Herr talman! Vi behandlar nu justitieutskottets
betänkande Anslag till polisväsendet. Som redan
har sagts bygger betänkandet på
budgetpropositionen. I betänkandet behandlas
också en hel del motioner. Till betänkandet har
fogats ganska många reservationer. Jag tänker inte
kommentera alla reservationer utan jag nöjer mig
med ett urval.
När det gäller regeringens riktlinjer för
polisverksamheten under budgetåret 1994/95 kan
det kostateras att det övergripande målet skall vara
att minska brottsligheten och öka tryggheten i
samhället. Vid sidan av det brottsutredande arbetet
skall polisen bedriva brottsförebyggande arbete.
Ett sätt att nå målet minskad brottslighet och ökad
trygghet är att polisen på det lokala planet i ökad
utsträckning bedriver sin verksamhet i form av
närpolis. Med närpolisverksamhet avses att polisen
organiseras i små lokalt anknutna arbetsenheter
och i form av kvarterspoliser. Meningen är att
närpolisverksamheten i första hand skall inriktas på
brottsförebyggande och problemorienterat arbete.
Poliserna skall vara synliga och tillgängliga bl.a.
genom fotpatrullering. Närpolisen skall också
kunna utreda mindre och okomplicerade brott.
Meningen är att närpolisen tillsammans med
enskilda kommuner och organisationer skall
bedriva en verksamhet som förebygger brott och
skapar trygghet på det lokala planet.
Utöver närpolisverksamhet finns i
budgetpropositionen riktlinjer för den
brottsutredande polisverksamheten, som bl.a.
pekar på det angelägna i att den kvalificerade
polisverksamheten utvecklas när det gäller metoder
och organisation.
Beträffande trafikövervakning anges att aktivitet
och synlighet måste öka, liksom att särskild
uppmärksamhet skall ägnas åt onykterhet i trafik
och fortkörning. Trafikövervakningen skall
dessutom i ökad utsträckning utföras av polis som
har andra huvuduppgifter.
När det gäller effektiviseringar och
rationaliseringar, inte minst med utgångspunkt från
de redan beslutade besparingarna, skall
länsstyrelserna liksom hittills ha huvudansvaret för
att rationaliseringar inom polisväsendet
genomförs.
I fråga om inriktningen mot olika slags brottslighet
framgår det av budgetpropositionen att särsrkilda
satsningar skall göras på våldsbrott, narkotikabrott
och ekonomisk brottslighet.
Beträffande riktlinjerna för polisverksamheten är
vi i justitieutskottet ense med regeringen. Däremot
finns det många enskildheter där det råder oenighet
inom utskottet. En av dessa frågor gäller
hanteringen av den ekonomiska brottsligheten.
Som framgått av Lars-Erik Lövdéns anförande
föreslår socialdemokraterna och nydemokraterna
tillsammans att det skall tillföras 50 miljoner kronor
för personalförstärkningar inom polisens ekorotlar.
Personalförstärkningarna skall ur deras synvinkel
ses som extra prioritering av kampen mot den
ekonomiska brottsligheten.
Vi i regeringspartierna vill precis som
socialdemokraterna och nydemokraterna
prioritera kampen mot den ekonomiska
brottsligheten. Men vi menar att det inte alls är så
enkelt som att enbart tillföra polisen extra resurser.
En kort tillbakablick på hanteringen av den
ekonomiska brottsligheten visar att mycket redan
har gjorts men att förändringar tar tid.
Justitieutskottet anordnade i mars 1991 en offentlig
utfrågning om den ekonomiska brottsligheten. Vid
denna utfrågning framkom det att under slutet av
80-talet hade situationen utvecklats mycket
negativt när det gäller utredandet av ekobrotten.
Den slutsats som vi drog efter utfrågningen var att
det behövdes tillsättas en utredning som gjorde en
översyn av åtgärderna mot den ekonomiska
brottsligheten. I vårt betänkande anvisade vi bl.a.
ett antal åtgärder som vi ansåg angelägna.
Regeringen tillsatte en sådan utredning med
direktiv som hämtats från vårt betänkande.
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen fick
utredningsuppdraget gemensamt. Den färdiga
utredningen presenterades i januari 1992.
Utredningen kom fram till ett antal konkreta
förslag till förändringar. Bl.a. föreslogs en
fullständig översyn av skattebrottslagen, eftersom
den är både omodern och komplicerad att hantera.
Även andra lagar pekades ut som svåra att arbeta
med.
I utredningen pekades också på behovet av ett
närmare samarbete mellan åklagare och polis samt
en effektiv och förnyad form av
förundersökningsrutiner. Bl.a. förslogs att
arbetsplaner skulle upprättas och att polis och
åklagare skulle arbeta i fasta arbetsteam.
