Herr talman! I regeringens proposition 1993/94:135
lägger man fram, som civilministern sade, ett
program för en helhetssyn på ungdomspolitiken.
Det är naturligtvis riktigt att ungdomspolitik har
behandlats i många propositioner, motioner och
betänkanden under många år. Men det är
helhetssynen, framtidstron och det personliga
ansvarstagandet, som civilministern nämnde som
honnörsord, som jag gärna vill upprepa.
Civilministern sade någonting som fick mig att
tänka på gårdagen, nämligen att ungdomar ofta
saknar självtillit. Detta nämnde Ann-Sofie
Ohlander i sin mycket fina föreläsning med
anledning av att det var 75 år sedan kvinnor fick
rösträtt. Det är nog så att även unga män saknar
självtillit, även om jag tycker mig ha märkt att unga
kvinnor har svårare att nå det mått av självtillit som
behövs både för den egna utvecklingen och för ett
samhällsengagemang.
Vi i majoriteten tror också på kulturen. Jag minns
inte vem av talarna som tidigare påstod att det
skulle vara någonting för oppositionen
särskiljande. Jag kan knappast anföra något bättre
bevis för motsatsen än vad utskottets ordförande
framhöll i tacktalet till de ledamöter som avgår. Vi
har olika vägar, men synen på att kulturen är viktig
har vi gemensam i utskottet. Det tycker jag är
mycket bra.
Vad är då huvudinriktningen här? Ja, det är rätten
till goda uppväxtvillkor -- så långt som en riksdag
kan besluta om sådant. Det finns naturligtvis
också -- det måste vi vara medvetna om -- andra
företeelser än vår riksdag som påverkar, både
positivt och negativt, uppväxten för de unga.
Såvitt jag förstår har förslaget om
Ungdomsstyrelsen mottagits positivt, och det är
bra. Vi hoppas att den skall kunna arbeta på ett bra
sätt.
Det sades att kulturen inte fanns med i
propositionen, och det stämmer. Men där har nu
utskottet gemensamt gått in för att kulturen är en
viktig del, och med regeringens goda minne
kommer vi också att besluta om att så är fallet.
Jag läser ett par rader direkt ur betänkandet:
''Utskottet tillstyrker medelsanvisningen till
Ungdomsstyrelsen (7 923 000 kronor), till Bidrag
till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m. (111 697 000 kronor)
och till EG:s utbytesprogram Ungdom för Europa
(4 500 000 kronor).'' Sammanlagt utgör detta
124 120 000 kronor för budgetåret 1994/95.
Samtidigt som jag tar upp det som några av de
föregående talarna sade, skall jag gå in på
reservationerna. Jag tycker faktiskt att en del av
reservationerna är märkliga. De innehåller inte vad
jag tycker en reservation bör innehålla, nämligen
en helt annan uppfattning. De innebär ett
understrykande av partimotioner som har väckts
tidigare -- och det är klart att man står fast vid dem.
Det är inte det jag har uppfattat att en reservation
skall syfta till.
Den första reservationen från Socialdemokraterna
är en sådan allmän reservation. Man talar om FN:s
barnkonvention och menar att vi borde ha utgått
från den. Ja, vi tar för givet att vi alltid utgår från
den. FN har beslutat om den, och vi har ratificerat
den. Jag försökte ta reda på hur lång tid det tog
innan vi i Sverige gjorde det, och jag fann att det
var en ganska kort tidsintervall innan vi sade att vi
tyckte att det var riktigt. Därför har jag litet svårt
att förstå att den här reservationen var nödvändig.
Men det är naturligtvis Socialdemokraternas
rättighet att tycka att den är annorlunda än
majoritetens förslag.
När det gäller reservationen om vidgade klyftor i
skolan blir jag däremot inte förvånad. Vi har
nämligen under lång tid hört att den skola som har
varit bra i många avseenden och som vi vill försöka
göra ännu bättre, kommer att bli sämre och att
klassgränserna kommer att förstärkas. Det är
definitivt icke avsikten; inga klassgränser skall
förstärkas. Men valfriheten skall förstärkas, liksom
möjligheterna att välja skola, skolform och
program m.m. utifrån den egna uppfattningen, den
egna begåvningen och de egna önskemålen inför
framtiden.
Jag skall också ta upp det tyska lärlingssystemet.
Claus Zaar är inte här nu, men han kanske lyssnar
på sitt rum. Med det program som nu finns är det
möjligt att ha ett lärlingssystem som liknar det
tyska, men det innebär att man låser det, även när
det gäller praktiken, till statliga regleringar. Vi
tycker inte att det är bra, och därför har vi avstyrkt
ett sådant förslag.
Arbetsmarknadssituationen är mycket olycklig.
Ingen av oss vill ha arbetslöshet på dagens nivå --
eller på någon annan nivå. Samtidigt får man inte
säga, som jag för bara någon vecka sedan här i
kammaren har hört från socialdemokratiska
riksdagsledamöter, att arbetslösheten fortfarande
bara växer och växer. Jag tror inte att de ledamöter
som har påstått det har missat att arbetslösheten
minskar. Under de senaste veckorna har vi sett att
fler och fler arbetstillfällen har tillkommit, att fler
och fler arbetslösa återigen har kunnat få ett arbete.
Samtidigt erkänner vi naturligtvis att situationen
ännu inte är bra, men vi räknar med att
förbättringarna skall fortsätta.
Kultur- och mediebudkavlen var ett projekt på tre
år. De projekt som där kunde få stöd har i dag
möjlighet att få stöd genom Allmänna arvsfonden.
Därför har vi avstyrkt också det förslaget.
Det behövs större insatser för barns och ungdomars
kultur, säger Socialdemokraterna, särskilt när det
görs nedskärningar på kommun- och
landstingsnivå. Ja, det är synd, sorgligt och
beklagligt att man många gånger anser sig vara
tvungen att skära. Det är väl bara så, att om vi inte
skär i dag, om vi inte försöker begränsa
kostnaderna i dag, drabbar det ännu hårdare de
ungdomar som vi här talar om, de ungdomar som
skall ta över efter oss. Därför är det ofta svårt att
fatta dessa beslut. Tror ni som sitter här att någon
kommunalman i någon kommun ute i landet med
glädje säger att det skall bli roligt att skära här? Så
är det naturligtvis inte. Man ser verkligheten med
öppna ögon och säger: Vi måste skära här, annars
blir konsekvenserna sådana att vi inte kan ta ansvar
för dem.
Ny demokrati har under de här tre åren hävdat att
vi skall skära i organisationsbidragen. Man kallar
då allt för organisationsbidrag. Man nämner ett
belopp på ungefär 7,5 miljarder. I detta belopp
ingår sådana verksamheter som jag undrar om man
själv skulle vilja avskaffa, om man var medveten
om att de ingick där. Det gäller t.ex. nästan 2
miljoner till humanitärt stöd via
hjälporganisationer. Vill vi inte hjälpa dem som har
det väldigt svårt, t.ex. i det forna Jugoslavien, i
Rwanda och på andra ställen, genom exempelvis
Röda korset eller Rädda barnen? Likaså är det 2
miljoner som går till lönebidrag. Det ger möjlighet
till anställningar. -- Jag tror inte att den
reservationen från Ny demokrati var riktigt
genomtänkt.
Trots att jag antagligen har överskridit min tid, herr
talman, har jag naturligtvis inte hunnit bemöta allt
vad som sades av de talare som kom före mig, men
jag kanske kan få återkomma i repliker.
Låt mig slutligen säga att jag yrkar bifall till
kulturutskottets hemställan.