Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 19
om anslag till polisväsendet ansluter sig Ny
demokrati till Socialdemokraterna när det gäller
satsningen på den ekonomiska brottsligheten. Vi
gör det eftersom vi tycker att det är nödvändigt.
Som föregående talare, Lars-Erik Lövdén, sade har
det gjorts ganska litet på den fronten. Den svarta
sektorn med ekonomisk brottslighet lär gälla över
100 miljarder. Det finns en hel del för statskassan
att vinna.
Anledningen till att vi tycker att det är viktigt att
man prioriterar bekämpandet av ekonomisk
brottslighet och gör denna satsning är att det bör
vara en insats från samhället. Dessa 52 miljoner
säger sig Polisen kunna fördubbla och återleverera
till statskassan. Det är detta som är finessen. Om
man bara får resurser tror jag att man kan anställa
folk och se till att den ekonomiska brottsligheten
åtminstone stoppas upp litet grand. Det är en
samhällsekonomisk vinst.
Herr talman! För övrigt finns det en viktig grund för
den enskilda polismannens möjligheter att serva
allmänheten, förebygga och beivra brott. Vad som
anges i den s.k. portalparagrafen i polislagen är
viktigt. Enligt Ny demokratis åsikt bör en
förändring införas i polislagen 2 § som anger att:
''Polisen skall upprätthålla allmän ordning och
säkerhet. Det åligger polisen särskilt att 1.
förebygga brott -- -- --'' osv. i enlighet med
nuvarande lydelse i polislagen.
Därmed skall man återgå till den s.k.
generalklausulen i den förutvarande
polisinstruktionen. Syftet med denna förändring i
polislagen är att klart ange vad som är målet med
Polisens uppgifter, nämligen att främja rättvisa och
trygghet och tillförsäkra allmänheten skydd och
annan hjälp när den enskilde individen kränkts
genom brottslig handling eller på annat sätt. En
ändring i lagstiftningen i denna riktning är ämnad
att påverka tolkningen av de övriga
bestämmelserna i polislagen. Reglerna för polisens
befogenheter skall med andra ord läsas mot
polisens ingripandeskyldighet. Dessutom skulle
utformningen uttryckligen sätta den
brottsförebyggande verksamheten främst.
Herr talman! Beträffande organisationsfrågor bör
man enligt Ny demokratis åsikt påskynda
förändringar så att man i största möjliga mån gör
ett enda polisdistrikt av ett län. Den administrativa
överbyggnad som polismyndigheten i dag utgör
inom länspolismyndigheten skulle därmed minska
avsevärt. Inom länsmyndigheten skall det finnas
polisområden som leds av en operativ polischef ur
polismanskarriären. För att uppnå en stark lokal
förankring är det vidare angeläget att inrätta lokala
polisnämnder så att kommuninnevånarna får insyn
i och möjlighet att påverka sin poliskår. Detta bör
ske i större utsträckning än vad som nu är fallet.
Ny demokrati har också uppmärksammat en
motion från Moderaterna som gäller
gränskontrollen. För att förhindra eller i vart fall
försvåra utförsel av stöldgods krävs ett effektivare
utnyttjande av samhällets resurser. Det vore därför
naturligt att utöka tulltjänstemännens åligganden
och befogenheter till att omfatta ingripanden mot
utförsel av stöldgods.
En tänkbar lösning vore att när det gäller
gränskontroller jämställa tulltjänsteman med
polisman. Tulltjänstemännen skulle då få samma
befogenheter som polismän att ingripa vid
exempelvis stöldbrott. Det kan t.ex. röra sig om
stulna fordon som förs ut ur landet.
Herr talman! När det gäller trafikövervakningen i
landet fråntogs Rikspolisstyrelsen vissa
befattningar. För att variationerna inte skall vara så
olika vid polisens trafikövervakning i olika delar av
landet förutsätts att Rikspolisstyrelsen ges en
pådrivande roll innefattande det nationella
ansvaret för åtgärdsprogrammets genomförande.