Eftersom den ekonomiska kriminaliteten i dag är
både sofistikerad och välplanerad samtidigt som
det i den verksamheten utnyttjas avancerade
tekniska hjälpmedel, måste man effektivisera och
modernisera ekoutredandet. Utredningen ansåg
därför att det behövdes ändrade arbetsmetoder,
central metodutveckling, mer utnyttjande av
ekonomisk expertis och ökad kompetens hos både
åklagare och polis. Såväl beträffande
arbetsmetoder som metodutveckling och
utbildning har alltså utredningen lagt fram
konkreta förslag till åtgärder.
Utredningen föreslog också bättre kontakt och
samordning med konkursförvaltaren och hans
revisorer. I utredningen påpekas också att det är
angeläget att förebygga ekobrott. Det kan göras
genom att man ser över och förbättrar de
författningar som reglerar näringsverksamhet
liksom att man ser över uppbyggnaden av de
skatterättsliga reglerna. Vidare är det enligt
utredarna angeläget att de kontrollerande
myndigheterna har resurser att fullgöra sina
arbetsuppgifter.
Utöver min genomgång här innehåller utredningen
ytterligare analys och förslag.
Denna utredning ledde sedan till att regeringen gav
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och
Riksskatteverket i uppdrag att utifrån rapporten
och egna uppslag vidta åtgärder och sedan till
regeringen redovisa vad som sedan gjorts.
Myndigheterna inkom i maj 1993 med sina
redovisningar. Av dessa framgick vilka åtgärder
som myndigheterna hade vidtagit eller övervägde
att vidta när det gäller att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten.
Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens
utredningsarbete har i sin tur lett till att en rad
andra utredningar tillsatts eller till att
tilläggsdirektiv har givits till redan sittande
utredningar. Man skall se över regelverk och
framför allt sådant som har betydelse för utredning
av ekobrott i avsikt att förändra lagstiftningen i
brottsförebyggande syfte. Jag tänker här bara
nämna några förändringar.
Det gäller en översyn av aktiebolagslagen,
förändringar i lönegarantireglerna, ett nytt
rekonstruktionsförfarande som ersättning för
konkurser, en teknisk översyn av
inkomstskattelagstiftningen, en översyn av
redovisningslagstiftningen, en översyn av
uppbördslagstiftningen samt en översyn av
skattebrottslagen.
Regeringen har också beslutat om
resursförstärkningar. Budgetåret 1993/94 avsatte
regeringen 60 miljoner kronor för särskild satsning
på det kriminalpolitiska området. Av dessa 60
miljoner kronor avsåg 30 miljoner kronor
bekämpning av ekobrott. För budgetåret 1994/95
anger regeringen att ytterligare 30 miljoner kronor
skall användas för bekämpning av den ekonomiska
brottsligheten. Regeringen föreslår också ökade
resurser till åklagarväsendet motsvarande 30 nya
ekoåklagare. Dessutom tillfördes åklagarväsendet
4 miljoner kronor extra våren 1993 för finansiering
av en särskild utredningsgrupp, den s.k. RÅSOP,
som skulle svara för förundersökningar när det
gäller ekobrott riktade mot banker och
finansinstitut. Och på våren året före beslutade
riksdagen också om inrättandet av en finanspolis i
Sverige, vars uppgift var att bedriva spaning för att
bl.a. uppdaga brott i samband med s.k. tvättning av
pengar som utgjort vinning av brottslig
verksamhet.
För att få till stånd en effektivare skattekontroll
tilldelades Skatteförvaltningen 45 miljoner kronor
extra förra året och i årets budgetproposition
ytterligare 100 miljoner kronor.
När det sedan gäller organisationsfrågor för att
bl.a. förbättra effektiviteten av ekoutredningar
uppdrog regeringen åt Rikspolisstyrelsen i juli 1992
att göra en översyn av den centrala
polisorganisationen. Våren 1993 lämnade
Rikspolisstyrelsen över en sådan redovisning.
Regeringen ville bredda Rikspolisstyrelsens
utredning och uppdrog därför i maj 1993 åt en
särskild utredare att komplettera
Rikspolisstyrelsens egen översyn av den centrala
polisorganisationen. Även den s.k. RPS-
utredningen om ekobrottsbekämpningen berör
samverkan mellan åklagare och polis på central
nivå.
Det pågår också en organisationsöversyn för
åklagarväsendet. Riksåklagaren arbetar med
uppdraget som skall vara avslutat i september 1994.
Dessutom har det nyligen tillsatts en
parlamentarisk utredning om Polisen, vars uppgift
är att göra en fortsatt genomgång av den centrala
polisorganisationen.
Utöver alla utredningar i organisationsfrågor pågår
dessutom aktiviteter inom berörda myndigheter. På
initiativ av Riksåklagaren bildades 1992 en
arbetsgrupp bestående av representanter för
Riksåklagaren, Riksskatteverket,
kronofogdemyndigheterna, polismyndigheterna,
konkursförvaltarna och revisorerna.
