Herr talman! Till att börja med ber jag att få yrka
bifall till våra reservationer. Jag nöjer mig med
reservationerna 7, 12, 14 och 15.
Det är ljusa kvällar ute. Om några veckor kommer
hela 130 000 ungdomar ut på dagens
arbetsmarknad. De möts av en kylig attityd från
denna församling. De lösningar som presenteras är
bara kortsiktiga tankar. T.ex. det förslag som
Socialdemokraterna nämnde, nämligen att
ungdomarna skall få gå arbetslösa högst 100 dagar.
Men det är inte jobb de får; det är sysselsättning.
Det blir ytterligare prolem för Sveriges ekonomi.
Ungdomarna vill finna sin identitet. De vill hitta
sina egna uppgifter. De vill hitta sitt eget arbete.
Hur ser verkligheten ut? Ja, trots denna
ungdomsproposition råder i denna kammare ett
nästan kompakt hjärnrumpemotstånd. Ingen
verkar inse att det behövs totalt nya lösningar. Man
försöker utreda. Vi har 130 000 ungdomar som står
och väntar utanför dörren! Före dem står
ytterligare 80 000.
Man kanske får titta på lösningen med flexibel
livsarbetstid. Det behövs en flexibilitet i samhället.
Som det ser ut i dag går det inte att hålla på med
trollerikonster. Man måste helt enkelt tala om att vi
har en generation som måste in på
arbetsmarknaden. Men då måste några lämna den.
Vilka är det då som skall lämna arbetsmarknaden?
Antalet arbeten ökar inte i den takt som det här
skulle vara fråga om. Hur vi än vrider och vänder
oss, ökar inte omfattningen av arbetsmarknaden
med sådana siffror.
Det är därför rimligt att föreslå att de som är 55 år
eller äldre får möjlighet att lämna
arbetsmarknaden med en grundpension. Det måste
beredas plats för ungdomen. Den kostnaden har vi
ändå i dag på grund av förtidspensioner och alla
ersättningar som lämnas till dem som är 55 år eller
äldre. De uppgår till ett så stort belopp att det går
att finansiera detta genom att bara omfördela
pengarna. Vi måste få en förändring av den totala
arbetsmarknaden. Det sker genom att företagen får
anställa folk. Då ökar omfattningen av
arbetsmarknaden. Den statistik som finns visar att
det kanske går att få fram hälften av det antal jobb
som behövs.
Ungdomarna måste beredas plats. Vi kan inte ha
ett välfärdssystem som t.ex. ger 410 000
förtidspensionärer högre pension än vad de som har
arbetat och gnetat hela livet kan nå. Det har Assar
Lindbeck påpekat i sin rapport. Men fortfarande
håller dessa frågor på att utredas.
Jag är oroad över att det tar så lång tid.
Ungdomarna kommer inte att stå och vänta så
länge till. Jag är rädd att de kommer att vidta
åtgärder. Det har varit så i andra länder. Vi
kommer säkert att få se sådant här också. Då får vi
ökade ungdomsproblem.
Främlingsfientligheten har nämnts här. Jag håller
definitivt med om vad som har sagts om
främlingsfientligheten. Men den är förorsakad av
att en felaktig flyktingpolitik har förts, framför allt
under vår kulturministers tre år i jobbet. Europa i
övrigt ser inte ut som Sverige gör i dag.
Herr talman! Sverige är ett land i kris. Författaren
och debattören Anders Isaksson försöker att väcka
de ansvariga. Men det hela verkar rulla vidare.
Professor Bo Södersten har också försökt att väcka
de ansvariga genom debattartiklar i Dagens
Nyheter. Men allt rullar vidare.
Med hjälp av nya trolleritrick försöker denna
kammare att skapa arbetstillfällen. I verkligheten
ser det annorlunda ut. Ungdomarna väntar på att
något skall ske. Det räcker inte även om det sägs
att verkstadsindustrin kommer att anställa 6 500
ungdomar de närmaste två åren. Det räcker inte
med att 8 000 praktikanter skall ges möjlighet att få
industrierfarenhet.
Herr talman! Vi behöver ett nytt ungdomsmål i
politiken. Arbetslösheten i ungdomsgruppen skall
helt enkelt inte vara större än bland de äldre. Vi
måste få till stånd jämställdhet mellan äldre och
ungdomar när det gäller arbetslösheten. Den skall
nedbringas, men framför allt skall den nedbringas
på det sättet att den inte skall vara fyra gånger
högre för ungdomar -- den generation som skall se
till att detta land fungerar i framtiden -- än för
åldersgruppen 55--64 år. Arbetslösheten är i dag
fyra gånger högre för ungdomarna än för de äldre.
Gör vi ingenting får vi en generationskonflikt. Vi
har en generationsutredning. Det är väl det. Vi har
också tittat närmare på attityder och värderingar
hos ungdomar. De stämmer inte överens med vad
som sker i detta hus. Vi måste medverka till att
ungdomar får förtroende för de beslut som fattas i
denna kammare. Besluten skall överensstämma
med unga medborgares värderingar.
I en artikel i Dagens Nyheter i, tror jag, december
berättade en elev att hon kände att hon utbildades
till värdelöshet. När ungdomarna upplever att vi
har svikit dem måste vi reagera på deras signaler.
När det gäller lärlingsplatserna måste vi se till att få
ett lärlingssystem som påminner om det tyska,
precis som vi föreslagit. Vi får inse att vårt
lärlingssystem inte är det bästa. När det finns de
som är bättre bör vi försöka efterlikna dem.
Inom ungdomsgenerationen finns det en förändring
när det gäller attityden till att betala skatt. Vi har
hört åtskilliga reportage om att ungdomar jobbar
svart. De bryr sig alltså inte om samhällets normer
utan skaffar sig egna. Om detta mer och mer får
spridning får vi ett samhälle där man inte bryr sig
om vilka beslut som fattas i Sveriges riksdag.
Jag har nu berört några delar av ungdomspolitiken.
Men jag vill också säga något om droger när det
gäller ungdomarna. Enligt det tyska
nyhetsmagasinet Fokus pressar maffian de
flyktingar som söker sig norrut från exempelvis
Marocko, Afrikas norra del, genom avtal att se till
att det smugglas narkotika. Det bör
uppmärksammas att drogerna kommer på vägar
som vi inte ens tänker på. Vi bör alltså bekämpa
också det som rör droger och mobbning. Det är ju
ungdomarnas hälsa det är fråga om.