Det innebär att den 1984 införda begränsningen i
Rikspolisstyrelsens befattning med
trafikövervakningen inte längre kan gälla. Vi
föreslår att regeringen i stället meddelar
föreskrifter med innebörden att Rikspolisstyrelsen
på den nationella nivån skall svara för
åtgärdsprogrammets genomförande och i sin
tillsynsfunktion aktivt följa utvecklingen på den
regionala nivån.
Det är uppenbart att dagens prioritering gjorts av
politiker. Vägtrafikinstitutet, VTI, har i sin
forskning fått fram att ju fortare man kör desto
värre blir olyckorna, och politikerna har inte varit
sena att följa dessa rön. Man har hållit nere
hastighetsgränserna och samtidigt prioriterat
hastighetsövervakning. Men olycksstatistiken har
inte förbättrats nämnvärt. Det enda man lyckats
med är att försämra den allmänna trafikmoralen
och allmänhetens förtroende för polisen. Det är
med andra ord hög tid att återskapa förtroendet för
trafikpolisen, och en del i denna strävan är att
omprioritera trafikpolisens övervakningsuppgifter.
Här förstår jag inte riktigt socialdemokraternas
ställningstagande. Jag har ett särskilt yttrande från
den socialdemokratiska gruppen i trafikutskottet
där man föreslår exakt samma sak. Däremot har
deras kamrater i justitieutskottet inte ställt upp när
jag som representant för Ny demokrati krävt exakt
samma saker. Jag vet inte riktigt vad den
socialdemokratiska gruppen vill eller inte vill i den
här frågan. Det kanske man kan få svar på.
Polisutbildningen är en oerhört viktig och central
sak när det gäller polisverksamheten. För att
säkerställa den utbildningsorganisation som är
uppbyggd vid Polishögskolan är det viktigt att det
kontinuerligt tillförs en jämn intagningskvot. Vi
föreslår att denna nivå inte bör understiga 500
utbildningsplatser under resten av 1990-talet.
Regeringen bör också slutföra planerna på att låta
övertalig polispersonal sägas upp med en rimlig
avgångslön fram till ordinarie pensionsavgång.
Detta som ett led i att kunna rekrytera fler
ungdomar till polisutbildningen. Vad jag förstår
förekommer litet olika syn på detta mellan
departementen, men jag hoppas att man kan lösa
problemet för detta har en oerhört viktig funktion.
Det har nämligen skett en oerhört stor förändring
inom polisarbetet. Man skall i dag övergå till att
arbeta på ett helt annat sätt. Den gamla poliskår
som har funnits har jobbat mer med
utryckningsverksamhet. Att jobba
problemorienterat och att exempelvis vakthavande
befäl får gå från sitt skrivbord och börja jobba ute
på gatorna igen är en stor förändring. Därför
innebär det en risk om inte den äldre stammen får
avgå med en rimlig ersättning fram till sin
ålderspension, så att vi får in nytt folk som lättare
kan komma in i det förändringsarbete som sker
inom polisen i dag.
Jag har uppmärksammat en folkpartimotion som
var uppe till behandling i kammaren i våras eller i
höstas. Den gäller de s.k. maskerade
demonstranterna. Ny demokrati håller helt med
motionsskrivaren om att fria medborgare i ett
demokratiskt samhälle öppet skall kunna
manifestera sina åsikter genom demonstrationer
och då kunna påräkna polisens skydd. Att
demonstrera för att ge uttryck för kritik, krav,
protest, åsikt etc. är en grundlagsfäst rättighet. Det
är bra. Vi skall vara rädda om och värna
demonstrationsfriheten.
Det förekommer dock att demonstranter söker
dölja sin identitet genom att vid demonstration
bära stickade huvor, masker eller liknande. Detta
strider enligt motionsskrivarens och Ny demokratis
förmenande mot hela demonstrationsidén. Man kan
på goda grunder misstänka att den som bär s.k.
rånarhuva vid demonstration är ute i helt andra
syften än att fredligt demonstrera för sina åsikter.