Arbetsgruppen har nyligen avlämnat en rapport
som innehåller ett antal förslag för bättre rutiner
vid brottsutredningar i samband med konkurser.
Därutöver förekommer dessutom övergripande
myndighetssamarbete beträffande handeln med
skalbolag. Vidare finns ett antal
samverkansprojekt på regional och lokal nivå som
sysslar med konkreta fall av ekonomisk
brottslighet.
Mot bakgrund av denna genomgång skulle en kort
sammanfattning vara att det pågår arbete i
brottsförebyggande syfte med vidgad
kontrollverksamhet och förbättrat regelverk. Såväl
åklagare som polis och skatteförvaltning har fått
och får förstärkta resurser.
Organisationsutredningar arbetar med att hitta
bättre och effektivare arbetsformer. Åklagare och
polis har i uppdrag att utveckla metoder, teknik och
utbildning för att bättre hantera ekobrott. Allt
detta är på gång. Vi i justitieutskottet har
kontinuerligt följt utvecklingen genom en
uppföljning av det som vi startade 1991. I februari
1993 hade vi ånyo en offentlig utfrågning i ärendet,
och så sent som den 24 februari i år hade vi
ytterligare en. Dessutom har utskottet självt gjort
en utvärdering av projektet RÅSOP.
Utöver allt som är på gång har mycket redan hänt.
Förra veckan besökte jag Skatteförvaltningen i
Stockholm. Där berättades att den verksamhet som
nu bedrivs inom såväl polis- som åklagarmyndighet
är mycket bättre och effektivare och att samarbetet
mellan skatteförvaltning, polis och åklagare
fungerar mycket bättre än tidigare. De redovisade
att de stora förändringarna ägt rum under det
senaste året.
Men det tar tid innan alla de åtgärder som är
vidtagna eller som är på väg att vidtas får effekt.
Riksdagens revisorer har i februari i år presenterat
en revisionsrapport som handlar om samhällets
åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Mycket av
det som avhandlas i rapporten sammanfaller med
vad såväl RÅ som RPS skrivit både i den
gemensamma utredningen och i sina egna
redovisningar till regeringen.
Men det intressanta är att revisorerna skriver: De
nödvändiga insatserna mot den ekonomiska
brottsligheten berör ett stort antal myndigheter och
en mängd olika regelsystem. Området är komplext.
Några snabba och enkla lösningar finns inte. En
mängd olika åtgärder krävs såväl inom lagstiftning
som förvaltning. Revisorerna pekar sedan på vad
som behövs. De säger bl.a. att det krävs en
mångfald av åtgärder som spänner över ett brett
fält, och att flera av åtgärderna kräver noggranna
förberedelser. Med dessa citat har jag velat peka på
att tidigare försummelser på detta område, som
huvudsakligen ägt rum under socialdemokratisk
regering, inte går att vända från den ena dagen till
den andra. Det handlar inte om några enkla,
snabba åtgärder såsom att pumpa in litet extra
pengar till Polisen utan om ett gediget arbete som
börjar med en justerad lagstiftning, ändrad
organisation, höjd kompetens hos dem som arbetar
med ekoutredningar, utbildning osv. Det arbetet är
redan på gång. Därför vore ett tillkännagivande till
regeringen i fråga om prioriteringar av den
ekonomiska brottsligheten och
organisationsfrågorna som att slå in öppna dörrar.
På samma sätt menar jag att den
socialdemokratiska reservationen om samordning
och översyn av lagstiftningen är tillgodosedd.
I Socialdemokraternas reservation 7 krävs att vi
redan nu skall utvidga tillämpningsområdet för
lagen om penningtvätt. Justitieutskottets majoritet
har menat att eftersom EU-staterna är överens om
att avvakta med en utvidgning av lagen till dess att
erfarenheter vunnits om hur lagstiftningen fungerar
i praktiken är det naturligt att vi i Sverige följer
överenskommelsen. Vår lag om penningtvätt är ju
en kopiering av den som finns inom EU.
Reservation 15 av Socialdemokraterna handlar om
en översyn av den straffrättsliga lagstiftningen.
Mycket av det som står i reservationen som bl.a.
handlar om påföljdssystemet råder det inga delade
meningar om. När det däremot gäller frågan om att
i brottsbalken flytta in specialrättsliga
bestämmelser är det ett uppdrag som inte alls
passar in i Straffsystemkommitténs arbete, vilket
antyds i reservationen. Vi menar att
Straffsystemkommittén måste få arbeta färdigt med
det nya straffsystemet innan en sådan åtgärd vidtas
som föreslås i reservation 5.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservationerna 2, 3 och 12 och i övrigt bifall till
utskottets hemställan.