Herr talman! Jag önskar att den
verklighetsbeskrivning som propositionen andas
också stämmer, att alla barn här i landet hade
lyckan och förmånen att få växa upp i en familj där
man kan ta hand om varandra, där de kan luta sig
mot sina föräldrar och nära anhöriga och där de kan
springa över gatan till moster och faster, om inte
mamma är hemma och det har hänt någonting.
Men så är det ju inte. Varje rapport om hur barn
växer upp här i landet visar att allt fler växer upp
med ensamstående föräldrar och långt ifrån nära
anhöriga. Det är utifrån den verkligheten vi måste
skapa de politiska förutsättningarna att se till att
alla barn i alla fall får en bra chans.
Sedan är det inte alls min eller
Socialdemokraternas ambition att bestämma över
hur en familj skall leva sitt liv. Men vi är övertygade
om att den största valfriheten får både Stefan
Attefall och jag och alla andra familjer när vi vet att
det finns ett samhälle bakom oss som vi kan luta oss
tillbaka mot. Att det i alla frågor och på alla
områden är avhängigt vår egen ekonomi eller vår
egen förmåga att sköta oss själva, är inte valfrihet i
någon verklig mening.