Herr talman! Efter att ha lyssnat på Stefan Attefall
förstår jag att den ungdomsproposition som vi
debatterar i dag kan ses som litet grand av en
uppvärmning inför den debatt om ungdomspolitik
som vi får ha efter det att Generationsberedningen
har presenterat sitt förslag till insatser. Mina
förväntningar på vad det skall innehålla är stora,
och jag skall med glädje och iver läsa vad ni har
kommit fram till.
Sedan kan jag inte låta bli att kommentera litet
grand vad Stefan Attefall sade nu på slutet, att en
del barn behöver mera stöd än andra barn. Det är
helt riktigt -- och nu debatterar vi
ungdomspolitiken som helhet. Då kan jag säga att
det är just det argumentet vi har haft i mitt parti,
när vi har debatterat exempelvis mot skolpeng, som
vi upplever som något djupt orättvist. Alla barn
kostar inte lika mycket pengar i skolan och skall
inte behöva göra det heller, därför att behoven är
så olika.
Vi vill inte heller att staten eller kommunerna skall
ta över allt ansvar. Vi tycker att det är jättebra om
folkrörelser eller ideella organisationer kan gå in
och göra ett arbete, att man hjälper varandra och
tar det ansvar man orkar bära. Men samhällsansvar
och människors trygghet kan inte överlåtas till
ideella organisationer eller till något slags
välgörenhet. Staten och kommunerna måste ha det
yttersta ansvaret. Vi som samhälle måste se till att
det är allas våras ungar det handlar om och att det
skall gå bra för alla.