Varför skulle man annars vilja dölja sitt ansikte?
Därför bör demonstrationstillstånd kunna förenas
med villkoret att deltagarna uppträder öppet, utan
maskering.
När polisen ger tillstånd för demonstration anges
vissa regler och krav för demonstrationens
genomförande. Det kan röra sådant som tid, plats,
marschvägar etc. Härvidlag bör även krav ställas på
att deltagarna skall uppträda utan sådan maskering
som är till för att dölja de demonstrerandes
identitet.
Med hänsyn till att Läkemedelsverkets
narkotikaförteckning upptar omkring 200 ämnen är
det orimligt att fastställa farligheten hos varje ämne
genom s.k. ad hoc-avgöranden i Högsta domstolen.
Vid det senaste avgörandet i en farlighetsfråga, i
april 1992, angav Högsta domstolen vilka kriterier
som skall rymmas inom en tolkning av
farlighetsbegreppet. Tillfälligheter, som hur en
sakkunnig vid en personlig bedömning uppfattar ett
ämne, kan få betydelse för praxisutvecklingen. Då
det finns gott om narkotika i vår närhet och det sker
ett ständigt inflöde av ny narkotika bör frågan få en
samlad lösning. Det är därför lämpligt att riksdagen
genom komplettering av narkotikastrafflagen
uttryckligen anger vilka kriterier som skall gälla vid
bedömningen av farligheten hos enskild narkotika.
Slutligen vill jag ta upp frågan om
övervakningskameror. Enligt Rikspolisstyrelsen
förövades under 1991 sammanlagt 331 rån mot
post, bank och värdetransporter. 220 av dessa rån
var väpnade. Motsvarande siffror för 1992 var 401
rån, varav 256 väpnade. Antalet rån mot butiker
var 397 under 1991, varav 231 väpnade.
Motsvarande siffror under 1992 var 487 rån, varav
225 väpnade.
Trenden är i högsta grad oroande. Under år 1993
syntes antalet rån komma att minska, vilket de
faktiskt gjorde. Men detta lär ha haft sin grund i att
flera rån klarats upp och att rånarna således
avtjänade sina straff.
Vi läser nästan dagligen om rån mot butiker och
banker, ofta med minst sagt obehagliga
konsekvenser för de människor som funnits på eller
i närheten av brottsplatsen. Att något måste göras
inser alla. Men sedan tvekar vi. Vi har olika
uppfattningar om brottspåföljder, hur vi skall värna
brotsoffren m.m.
Det är nu dags att minska det personliga
integritetsskyddet vid bevakning av allmän plats
utanför butiker, bank- och postlokaler om detta
förväntas leda till ett minskat antal rån av butiker,
postkontor och banker. Lagen medger
hastighetsövervakning av trafiken med
övervakningskameror utan att integritetsskyddet
åberopas. Samhällsintresset kan väl inte vara
mindre när det gäller att förhindra brott i lokaler
där det förvaras mycket pengar. Vad avser kravet
på integritet är skillnaden mellan att filmas i
trafiken eller utanför banken, posten eller butiken
för oss inom Ny demokrati svår att se.
Länsstyrelserna prövar enligt lagen om
övervakningskameror ansökningar om tillstånd att
nyttja övervakningskameror. Ny demokrati har väl
förankrade förslag i motionerna Ju619 och Ju810.
Detta ger vi regeringen till känna.
Herr talman! Självklart står Ny demokrati bakom
samtliga reservationer till detta betänkande. Men
på grund av mängden vill jag begränsa mig till att
yrka bifall till reservationerna 1, 9, 10, 11, 13, 20,
22 samt 23. För övrigt yrkar jag bifall till hemställan
i justitieutskottets betänkande nr 19.