Herr talman! Regeringen har haft ambitionen att ta
ett samlat grepp om ungdomsfrågorna. De skär i
dag tvärsigenom olika departement och
myndigheter.
I propositionen beskrivs ungdomars uppväxtvillkor
och problem, men ingenstans försöker man ta detta
helhetsgrepp kring ungdomsfrågorna. Man
presenterar inte någon form av lösning. Resultatet
blir därför fragmentariskt ytligt och vagt.
Propositionen är mest en katalog över regeringens
familjepolitik och saknar konkreta politiska
satsningar för ungdomar. Den enda riktigt röda
tråden är betoningen av föräldrarnas ansvar för
ungdomarna och av de ideella organisationernas
ökade betydelse i ungdomspolitiken.
Det är en något märklig situation att civilministern
även är kommunminister och har det övergripande
politiska ansvaret för kommunpolitiken. Inte på ett
enda ställe i propositionen betonas något annat än
familjen och de ideella organisationerna som bas
för den lokalt förankrade ungdomspolitiken. Detta
är naturligtvis ingen bra ordning.
Arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken
och familjepolitiken har behandlats av riksdagen i
andra sammanhang. Därför har jag mycket svårt att
förstå varför frågorna i den här propositionen förs
upp till ny behandling utan att regeringen lägger
fram några nya förslag.
Som helhet känns regeringens förslag meningslöst.
Civilministerns anförande alldeles nyss bidrog inte
heller till något nytt, möjligen gav det ett löfte om
att det kommer mera i sinom tid. I allt väsentligt
godtar utskottsmajoriteten propositionens förslag.
Riksdagsbeslutet blir därmed av samma karaktär,
dvs. utan verkan för ungdomars villkor.
Vi tycker att det är bra med en ungdomsstyrelse. I
propositionen talas det mycket om hur ungdomar
själva skall utforma och aktivt ta del av
ungdomspolitiken, men ingenstans nämner man
hur ungdomar skall kunna påverka myndighetens
verksamhet.
Vi tycker att en referensgrupp eller liknande, som
består av representanter för
ungdomsorganisationerna, skall knytas till den nya
ungdomsmyndigheten. Det är möjligt att
myndigheten själv kommer att tycka att detta är
lämpligt och gör så, men jag tycker att riksdagen
skall säga att det bör vara så.
Arbete och ungdomars situation i övrigt är hårt
knutet till den ungdomsorienterade
arbetsmarknadspolitik som är en följd av
regeringens ekonomiska politik. I den redovisas
bl.a. en försämring av anställningstryggheten som
en metod för att minska arbetslösheten. Vi avvisar
givetvis den politiken. Vi har andra förslag,
exempelvis att också ungdomar under 25 år skall ha
rätt till fullt utbildningsbidrag för AMS-utbildning.
Det finns andra delar av regeringens politik som
permanentar praktiklinjen för de unga arbetslösa.
Vi vill i stället ha en kortare praktiktid, följd av en
anställning med rekryteringsstöd. Hur lång
praktiktiden skall vara kan vi diskutera, liksom hur
lång anställningstiden skall vara. Men vi bör
komma i ett annat läge. Sättet att lösa
ungdomsarbetslösheten med praktikplatser är inte
riktigt och bör lämnas.
Särlösningar av typen ungdomspraktik och ALU
leder inte till en bättre situation. Vi vill i stället att
man inför subventioner på ordinarie anställningar.
Det är en bättre väg.
Vi tycker att kommunerna skall arbeta fram barn-
och ungdomsplaner, så att vi får underlag för
minimikrav på ungdomars rätt till stöd. På sikt skall
sådana minimikrav föras in i socialtjänstlagen. Om
det förslaget har regeringspartierna ingenting att
säga.
En fråga som jag tycker i hög grad visar på
ungdomsproblemens klasskaraktär är invandrar-
och flyktingungdomars situation. Vi tycker att en
god man bör utses för att bevaka dessa barns och
ungdomars intressen.
Socialstyrelsen och Invandrarverket har gett ut en
rapport som kallas Ensam, en rapport om
flyktingbarn utan vårdnadshavare i Sverige. I den
finns förslag som ligger väl i linje med
Vänsterpartiets och som innebär att en kontaktman
eller kontaktfamilj utses för dessa ungdomar.
Detta kan knappast innebära några större
kostnader, men jag tror att det skulle betyda
oerhört mycket för dessa ungdomars möjligheter
att komma in i det svenska samhället.
Herr talman! Jag står givetvis bakom Elisabeth
Perssons hela meningsyttring men nöjer med att
yrka bifall till den vad gäller mom. 2. I övrigt
tillstyrker jag de reservationer som Monica
Widnemark har yrkat bifall till.