t.ex. väntjänst och annat för att solidaritet och
kärlek mellan oss människor ska blomstra. Ett sätt att
skapa en form för det civila mellanmänskliga sam-
hällets ansvarstagande är kooperativa sammanslut-
ningar. Just äldreboende i brukarkooperativ drift där
de boende själva formar regler, anställer och bestäm-
mer ekonomin är den form som vi gärna vill se mera
av.
Min sista punkt gäller rättssäkerheten via lagar,
regler och föreskrifter. Sarah Wägnert själv trodde att
det redan fanns en lex Sarah när hon med sitt civilku-
rage ingrep för några år sedan. Nu är det redan dags
att utvärdera lex Sarah. Jag har inga indikationer på
att lex Maria med sin medicinska tillsyn inte skulle
kunna fungera. Men trots dessa båda lagar finns det
ändå en känsla av att rättssäkerheten för äldre kan bli
betydligt bättre. Kanske en förebyggande lex Mag-
dalena, för att fortsätta med detta gammaltestamentli-
ga temat, skulle kunna vara en väg framåt.
Jag menar att äldreomsorgen visserligen också i
fortsättningen bör vara en kommunal angelägenhet
men att statens ansvar för likvärdighet och rättssäker-
het bör tydliggöras. Genom att ansvara för målskriv-
ningar och en förstärkt tillsyn, förutom utbildning och
forskning, ska staten skapa likvärdighet och rätt-
strygghet. Just tillsynsarbetet och uppföljningar av
mål bör på äldreomsorgssidan bli lika utbyggda och
ambitiösa som de är för skolsystemet. Jag har en viss
sympati för Moderaternas förslag i sammanhanget.
Sanktioner mot oansvariga institutioner är ett sätt.
Men det är ännu viktigare att parallellt kunna erbjuda
stöd, råd och utveckling, gärna i form av länsvisa
utvecklingscenter för äldreomsorg, en lex Magdalena
som jag menar skulle betona det ansvar som ligger i
att förebygga och att skapa rutiner snarare än att ställa
till svars i efterhand. Trista äldremiljöer och problem
ska inte behöva uppstå om bra målarbete, utveck-
lingsarbete, god uppföljning och rådgivning finns att
tillgå.
Diskussioner om att sammanföra hälso- och sjuk-
vårdslagen med socialtjänstlagen i det som rör äldre-
omsorgen kan nog bli intressanta.
Detta arbete är i första hand inte en kostnadsfråga
utan en ambitions- och samordningsfråga. Inom en
sådan ram kan för övrigt också patientnämnderna
utvecklas till att behandla både vård- och omsorgsä-
renden. Där skulle fortbildning och tillsyn av gode
män och ställföreträdare kunna ske på ett regelmäs-
sigt sätt.